Obama var i Stockholm. Orden flödar. Perspektiven skiftar. Befriare eller förtryckare?
Egentligen vet vi att systemet är självstyrande och
självgenererande. Redan gamle Eisenhower upptäckte det
militärindustriella komplexet. Till det hör CIA och
underrättelsestrukturerna. Bakom dem finns den finansiella strukturen
och därbakom den härskande klassen: den enda procenten.
All denna makt personifieras av USA:s president, av Barack Obama.
Han försöker modifiera, inte styra kanske, men i alla fall åstadkomma t
ex nån sorts sjukreform, göra något åt klimatet, tala om en rättvis
fred i Mellanöstern. Han har ärvt rasförtrycket, de orättfärdiga
krigen, Guantanamo, drönarna.
Vad är Obama och vad är systemet?
Några vänner menade att det var fel att kritisera Anna
Lindh personligen för beslutet att utlämna de båda egyptierna till
Mubaraks tortyrfängelse, som jag gjorde när jag presenterade Lena
Sundströms viktiga bok ”Spår” förra veckan.
Hösten 2001 hade präglats av hat och fruktan. Den definierades
av 11 september och War against terror. Anna Lindh ingick i en svensk
regering, som var en del av ett världssystem av våld och paranoia, lett
av president Bush.
Perspektivet på världen 2013 är helt annorlunda, efter krigen i
Afghanistan och Irak. Och efter avslöjandena i ”Kalla Fakta” och Lena
Sundströms bok är också synen på utlämnandet av egyptierna en helt
annan.
Jag medgav att kritiken inte borde riktas mot Anna Lindh
personligen. En sådan kritik ger ett felaktigt perspektiv på
händelserna. Den amerikanska stormaktens närvaro 18 december 2001,
regeringens attityd och den allmänna opinion som regeringen var
beroende av hade lett till beslutet. Hur skulle hon ha kunnat motstå?
Det finns större skäl att vara upprörd över Göran Persson, som
bara ett år efter hennes bortgång lade allt ansvar på henne, trots att
han själv varit ordförande vid det regeringsmöte som fattat
utlämningsbeslutet och trots att inget av de sjutton statsråd som
deltog hade reserverat sig.
Ansvaret delas av många och ingen är oskyldig.
Vi ska inte begära eller föreställa oss att de som sitter vid
makten är oberoende. Än mindre att de är hjältar eller helgon.
Däremot bör vi stödja dem som gör uppror mot
makten, mot systemet, en Julian Assange, en Bradley Manning och en
Edward Snowden. De är inga ledare, inga hjältar, inga helgon.
Men de har ensamma ställt upp mot systemet och de får ensamma
bära konsekvenserna. Bradley Manning har 35 år i Obamas fängelse
framför sig. Edward Snowden har tillfälligt asyl i Ryssland men
befinner sig under total kontroll av både den amerikanska och ryska
säkerhetstjänsten.
Det är meningslöst att dyrka eller fördöma dem, men vi måste stödja dem, för vår egen skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar