Ett oxymoron är ett begrepp sammansatt av två oförenliga element. Enligt Alf Hornborg, professor i humanekologi, är begreppet hållbar utveckling, som lanserades av Brundtland-kommissionen, ett oxymoron. En ändlös ekonomisk utveckling kan inte samtidigt vara hållbar eftersom jordens resurser är ändliga.
För att hela jordens befolkning skulle uppnå samma utvecklingsnivå som Sverige skulle det behövas tre jordklot.
Idag är fördelningen av jordens resurser ojämlik. En individ i Bangladesh disponerar ett halvt hektar mark för sin försörjning. En svensk disponerar 7, om jag minns rätt.
Entropilagen innebär att industriell utveckling och tillväxt i en del av ett system, som jorden, sker det till priset av större oordning och resursförstöring i en annan del av systemet, tredje världen.
Den rikaste delen av jordens befolkning var för några år sedan 30 gånger rikare än den fattigaste. Nu är den 60 gånger rikare. En ekonomisk aspekt av entropilagen.
Detta gäller i slutna system. En åhörare menade att jorden inte är ett slutet system eftersom ny energi tillförs från solen. Men också den energin är konstant, det vill säga en begränsad resurs. För oss människor gäller alltså att vi disponerar begränsade, ändliga resurser. Arbetet för ett hållbart samhälle är ett nollsummespel.
Dessa fakta utgjorde byggstenar i Alf Hornborgs resonemang i debatten ”Är tekniken lösningen på världens problem?”.
Alf Hornborg besvarar frågan nekande. Debattören Lise Nordin, MP, stödde honom med politiska argument.
Den motsatta ståndpunkten, att se tillväxten som ett oändligt ymnighetshorn, försvarades av ekonomhistorikern Christer Gunnarsson.
För att hela jordens befolkning skulle uppnå samma utvecklingsnivå som Sverige skulle det behövas tre jordklot.
Idag är fördelningen av jordens resurser ojämlik. En individ i Bangladesh disponerar ett halvt hektar mark för sin försörjning. En svensk disponerar 7, om jag minns rätt.
Entropilagen innebär att industriell utveckling och tillväxt i en del av ett system, som jorden, sker det till priset av större oordning och resursförstöring i en annan del av systemet, tredje världen.
Den rikaste delen av jordens befolkning var för några år sedan 30 gånger rikare än den fattigaste. Nu är den 60 gånger rikare. En ekonomisk aspekt av entropilagen.
Detta gäller i slutna system. En åhörare menade att jorden inte är ett slutet system eftersom ny energi tillförs från solen. Men också den energin är konstant, det vill säga en begränsad resurs. För oss människor gäller alltså att vi disponerar begränsade, ändliga resurser. Arbetet för ett hållbart samhälle är ett nollsummespel.
Dessa fakta utgjorde byggstenar i Alf Hornborgs resonemang i debatten ”Är tekniken lösningen på världens problem?”.
Alf Hornborg besvarar frågan nekande. Debattören Lise Nordin, MP, stödde honom med politiska argument.
Den motsatta ståndpunkten, att se tillväxten som ett oändligt ymnighetshorn, försvarades av ekonomhistorikern Christer Gunnarsson.
Christer Gunnarsson kunde visserligen inte bemöta Alf Hornborg med logiska argument men utstrålade ändå en sorts auktoritet, grundad på medvetandet av att företräda den existerande samhällsordningen och dess ideologi, vars främsta uttryck är den klassiska nationalekonomin.
Christer Gunnarsson ser fattigdomen som ett större miljöhot än den industriella utvecklingen.
Vid sin sida hade han Susanna Bill, tidigare innovationsansvarig vid Sony Eriksson. Hennes mest relevanta argument var att utvecklingen av t ex mobiltelefonen faktiskt innebär en besparing också i fattiga länder genom den ökade möjligheten till snabb kommunikation.
Andreas Ekström, Sydsvenskan, ledde debatten, som ägde rum på Palaestra. Till min överraskning tillämpades nästan dubbel akademisk kvart, men när halvtimmen gått var lokalen full. Det serverades glögg under väntetiden. Jag fick ett obehagligt intryck av det akademiska som ett slutet sällskap.
Att auditoriet stod på Alf Hornborgs sida framgick av gensvar och frågor. Alf Hornborg har mycket nytt att tillföra vår förståelse av den möjliga framtiden. Många, kanske en majoritet av dem som reflekterar över saken, delar hans syn. Den stora frågan är hur vi ska omsätta övertygelsen i politisk handling.
Vi har all anledning att studera Alf Hornborgs teorier genom att läsa den nyutgivna ”Myten om maskinen”, Daedalus förlag, och även inbjuda honom som föreläsare.
Det räcker inte att förstå världen. Vi måste förändra den.
Christer Gunnarsson ser fattigdomen som ett större miljöhot än den industriella utvecklingen.
Vid sin sida hade han Susanna Bill, tidigare innovationsansvarig vid Sony Eriksson. Hennes mest relevanta argument var att utvecklingen av t ex mobiltelefonen faktiskt innebär en besparing också i fattiga länder genom den ökade möjligheten till snabb kommunikation.
Andreas Ekström, Sydsvenskan, ledde debatten, som ägde rum på Palaestra. Till min överraskning tillämpades nästan dubbel akademisk kvart, men när halvtimmen gått var lokalen full. Det serverades glögg under väntetiden. Jag fick ett obehagligt intryck av det akademiska som ett slutet sällskap.
Att auditoriet stod på Alf Hornborgs sida framgick av gensvar och frågor. Alf Hornborg har mycket nytt att tillföra vår förståelse av den möjliga framtiden. Många, kanske en majoritet av dem som reflekterar över saken, delar hans syn. Den stora frågan är hur vi ska omsätta övertygelsen i politisk handling.
Vi har all anledning att studera Alf Hornborgs teorier genom att läsa den nyutgivna ”Myten om maskinen”, Daedalus förlag, och även inbjuda honom som föreläsare.
Det räcker inte att förstå världen. Vi måste förändra den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar