Men ändå rör den sig, mumlade Galilei avsides. Han syftade på att
jorden kretsar runt solen, något som inkvisitionen nyss tvingat honom
att förneka.
Men ändå står den stilla, kunde han lika gärna ha sagt och med
syfte på solen. Det hade varit lika oförenligt med inkvisitionens
världsbild. I solsystemet, vårt himmelska hem, vilar solen stilla i
centrum medan planeterna kretsar runt den.
Enklaste blomma vet att solen står stilla och jorden snurrar.
Som kompasser vänder sig blommorna mot solen, solsystemets fasta punkt
medan jorden rastlöst genomför sitt dygnsvarv.
Höstdagjämningen närmar sig. Än så länge har vi mer solljus än
södra halvklotet. Det är en konsekvens av den stora rörelsen,
årskretsandet runt solen. Snart tillbringar vi största delen av dygnet i
skuggan och stirrar ut mot universums galaxer i stället för inåt, mot
solsystemets varma kärna.
Vårt språk är förkopernikanskt. Fortfarande talar vi om solens
uppgång och nedgång. Fortfarande ser vi hur solen rör sig över
himlavalvet runt jorden. Det är en synvilla.
Jag brukar ibland försöka se och känna hur jorden sakta välver
sig åt öster tills horisonten sjunker vid det vi kallar soluppgången
och hur den reser sig och skymmer solen vid den så kallade
solnedgången. Jag ser det ju faktiskt. Det gäller bara att skifta
perspektiv.
Nå, den frodiga växtligheten kring Höje å vet ju hur det
förhåller sig med solen och påminner mig. Luften är klar, himlen blå
(den av solen upplysta jordatmosfären alltså), de många
hagtornsbuskarna översållade av allt rödare bär. Våren blommor vita och
spröda, höstens frukter saftiga och röda.
Vi befinner oss mitt i björnbärens tid. Fjorton dagar av den
tiden har gått och fjorton återstår. Armarna är sönderrivna upp till
armbågarna.
I Malmö visas en utställning om Tutankhamon. Fullskaliga
kopior. Jag såg faktiskt den tomma graven djupt nere i berget i
Konungarnas dal för några år sedan. Farao Echnaton utvecklade en
monoteistisk soldyrkan. Det finns ett samband mellan den egyptiska och
den judiska, liksom den senare kristna monoteismen. På mumiefodralen
avmålas faraonernas ansikten i guld, som lysande solar. I den kristna
välsignelsen heter det: Herren låte sitt ansikte lysa över dig.
Jorden är solens rike. Det visste de gamla egyptierna och
hebréerna även om de inte förstod att solen är solsystemets orörliga
centrum.
Vi vet att solen är vår fattiga jords enda energikälla, vare
sig det handlar om lagrad fossil energi, vindenergi eller vattenenergi.
Energin är ändlig. Solen alstrar den. Vår uppgift är att hushålla med
den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar