Och ser man i Sydsvenskan har inget särskilt hänt. Där har man hanterat det hela mycket återhållsamt, förmodligen i medvetande om att tidningens läsekrets skulle finna det plågsamt att läsa hur det faktiskt går till. Eskil Fagerström skrev några kryptiska rader i lördags och nojsade bort det hela. Men det var han och hans kollega Sarah Nylund som i fjor skrev en artikel i SDS som förklarar hur det hela hänger ihop (SDS 27/2 2010 ”Så drar Lunds män nytta av varandra”). Läs själv, det känns som en skildring av en amerikansk småstad i Mellanvästern i en roman av Sinclair Lewis.Christer Wallin som äger Wallin & Dalholm är kommunalråd för moderaterna. Han är också ordförande i den stiftelse som driver Arenan, Paulssons betalning till Lunds kommun för att han skulle få bygga på Klostergården. Wallin gjorde härom året en affär med Paulsson där Paulsson fick köpa W&D:s gamla hus och tomt mitt i det nya Sockerbruksområdet för att bygga. I gengäld fick Wallin köpa Paulssons tidigare hus på Odlarevägen och fick 10 miljoner för att bekosta flytten. Ja, sen var det lite fastigheter vid Bytaregatan i centrum inblandade etc. Innan inflyttningen bjöd Paulsson på en upprustning av lokalerna för 7 miljoner.
Hypotekskrögare på Paulsons nåd
Ja, och sen har vi ordföranden i Tekniska nämnden, Ronny Johannesson (m), tidigare politisk sekreterare till Mats Helmfrid (m) som gjorde honom först till vice ordförande i Kulturnämnden och därefter till ordförande i Tekniska nämnden. Det var Johannesson som vid kommunfullmäktiges sammanträde nu i november sa till Anders Almgren (m) att förslaget om att utreda kommunalt bussbolag kunde passa i Nord-Korea. Tekniska nämnden är huvudman för Tekniska förvaltningen som är den som står för Lunds försäljning av mark och t.ex har förhandlat om marken nere på Klostergården till Paulsson. Ganska billigt pris för Paulsson, får man säga, tillräckligt billigt för att Paulsson kan sälja till tre gånger så mycket till HSB.
Nåväl, Johannesson driver Hypoteks- våningen, dvs fest- och konferenslokalen i det grå huset snett emot Domkyrkan. Huset ägs sedan 2006 av Paulsson och där är alltså Johannesons restaurangverksamhet hyresgäst. Och, javisst, Johannesson var ju vice ordförande i Kulturnämnden, ansvarig för fritids och sportanläggningar när Paulsson skulle bygga på Klostergården och bjöd på Arenan. Ja, så kan man hålla på och jag gissar att Eskil Fagerström vet ännu mer. Jag hoppas att han skriver om det i Sydsvenskan.
Talande tystnad
I ett ledarstick i onsdagens DN stod det så här:
”Den Caremaskandal som borde vara ett tacksamt mål för den samlade vänstern lämnas i princip okommenterad. Från Vänsterpartiets mer eller mindre ledarlösa parti hörs inte ett knyst. Socialdemokraterna gjorde sent omsider i helgen ett försök att ta till orda. Beskedet var då att partiet återkommer med ett ”knivskarpt beslut”. Vid kongressen. Om två år.”
Det är ett korrekt konstaterande så vitt man kan se. Till försvar för V skulle man kunna anföra att vi har inte så lätt att komma till tals, men det är inget skäl för partiledningen att tiga. Det är helt enkelt plågsamt att se hur V centralt verkar helt ta tappat målföret.
Förspillda år
Och det ger anledning till en vidare kommentar. Den är helt enkelt att Vänsterpartiet i flera år har befunnit sig på en politisk ökenvandring. Det är i första hand inte Lars Ohlys fel utan de kretsar som förde fram honom som partiordförande. Men Ohly har bidragit till att göra ont värre. När det för de flesta stod klart att han inte längre var acceptabel som partiordförande så höll han envist fast vid att tala om att han tänkte ställa upp igen som ordförandekandidat. Alltså; han ville inte bara sitta tiden ut, han ville också väljas om som partiledare. Det kanske var vanlig mänsklig fåfänga, men effekten var att i flera år blockera för den nödvändiga förnyelsen. OK, förnyelsen tycks komma nu, men Ohlylinjen verkar ha stort stöd ibland V:s partifunktionärer och deras närstående, så helt smärtfritt blir det inte. Och vi har alltså förlorat flera år på det här och ett val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar