2010-10-21

Moln som valar av Gunnar Stensson

Före soluppgången. Blå moln, tunga och kompakta som valar. simmande mot nordväst. I öster en svart molnbank längs horisonten.  Den kommer solen nog aldrig över.
   Men. Valarnas konturer målas roströda. Glimtar av starkt ljus reflekteras när vindmöllornas vingspetsar passerar cirkelns högsta punkt. Solen.
   Nu tänds strålkastarna över scenen. Färgerna mättas. Brunt, grått, rött, grönt, gult. Det rykande vattnet glänser och speglar blå himmel. Hundratals simfåglar flyter i spegeln. Valarna i väst bleknar och förtunnas.
   Skuggan framför mig är mer kompakt än de. Lång och svart. Jag stannar. Dit, till stenen där, når den. Hur långt? 33 steg. Tunn som en.skulptur av Giacometti.
   Framme vid bron. Snickarna färdiga med trätrappan uppför slänten söder om ån. Snyggt hantverk! Riktigt bra! Tidigare var det besvärligt att ta sig upp.
   Snart tar de itu med fågeltornet mitt emot, norr om dammarna. Väl placerat! Något att se fram emot.
   Unga och gamla, familjer och grupper promenerade och joggade här i söndags med kikare, kameror, stavar, hundar, cyklar och barn. Nu blir det fler. Roligt!

Inga kommentarer: