2011-03-03

Veckans besvikelse av Gunnar Sandin

Läste eller hörde ni Daniel Suhonens (S) angrepp på islamistkramande vänsteranhängare? En av de utpekade var Andreas Malm och de båda fick debattera med varandra i radioekot. Jag tycker att Andreas hade lätt att tillbakavisa anklagelserna för egen del, och övertyga om sin areligiösa inställning och sina sympatier för den sekulära vänsterorganisationen PFLP. Daniel backade också betydligt.
   Men sen gick Andreas till motangrepp. Han är ju numera trotskist, och han anklagade Daniels partikamrater för att inte tillräckligt hårt bekämpa Volvos planer på utflyttning av svenska jobb till Kina, vilket alltså de trotskistiska Volvoanställda gör.
   Då undrar jag:
a) vart tog den internationella arbetarsolidariteten vägen?
b) och framför allt: har Andreas glömt klimatperspektivet och allt han sa om bilismen i sin bok "Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent"?
Eller har han gått på myten om de klimatvänliga elbilarna? Volvo utvecklar just nu en tillsammans med Vattenfall. Den kan snålköra några mil på sina batterier, men trampar man sen på gasen koppas en 280 hästars motor in och då händer det saker. Med farten och med utsläppen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Andreas partikamrater är de som tagit begreppet "ekosocialism" till Sverige. Den mest kände kamraten till Andreas på Volvo, Lars Henriksson, är också en av vårt lands främsta ekosocialistiska debattörer och kommer i dagarna ut med boken "Slutkört" som handlar om bilindustrin och arbetarnas möjlighet att ställa om produktionen till klimatvänlig.

Det är ingen motsättning mellan att försvara sina jobb och föra fram ekosocialism. Tvärtom hänger det ihop eftersom bilindustrin är på väg att försvinna från vårt land. Det är inte heller arbetarsolidaritet att acceptera att cheferna flyttar produktion för att höja profiten. Tvärtom är det höjden av solidaritet att på sin egen arbetsplats försvara sina jobb.