Medborgarlön del II av Ulf Nymark

Inget vänsterprojekt – men en effektiv kvinnofälla

I en tidigare artikel (VB nr 11 för i år) presenterades medborgarlön (mb-lön) som ”en ovillkorlig basinkomst som ges alla utan krav på någon form av motprestation”. Det konstaterades i artikeln att de flesta som idag är beroende av sjukförsäkring, a-kassa, försörjningsstöd etc ekonomiskt kommer att förlora om mb-lön införs på den ”löne”nivå som anges, eller i varje fall antyds, av förespråkarna för mb-lön. I denna andra och avslutande del ska jag redogöra för finansieringen av mb-lön och för effekter på lönenivåer, jämställdhet med mera.

Finansiering ett mindre problem
Tvärtemot vad man i förstone skulle frestas att tro torde finansieringen av ett mb-lönesystem vara tämligen oproblematisk. Mb-lönen ska enligt tillskyndarna av reformen kunna finansieras genom att pengar från de nuvarande socialförsäkringarna och socialtjänsten slussas över till mb-lön.
   Med en slopad sjukförsäkring, föräldraförsäkring, a-kassa och försörjningsstöd kommer stat och kommuner att göra ganska stora besparingar, eftersom mb-lönen – fortfarande enligt förespråkarna – ligger på en låg nivå. Därtill görs kraftiga inbesparingar på stats- och kommunalförvaltningar genom att Försäkringskassan, Arbetsförmedling och Socialbyråer i allt väsentligt skrotas.

Högre mb-lön?
Men, frågar man sej då: hur skulle det bli vid en högre mb-lön? Säj på nivån 12000-14 000:- (netto) per månad? Så länge ingen av Mb-lön-anhängarna mej veterligt förespråkat denna nivå är det ganska överflödigt att fundera över det. Men man kan nog vara säker på att antalet i arbete tämligen dramatiskt skulle minska, dvs att många i det som idag är låglönegrupper skulle välja att inte förvärvsarbeta. Därmed skulle skatterna för dem som är i förvärvsarbete behöva höjas påtagligt för att klara finansieringen av mb-lön och andra gemensamma angelägenheter. Vilket rimligen bör leda till att fler väljer att inte förvärvsarbete vilket leder till … osv. Kraftigt minskade skatteinkomster leder förstås till nedskärningar i de offentliga åtagandena: vård, skola, omsorg, infrastruktur, kollektivtrafik, miljösatsningar …

Press nedåt på lönerna
Om vi sålunda utgår från den (låga) lönenivå som förespråkarna utgår ifrån kommer detta att innebära en kraftig press nedåt på lönerna för dem som är i förvärvsarbete. En stor grupp arbetslösa kommer, för att höja sin inkomstnivå över den låga mb-lönen, att tendera att erbjuda sin arbetskraft till lönenivåer som ligger under den nivå som rådde innan mb-lönen införts. (En sådan press finns ju redan i dag i en mildare variant genom de försämringar av a-kassan som de borgerliga genomfört).

Ingen myndighetsbedömning
Här har jag då hittills bara berört de rent ekonomiska sidorna av mb-lön. Vilka icke- materiella fördelar skulle införandet av mb-lön få? Det är faktiskt lite svårt att se så många generella fördelar. En sådan fördel är förstås uppenbar: det är att ingen som blir sjuk eller arbetslös behöver utsätta sig för någon som helst myndighetsbedömning och ändå ha överlevnad (på en låg nivå) garanterad. Envar kan ju också, om ekonomin tillåter, till exempel ta sig ett friår när det passar.

Kvinnofälla
Nackdelarna är dock uppenbara, förutom att många, även de med relativt låga löner, får det kärvare ekonomiskt vid sjukdom eller arbetslöshet. Vänstern har ju med frenesi påpekat de inlåsningseffeker som vårdnadsbidraget ger och betecknat detta som en kvinnofälla. Vårdnadsbidraget är på max 3000:-. En mb-lön på upp till tre gånger detta belopp kommer att öka kvinnofällans effektivitet i kubik jämfört med vårdnadsbidrag. Sannolikt blir mb-lön inte bara en kvinnofälla utan också en fälla för flyktingar, en fälla som blir ännu svårare att komma ur än de inlåsningseffekter som finns idag.

Inget vänsterprojekt
Ibland lanseras mb-lön som ett vänster- projekt. Må vara att en del anhängare betraktar sig som vänster. Men tanken på mb-lön finns i hög grad också inom borgerligheten. Så är t ex ultraliberaler och t.o.m. Centerpartiet varma anhängare av mb-lön. Centern lanserar sin variant som ”grundtrygghet”, medan ultraliberalerna i Liberaldemokraterna kallar sin modell för ”garantiersättning”. Tankesmedjan Liberalerna motiverar sin syn på mb-lön så här: ”Individen får ett generellt skydd av samhället och ekonomisk möjlighet att klara sitt livsuppehälle. Det är individen som skall ordna sitt liv och inte som nu där man lagt över ansvaret på samhället att ordna för individen. Det är upp till individen att hushålla med de ekonomiska stöd som samhället garanterar. Ordna bostad, mat, kläder och försöka få ett eget arbete.”

Nattväktarstat
Mb-lön är som jag hoppats framgått i högsta grad ett liberalt projekt. Drivs det under en vänsteretikett är det av en vänster som i praktiken gett upp kampen för ett meningsfullt arbete och meningsfull fritid. Som resignerat inför uppgiften att humanisera, ommodellera och förbättra de system vi har idag och som nöjer sig med att för alltid förbli en företeelse i politikens utmarker.
   I själva verket skulle genomförandet av mb-lön leda till ultraliberalernas drömtillstånd: en nattväktarstat som utvidgat sitt ansvar en smula och ser till att medborgarna inte direkt svälter ihjäl. Denna moderna nattväktarstat kommer att kännetecknas av enorma inkomst- och klassklyftor. Införandet av medborgarlön skulle på inte särskilt lång sikt föra oss in i ett hårt och brutalt klassamhälle, där dagens orättvisor och klyftor jämförelsevis skulle framstå som försumbara.