V och DV stöder kampen för Träffpunkten av Gunnar Stensson

DV och V beslöt på styrelsemöten den 28 januari och den 3 februari att arbeta för att Klostergårdens träffpunkt åter öppnas så snart som möjligt.
   Ann-Margreth Olsson (S) andre vice ordförande i vård och omsorgsnämnden och Mai Almén (S), ledamot, skriver i en insändare i SDS 5/2: ”Det ska finnas träffpunkter värda namnet och välfungerande seniorverksamhet i samtliga kommundelar och i synnerhet i Klostergården, nu och i framtiden.

Detta har hänt:
Sommaren 2012 stängde Lunds kommun Träffpunkten i Klostergården.
Styrelsen för PRO Söder-Kloster krävde i Klostergårdsbladet 5, mars 2013, att den skulle öppnas igen. Så här skrev de:
   ”Träffpunkten var en helt perfekt lokal för olika aktiviteter Där finns inga trappor och lokalerna är ljusa och trivsamma. Många äldre personer samlades där för att spela kort, fika och umgås. Alla behöver komma ut och få social samvaro, var skall de ta vägen nu? Låt oss få tillbaka Träffpunkten som även kommer att bli en perfekt lokal för PRO Söder Kloster.”
   Hösten 2013 kom svaret. Makthavarna proklamerade: ”Ni får hyra fritidsförvaltningens nya lokal två förmiddagar i veckan, tisdag och torsdag, till klockan ett, de dagar vi inte behöver den för annat!”
   Detta var inte alls vad de gamla behövde. De påpekade det. Men makthavarna slog dövörat till. Gång på gång skickade de ner en tjänsteman med samma ukas. Tisdags- och torsdagsförmiddagar! Inte mer! Basta!
   Det handlar om de äldsta och svagaste individerna i samhället. De som i sin krafts dagar byggde landet. De är vi. Tro inte att du är frisk och rörlig i fötter och skalle för evigt! Du hamnar bland de svagaste till sist. Det sker ofta plötsligt: ett fall, ett benbrott, en hjärtattack, ett utbrott av cancer, en stroke, vanliga sjukdomar och olyckor som många dör av, men som de flesta numera överlever – för några, eller flera, år av ett funktionshindrat liv. Ett ensamt liv - och ingen lyssnar på dig.
   Jag tror att de flesta gamla vill bo kvar hemma. Vi behöver hjälp med mat, utomhusvistelse, städning, hygien, sociala kontakter. Par kan ömsesidigt bistå varandra, tills en av dem dör. De gamlas liv är beroende av samhället.
   En funktionshindrad gammal kvinna behöver komma utanför hemmets väggar. Hon behöver ett daghem, ganska nära hemmavid, ett ställe som hon kan nå, där hon sticka och sy, dricka kaffe och prata med jämnåriga och kanske äta ett mål mat, innan hon tar sig hem framåt aftonen. Det hade de gamla i Klostergården. Och det togs ifrån dem.
   Termen daghem är upptagen. Dagcentraler kallades de förr. Den nya termen är ”träffpunkt”. Lunds kommun kallar dem som besöker ”träffpunkterna” ”seniorer”. Ordet leder tanken fel. Seniorer, ofta över 80, påträffas brunbrända och pigga i våra semesterparadis och på våra golfbanor. De behöver inga träffpunkter. De snarare undviker dem, eftersom de inte vill påminnas om en verklighet som de försöker blunda för.
   Genom att stänga träffpunkten i Klostergården sparade kommunen några kronor. Att stänga träffpunkten var ett misstag. Det är förnedrande att Lunds kommun vägrar erkänna det.
   Klostergårdens träffpunkt är en detalj i vård- och omsorgspolitiken. En försumbar budgetpost som inte ens nämns i kommunfullmäktiges överläggningar.  Men nu har de gamla tagit strid för att få den tillbaka. För många är det den sista striden. Kampen gäller inte bara de gamla i Lund.