Det är 
mycket att kommentera nu, så det blir att beta av de viktigaste ämnena i rask takt.
Nykolonialt
Vi börjar med Mali. Allt går som smort för den forna kolonialmakten, invånarna jublar och Hollande ler hult och njuter av de förbättrade opinionssiffrorna. Han har ett förflutet som officer vilket Guardian berättar om i dag, något som inte omnämns så ofta. Entusiasmen över de franska framgångarna verkar dock vara vitt spridd och inte ett ont ord sägs om vad det innebär att franska attackplan dygn efter dygn attackerar byar i norra Mali. I den allmänna goda stämningen har naturligtvis Sverige också kastat in militär. Än så länge är det i liten skala men nu ska en grupp resa ner och utbilda regeringstrupper. Sätta upp ett rimligt försvar i Sverige är det ju inte längre tal om, det är i Asien och Afrika vi verkar. Vad har vi där att göra? Och om tio år är nog inte entusiasmen så hög.
Den svenska Afghanistantruppen är kvar i landet och är väl snart den sista där. Nu ska ju t.o.m. danskarna åka hem. 43 döda danskar, tja, det är väl priset för den återerövrade danska militära äran. Vad gäller USA har de insett att det är Afrika som gäller och de bygger nu upp en bas för sina drönare mitt i Afrika. Obama tänker f.ö. utse sin drönarspecialist till ny CIA-chef. Och nyss kom nyheten att drygt femtio stater medverkade i det amerikanska programmet för hemliga fängelser. Poängen med det var att hjälpa USA att bedriva tortyr mot de tyckte var terrorister utan att hindras av USA:s egna lagar. Hyggligt av västvärlden att ställa upp.
Ekonomin inte den bästa
I Europa handlar det mest om ekonomin och det är ju skönt som omväxling till all död och tortyr. Vad jag kan få fram ur ekonominyheterna så är det som vanligt illa ute med Grekland, Spanien, Italien och Portugal. Men nu har man också på allvar börjat oroa sig för Frankrike och Storbritannien, med arbetslöshet och statsfinansiella underskott med höga siffror. Sverige klarar sig fortsatt hyggligt även om folk i Göteborg och Hyltebruk etc får lämna in. Mycket riktigt höjs nu krav att arbetarna ska gå ner i lön. Alltså, det här är en konjunkturförsämring som berör på bristande efterfrågan och den kan över huvud taget inte bekämpas med lönesänkningar. Men arbetsgivarna tänker tydligen ta chansen. Det säljs inte en rulle mer tidningspapper om så Hyltebruksjobbarna skulle gå ner med tio procent i lön.
Sjukhuskrisen
Här i trakten handlar det fortsatt mest om sjukhusen. Det är som om borgarna (och Miljöpartiet, glöm inte dem, de är med alliansen!) har tappat normal självbevarelsedrift och vansköter universitetssjukhusen i Lund och Malmö å det grövsta. Vad har då hänt? Ja, man får väl gissa på det vanliga – maktens arrogans. Till det kommer en övertygelse om att de själva är företrädare för det rationella näringslivet och att de och deras kompisar ordnar allt ekonomiskt till det bästa. De behöver bara inte fråga personalen eller så, och tanken att de ska lyssna på vad den politiska minoriteten säger faller dem inte in. Till det kommer att socialdemokraterna kanske inte varit så vassa och inte tagit den folkliga opinionen till hjälp. Vänsterpartiet har faktiskt tagit ledningen nu genom att lyssna på personalen. Det är bara två olika saker som kan hända: att borgarna backar från sina förslag eller att de åker på ett grymt nederlag i regionvalet 2914.
mycket att kommentera nu, så det blir att beta av de viktigaste ämnena i rask takt.Nykolonialt
Vi börjar med Mali. Allt går som smort för den forna kolonialmakten, invånarna jublar och Hollande ler hult och njuter av de förbättrade opinionssiffrorna. Han har ett förflutet som officer vilket Guardian berättar om i dag, något som inte omnämns så ofta. Entusiasmen över de franska framgångarna verkar dock vara vitt spridd och inte ett ont ord sägs om vad det innebär att franska attackplan dygn efter dygn attackerar byar i norra Mali. I den allmänna goda stämningen har naturligtvis Sverige också kastat in militär. Än så länge är det i liten skala men nu ska en grupp resa ner och utbilda regeringstrupper. Sätta upp ett rimligt försvar i Sverige är det ju inte längre tal om, det är i Asien och Afrika vi verkar. Vad har vi där att göra? Och om tio år är nog inte entusiasmen så hög.
Den svenska Afghanistantruppen är kvar i landet och är väl snart den sista där. Nu ska ju t.o.m. danskarna åka hem. 43 döda danskar, tja, det är väl priset för den återerövrade danska militära äran. Vad gäller USA har de insett att det är Afrika som gäller och de bygger nu upp en bas för sina drönare mitt i Afrika. Obama tänker f.ö. utse sin drönarspecialist till ny CIA-chef. Och nyss kom nyheten att drygt femtio stater medverkade i det amerikanska programmet för hemliga fängelser. Poängen med det var att hjälpa USA att bedriva tortyr mot de tyckte var terrorister utan att hindras av USA:s egna lagar. Hyggligt av västvärlden att ställa upp.
Ekonomin inte den bästa
I Europa handlar det mest om ekonomin och det är ju skönt som omväxling till all död och tortyr. Vad jag kan få fram ur ekonominyheterna så är det som vanligt illa ute med Grekland, Spanien, Italien och Portugal. Men nu har man också på allvar börjat oroa sig för Frankrike och Storbritannien, med arbetslöshet och statsfinansiella underskott med höga siffror. Sverige klarar sig fortsatt hyggligt även om folk i Göteborg och Hyltebruk etc får lämna in. Mycket riktigt höjs nu krav att arbetarna ska gå ner i lön. Alltså, det här är en konjunkturförsämring som berör på bristande efterfrågan och den kan över huvud taget inte bekämpas med lönesänkningar. Men arbetsgivarna tänker tydligen ta chansen. Det säljs inte en rulle mer tidningspapper om så Hyltebruksjobbarna skulle gå ner med tio procent i lön.
Sjukhuskrisen
Här i trakten handlar det fortsatt mest om sjukhusen. Det är som om borgarna (och Miljöpartiet, glöm inte dem, de är med alliansen!) har tappat normal självbevarelsedrift och vansköter universitetssjukhusen i Lund och Malmö å det grövsta. Vad har då hänt? Ja, man får väl gissa på det vanliga – maktens arrogans. Till det kommer en övertygelse om att de själva är företrädare för det rationella näringslivet och att de och deras kompisar ordnar allt ekonomiskt till det bästa. De behöver bara inte fråga personalen eller så, och tanken att de ska lyssna på vad den politiska minoriteten säger faller dem inte in. Till det kommer att socialdemokraterna kanske inte varit så vassa och inte tagit den folkliga opinionen till hjälp. Vänsterpartiet har faktiskt tagit ledningen nu genom att lyssna på personalen. Det är bara två olika saker som kan hända: att borgarna backar från sina förslag eller att de åker på ett grymt nederlag i regionvalet 2914.
Dvs det finns ytterligare en möjlighet, nämligen att folk
fortsätter som tidigare och inte bryr sig om vad som händer i
regionledningen. Anta att sossarna klantar till det i nästa valrörelse
så att alliansen vinner, varpå folk röstar likadant i regionvalet som i
riksdagsvalet. Då är jag färdig att lägga ner all politisk verksamhet
för att ägna mig åt att svärta ner Tage Erlanders insats i den svenska
författningen till fördel för det kommunala sambandet.
PS.
Stoppa pressarna! Minns ni Håkan Arvidsson, den forne ledaren och tänkaren som sedan länge kunnat hämta hem en hygglig extrainkomst genom att avslöja vänstern i Svenska Dagbladet tillsammans med Svante Nordin och Lennart Berntsson? Jo, denne Arvidsson har i dag på sajten Newsmill meddelat att han nu har lagt ner pennan, detta i protest. Anledningen är att han numera refuseras av Svenskans kulturredaktör Martin Jönsson. Arvidsson låter meddela att ”en flodvåg av bottenlös okunnighet och primitivt hat” sköljer över landet. Det var kort sagt bättre förr.
Det intressanta är att Arvidsson skriver som om han tror att han representerar en radikal och oberoende intellektuell opinion. Detta efter att i ett 30-tal år ha servat makten och pengarna, det borgerliga etablissemanget liksom Jan Stenbeck.
Jag har i detta blad skrivit uppskattande om Håkan Arvidsson som skribent. Han har liksom Svante Nordin en sorts tyngd och vältalighet som får mig att tänka på Fredrik Böök. Men jag kan nog ana tveksamheten hos SvD:s kulturredaktion när jag läser ordet ”inmundigar” i Arvidssons text . Ett vackert ord förvisso, men kanske inte sista skriket i kulturkretsarna på Östermalm och i Täby.
PS.
Stoppa pressarna! Minns ni Håkan Arvidsson, den forne ledaren och tänkaren som sedan länge kunnat hämta hem en hygglig extrainkomst genom att avslöja vänstern i Svenska Dagbladet tillsammans med Svante Nordin och Lennart Berntsson? Jo, denne Arvidsson har i dag på sajten Newsmill meddelat att han nu har lagt ner pennan, detta i protest. Anledningen är att han numera refuseras av Svenskans kulturredaktör Martin Jönsson. Arvidsson låter meddela att ”en flodvåg av bottenlös okunnighet och primitivt hat” sköljer över landet. Det var kort sagt bättre förr.
Det intressanta är att Arvidsson skriver som om han tror att han representerar en radikal och oberoende intellektuell opinion. Detta efter att i ett 30-tal år ha servat makten och pengarna, det borgerliga etablissemanget liksom Jan Stenbeck.
Jag har i detta blad skrivit uppskattande om Håkan Arvidsson som skribent. Han har liksom Svante Nordin en sorts tyngd och vältalighet som får mig att tänka på Fredrik Böök. Men jag kan nog ana tveksamheten hos SvD:s kulturredaktion när jag läser ordet ”inmundigar” i Arvidssons text . Ett vackert ord förvisso, men kanske inte sista skriket i kulturkretsarna på Östermalm och i Täby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar