Lunds kommun är fattig och lite slummig. Medborgarna hör till förmögnaste men också snålaste i landet. I stället för att satsa på det gemensamma sänker de skatten. Med feta plånböcker och handsydda skor trippar de försiktigt runt försumpade fotbollsplaner i vanskötta parker vars dammar och fontäner torrlagts sedan åratal och nu vittrar sönder och samlar skräp.
En av Lunds vackraste parker, det lummiga Klostergårdsfältet, vanpryds av en damm som stått utan vatten sedan 2006. Det var då den skattesänkande alliansen vann snåljåparnas röster genom att lova sänkta skatter och nedskärningar av vård, skola, omsorg – och parker. Pengarna privatiserades.
Om en vecka kommer medborgarförslaget ”Plaskdammar inklusive vatten” upp på Tekniska nämndens sammanträde 16/11. Det handlar om restaurering av dammarna - det finns en som är lika vanskött som Klostergårdens i S:t Jörgens park.
Så här står det i förvaltningens skrivelse: ”Park- och naturkontoret ser det som ytterst angeläget att åtgärder vidtas betr. plaskdammarna på såväl Klostergårdsfältet som S:t Jörgens park, men ser det f.n. inte möjligt att genomföra dessa åtgärder som kräver full kompensation för tillkommande kapital- och driftkostnader.”
Valet står mellan det gemensamma och det privata, mellan miljön och plånboken.
I Klostergårdsskolans fotbollsplan som ingår i rastområdet intill skolan är det däremot gott om vatten. Efter år av vanskötsel tvingas man sparka fotboll med stövlar. Planen har förvandlats till ett träsk, nämligen. När det ringer in stövlar blöta lerfigurer in i klassrummen.
Medborgarförslaget ”Klostergårdens fotbollsplan måste renoveras”, stött av en namninsamling, har fört upp frågan om en renovering av fotbollsplanen på dagordningen 16/11.
I tjänsteskrivelsen heter det: ”Park och naturkontoret är mycket väl medvetna om att aktuell plan används mycket av Klostergårdsskolan och behöver förnyas. Med den underhållsskuld som finns på övrig parkmark i kommunen så kan vi för närvarande inte prioritera förnyelse av aktuell yta.”
”Underhållsskuld”. Ordet innebär att park- och naturområden vansköts i hela Lund. Kontorets resurser räcker inte till trots att man gör sitt yttersta för att åtgärda det värsta. Det finns värre träsk än Klostergårdens fotbollsplan. Och stadsparken hade man bara råd att göra halvfärdig.
Men det är inte tjänstemännens fel. De sliter med otillräckliga resurser. Politikerna bestämmer.
Vi får se hur det går på onsdag. De som säger nej till vatten i dammarna och renovering av fotbollsplanen kan trösta sig med den gamla romerska devisen: ”Folket visslar ut mig men jag applåderar mig själv hemma hos mig när jag betraktar pengarna i min kassakista.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar