Den amerikanske presidenten har besökt Sverige. OK, ledaren för
världens mäktigaste stat måste naturligtvis få ett korrekt officiellt
bemötande. Till det kommer att det här är en person med ett betydande
intellektuellt bagage – han är professor i juridik. Därutöver har han
breda personliga erfarenheter från sin uppväxt som svart och
underpriviligerad. Han har i anföranden och i sina valkampanjer visat
upp att han har insikter och förståelser som inte är så vanliga. Till
det kommer att har en utomordentlig formuleringsförmåga vilket gör
honom till en av de främsta politiska talarna i vår tid. Inte konstigt
att han bemöts med sympati och beundran, också i vårt land.
Och inte är det konstigt att så många har knutit förhoppningar
om att under hans ledning ska USA göra det rätta i världspolitiken,
eller i varje fall inte uppträda kriminellt och svekfullt eller vad nu
det kan kallas i politik på den nivån.
Strukturerna avgör (nästan) allt
Problemet är att det spelar i stort sett ingen roll vilka
sympatiska personliga egenskaper en enskild ledare för en världsmakt
har. Obama har stor frihet i att tala om det ena eller andra, men när
det gäller USA: s faktiska politiska handlande är hans frihet mycket
liten och vad gäller USA: ekonomisk-politiska roll i världen ligger den
utanför hans domän. Ibland blir ledarens maktlöshet särskilt tydlig.
Obama verkar vara en vänlig och förnuftig själ som rentav har lovat att
han ska stänga Guantanamofängelset, men han kan inte.
Det är i stort sett detta som åsyftas när man talar om att det
är strukturerna som bestämmer. Det låter tråkigt och snävt och vi är
alla så mycket mer böjda att tala om människor och åsikter och
karaktärsegenskaper. Ja. det är omöjligt att låta bli. Och visst, ibland
kan en enskild ändra historien. I stora drag skulle väl inte historien
ha ändrats så mycket, men visst var det Churchills envishet 1940 som
gjorde att England inte gav upp även om Hitler hade varit körd förr
eller senare mot USA och Sovjet. Ja så kan man hålla på. Jag vill bara
säga att det är löjeväckande när tänkande människor först talar om hur
viktigt det är för oss alla att Obama blir president och sen är
upprörda och besvikna när han mördar människor med raketer från luften i
Jemen eller skickar missiler mot Syrien och gör en poäng i att inte
bry sig om FN.
Ja, det får räcka med detta skolmästarinlägg för i dag. En
annan gång skulle det väl vara intressant att ta upp USA:s roll i
världen och hur Sverige bör förhålla sig till den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar