Mikael Wiehe på Mejeriet av Sten H

Vi var många gråskäggiga som stod och frös i kön utanför Mejeriet i söndags kväll. När Wiehe öppnade sin konsert med en låt från senaste skivan satt det som en smäck:
  ”Ja, jag vill bara va en gammal man
  Ni vet en sån som gör så gott han kan”

Wiehe känner sin publik och det blev en konsert med starkt politisk framtoning. Vi är nog en del som kommer för att höra mellansnacket lika mycket som för musiken. En artist som vet vad han vill säga och som visar att han gör annat än att plocka med gitarren. En artist som trovärdigt kan nämna inte bara Chile utan också Libyen och Mali. Hur många såna finns det?
   Med sig hade han en kille på piano och en på gitarr och någon sorts synt – jag minns inte deras namn, men jag gillade särskilt gitarren. Låtarna var mest nya, men vi fick också ”Victor Jara” och ”Flickan och kråkan”. Häftigast politiskt var ”Hur tänker du då” som gungade fram som en dansbandslåt och fick oss att sjunga med.
   Jag var inte lika förtjust i allt – här fanns också några lite väl tårdrypande texter och melodier. Men Wiehes styrka är att han vågar ta till de stora orden och känslorna. Han har alltid använt det känslomässiga och varma tilltal som experterna på politisk retorik numera talar om som det mest verkningsfulla. Och alltså kan han sjunga Woody Guthries ”Det här är ditt land” med text om Ales stenar, vita björkar och röda stugor så att det känns som att be Sverigedemokraterna dra åt helvete.
   Första gången jag hörde Mikael Wiehe live var när Hoola Bandoola spelade på vänsterns förstamajfest 1971 eller 1972 i den gamla dansrotundan i Lunds Folkets park. Det var roligt att höra honom igen och när jag gick från Mejeriet kändes det som om jag varit med om ett bra appellmöte.