På bolagsstämma av SH

Jag har alltid varit lite svag för Alfa Laval. Jag har cyklat till jobbet förbi verkstäderna på Öresundsvägen i alla år, jag har stått vid grindarna och delat ut flygblad för Vänsterpartiet och jag jobbade faktiskt med datorer där en termin under 70-talet, utlånad av universitetet. Det fick mig att köpa några aktier i bolaget. Ett ytterligare plus var företagets produkter som dels används i  livsmedelsindustrin dels är sinnebilder för energisparande. Värmeväxlare har man ju för att ta tillvara värmeinnehållet i en vätska för att överföra det till en annan.
   Jag liksom andra industriromantiker blev förstås förtörnad när detta klassiska svenska industriföretag köptes upp av uppkomlingarna i Tetrapak. Det visade sig också att det inte var så lyckat. Mejeriutrustningen passade väl in hos Tetra, men företagets starkaste produkt, plattvärmeväxlarna, föll utanför ramen. Så efter några år fick Alfa Laval startas om som ett nytt börsbolag, för all del med klanen Rausing som största ägare. Tetra behöll det som hade med mejerier att göra.

För första gången
Jag har aldrig förr besökt en bolagsstämma men för VB:s reportrar får ju inget mänskligt vara främmande så jag anmälde mig och i förra veckan var det dags i Färs och Frostas Arena eller vad den heter. Det var också en ny bekantskap för mig.
   Det började med att vi alla, så där 500 besökare, bjöds på en mugg kaffe och en kladdkaka innan vi bänkade oss. Mest var det faktiskt medelålders

par, säg 60+. Efter en kort reklamfilm tog VD Lars Renström plats i talarstolen och vid ett sidobord satt bolagsjuristen med styrelseordföranden Anders Narvinger, känd för att ha fått kicken som ordförande för Telia Sonera i december efter avslöjandena om bolagets mutaffärer.

Ett tråkigt årsmöte
Ja. så körde årsstämmans mötesapparat igång: val av mötesfunktionärer, frågan om årsstämmans behöriga sammankallande etc. Vid några tillfällen begärde Aktiespararnas representant ordet och hade en lite annan mening än styrelsen, t.ex. vad gällde styrelsens önskan om att företaget skulle få köpa sina egna aktier. Men häpnadsväckande nog framfördes inget som ett förslag utan som en reservation som skulle tas till protokollet, detta utan att beslutet ännu hade fattats. Så blir det naturligtvis för att Aktiespararna visserligen hade skramlat ihop 25 000 aktier/röster medan Jörn Rausing stod för 109 miljoner! Då är det inte ens lönt att argumentera och än mindre begära votering. Aktiespararnas representant gjorde en påtagligt slät och undfallande figur, men sådan är väl kapitalismen.

Ett framgångsrikt företag
Det enda intressanta inlägget på stämman stod VD Renström för när han redogjorde för företagets nyare produkter och större affärer. Ny var en s.k. dekanterare, en apparat för att skilja slam etc t.ex. i smutsvatten från vätskan, en utrustning som bygger på Alfa-Lavals separatorkunnande. Men i övrigt var det rejält tråkigt, mycket värre än ett årsmöte i en vanlig förening där det ju ändå kan finnas moment av debatt. Här var allt avgjort på förhand. Också styrelseordförandens arvode som fastställdes till 1,175 milj. medan en ordinär styrelseledamot får nöja sig med 460 000. Det är en årslön det också för 12 sammanträden om året. De som sitter i styrelsen är väl s.k. styrelseproffs med fler engagemang, och hur mycket arbete de utför är oklart. Det är också svårt att tro att ett så väletablerat och stabilt företag skulle kräva några mer omfattande tankar eller överläggningar. Årets resultat var marginellt sämre än i fjor beroende på konjunkturen och valutakursen. Men i grunden går företaget mycket bra, har produkter som ligger väl i tiden och har 30 procent av världsmarknaden på plattvärmeväxlare. Det är tydligt att Alfa-Laval kommer fortsätta vara den främsta stöttepelaren för Lunds näringsliv.

En lätt måltid
Ja, och så var det över, vi kunde snabbt kasta oss över den kalla tallrik med buffetsmakbitar som stod dukad. Till det bjöds ett glas vin. Bordsgrannarna pratade mest om jämförelser med andra lokala stämmor som Nolato, Peab och Getinge där de brukade närvara. Den här var väl OK var den allmänna meningen men det verkade vara lite roligare på andra håll – i Getinge fick man t.ex. hälsa på Carl Bennet. Så är det kanske, själv kunde jag cykla hem efter två timmar. Jag kommer nog inte att delta i några fler aktiestämmor, så roligt var det inte.