Vad skulle EUROn vara bra för? av Lars-Åke Henningsson

Som jag minns den EMUdebatt som fördes i Sverige, fanns det inte några egentliga ekonomiska skäl för euron. Euron var och är ett politiskt projekt, en symbol för och manifestation av europeisk enighet på det monetära planet.
   Det skäl man kunde skymta bakom, är det vi börjar se närma sej nu. En dag skulle man komma till en punkt där det skulle bli mer eller mindre ofrånkomligt att det väcks förslag om inrättandet av ett europeiskt finansdepartement.
   Det viktigaste argumentet mot euron är också något som blir allt tydligare. I och med den gemensamma valutan har man avhänt man sej ett viktigt instrument för att utforma en ekonomisk politik som är anpassad efter lokala förutsättningar. Utan euron hade Grekland och Italien varit tvungna att att ta itu med sina interna ekonomisk-politiska problem på ett långt tidigare stadium. Med euron har den grekiska eliten på sitt håll och Berlusconi på sitt under lång tid kunnat fortsätta att föra en ekonomisk politik utan att det fått några konsekvenser som man behövt ta hänsyn till.
   Men skulle ett överstatligt finans- departement verkligen kunna lösa problemen i EU? Vore det inte att bara fortsatta samma olyckliga utveckling som hittills ytterligare några steg? Att behandla krisen som en akut finansieringskris för skattebetalarna att ta hand om, och lämna alla gamla korrupta maktförhållanden som de är, som integrerade delar av den lokala marknadsekonomin, det är att  garantera att det blir nya kriser längre fram.
   Hur kan man fortsätta att tro att ett samhälle kan byggas uppifrån, med ett ökande demokratiskt underskott? Hur kan man fortsätta att tro att marknadsekonomin är en universalmedicin för alla ekonomiska problem? Om EU verkligen ska komma vidare, är det inte dessa ohållbara grundvalar som skulle behöva ifrågasättas?