Meningen med FN och det system av internationella organ och konventioner som byggdes upp efter andra världskriget är att lösa konflikter och garantera de mänskliga och medborgerliga rättigheterna överallt på jorden.
Det tog palestinierna fasta på när Mahmoud Abbas, sedan de decennielånga bilaterala förhandlingsförsöken med Israel visat sig ofruktbara, inledde ansträngningarna att uppnå FN-medlemsskap för Palestina.
USA lyckades tillfälligt stoppa de palestinska strävandena genom att hota med veto i FN:s säkerhetsråd. Men det internationella stödet för Palestina var överväldigande. En stor framgång var invalet i Unesco i oktober 2011.
I samband med den framgången gick palestinierna med på att göra ett uppehåll i den diplomatiska kampen i FN under tre månader för att ge utrymme för bilaterala förhandlingar med Israel.
Den 26 januari går moratoriet ut. Ingenting har uppnåtts. Israel har fortsatt att utvidga de illegala bosättningarna i östra Jerusalem och Västbanken och förstärka armén.
Palestina återupptar den diplomatiska offensiven.
Man kommer att begära att FN:s säkerhetsråd fördömer bosättningarna och riktar internationella sanktioner mot Israel. Alla säkerhetsrådets medlemmar utom USA väntas rösta för resolutionen.
Man uppmanar internationella brottsdomstolen i Haag att ta upp Israels krigsförbrytelser i Gaza 2008-09.
Man kräver att den fjärde Geneve-konventionens förbud mot att bygga nya samhällen och fördriva befolkningen i ockuperade territorier ska tillämpas på Västbanken.
Man begär att FN:s generalförsamling sänder en undersökningskommission till Västbanken för att utreda bosättningarna.
Man fortsätter ansträngningarna att uppnå FN-medlemsskap eller, i händelse av ett amerikanskt veto i säkerhetsrådet, status som ickemedlemsstat i FN:s generalförsamling.
Man organiserar massdemonstrationer på Västbanken som en del av en folklig ickevåldsresning för att rikta världens uppmärksamhet mot den israeliska ockupationen.
Det tog palestinierna fasta på när Mahmoud Abbas, sedan de decennielånga bilaterala förhandlingsförsöken med Israel visat sig ofruktbara, inledde ansträngningarna att uppnå FN-medlemsskap för Palestina.
USA lyckades tillfälligt stoppa de palestinska strävandena genom att hota med veto i FN:s säkerhetsråd. Men det internationella stödet för Palestina var överväldigande. En stor framgång var invalet i Unesco i oktober 2011.
I samband med den framgången gick palestinierna med på att göra ett uppehåll i den diplomatiska kampen i FN under tre månader för att ge utrymme för bilaterala förhandlingar med Israel.
Den 26 januari går moratoriet ut. Ingenting har uppnåtts. Israel har fortsatt att utvidga de illegala bosättningarna i östra Jerusalem och Västbanken och förstärka armén.
Palestina återupptar den diplomatiska offensiven.
Man kommer att begära att FN:s säkerhetsråd fördömer bosättningarna och riktar internationella sanktioner mot Israel. Alla säkerhetsrådets medlemmar utom USA väntas rösta för resolutionen.
Man uppmanar internationella brottsdomstolen i Haag att ta upp Israels krigsförbrytelser i Gaza 2008-09.
Man kräver att den fjärde Geneve-konventionens förbud mot att bygga nya samhällen och fördriva befolkningen i ockuperade territorier ska tillämpas på Västbanken.
Man begär att FN:s generalförsamling sänder en undersökningskommission till Västbanken för att utreda bosättningarna.
Man fortsätter ansträngningarna att uppnå FN-medlemsskap eller, i händelse av ett amerikanskt veto i säkerhetsrådet, status som ickemedlemsstat i FN:s generalförsamling.
Man organiserar massdemonstrationer på Västbanken som en del av en folklig ickevåldsresning för att rikta världens uppmärksamhet mot den israeliska ockupationen.
Samtidigt pågår i Israel en debatt om Israels framtid. Det finns röster som uttalar farhågor för att den långsiktiga palestinska målsättningen är att skapa en binationell stat: Palestina/Israel.
Den fortsatta utbyggnaden av de israeliska bosättningarna på Västbanken ökar risken för en sådan utveckling.
Slutsatsen blir att en tydlig och hållbar tvåstatslösning är enda möjligheten att upprätthålla ett Israel med judisk identitet.
Det förutsätter en politik som ger rimliga förutsättningar för att bygga en fungerande palestinsk stat vid sidan av Israel. Ett nödvändigt steg blir då är att ge upp de israeliska bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem.
Judisk identitet är en komplicerad fråga. Under hela hösten har de ultraortodoxa judarna drivit en kampanj för att öka sitt inflytande. De har alltid åtnjutit ett antal privilegier som befrielse från värnplikt och stöd för egna skolor och institutioner.
Den aktuella kampanjen har handlat om att tvinga kvinnor att hålla sig borta från gatornas trottoarer och förvisa dem till särskilda avdelningar i bussar ungefär som i de amerikanska sydstaterna före den medborgarrättskampanj där Rosa Parks var en föregångsgestalt.
Än mer absurda ter sig försöken att förhindra kvinnor från att över huvud taget sjunga offentligt.
De ultraortodoxa fundamentalisterna är en växande minoritet som nu omfattar tio procent av den israeliska befolkningen.
Kenneth Hermele uppmärksammar konflikten i en artikel i Sydsvenskan den 10/1. ”Nu försöker de förvandla hela Israel till vad som i praktiken blir ett ultraortodoxt getto”, skriver han. ”Israel kommer snart att vara ett land som faller sönder i tre sinsemellan stridande delar. Från ett getto till tre.”
VB kommer fortsätta att följa den politiska utvecklingen och debatten i Palestina och Israel. Våren lovar att bli händelserik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar