Dags igen för en ny årgång av Veckobladet. Det brukar vara en av årets höjdpunkter för redaktionen men i år är känslorna mycket blandade. Jag och Veckobladet har sorg som grumlar glädjen av att få sätta igång ett nytt VB år.
Kajsa var en av VB:s starkaste krafter under många år. Den minnesgode minns hur hon drog igång en kvinnoredaktion då hon tyckte att det blev för mycket "tåg, hus och annat gubbigt" i bladet. Hon deltog som redaktionsmedlem ända tills slutet för papperstidningen.
Sedan jag tog över VB från vänsterpartiet och började styra över publiceringen till nätet har vi jobbat ihop på torsdagkvällarna för att pussla ihop veckans VB-nummer.
Det finns så mycket känslor och så mycket att komma ihåg och berätta om efter alla dessa år men jag stannar här för dagen med ett citat av en av Sveriges bästa sorgeskildrare, "hon fattas mig".
Nedan finns fler minnen av Kajsa att läsa och annat som ni förhoppningsvis längtat efter under en lång och VB-tom julperiod.
Välkomna till den 38:e årgången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar