Ett minne av Kajsa från Gunnar Stensson

Jag tänker på hur mycket Kajsa är en del i mitt - och mångas - liv. Jag vill berätta ett av de många vardagsminnen som jag har av Kajsa.
   Det är i Klostergården en dag i augusti eller september i början av 1980-talet. Kajsa och jag träffas tillfälligt i parken utanför centrum. Jag hade ett par dagar tidigare berättat att min dotter Sara var arbetslös. Hon hade på våren gått ut den tvååriga styr- och regler-linjen på Polhem.
   Kajsa säger: Jag har talat med Per om det. Han berättade att det finns ett nytt litet företag som heter Satt Control som behöver folk med sån utbildning. Dem kunde ni kanske höra med.
   Sara gjorde det, fick jobbet, fick vänner som hon fortfarande umgås med, fast det lilla företaget köptes upp och arbetsgruppen så småningom splittrades. Hennes liv påverkades positivt för alltid.
   Det är typiskt för Kajsa. Vi pratade, hon engagerade sig i problemet, sökte en lösning, pratade med Per och tog upp det med mig nästa gång vi träffades. Och påverkade på det sättet Saras liv.
   Kajsa och jag pratade förstås senare om hur bra det hade gått för Sara.
   Jag har kvar ett par T-shirts med Satt Controls logga. När jag tar något av dem på mig tänker jag alltid på det lilla mötet för tre decennier sedan.
   Tre årtionden har gått, hela tiden med samtal och beslut, privata och politiska, små och stora. Jag kommer alltid att tro att jag kan möta Kajsa utanför centrum eller på nån annan plats i Lund.