Många israeler anser att de lever i Mellanösterns enda demokrati. En
uppfattning som för övrigt delas av en stor del av det politiska
etablissemanget i vårt land. En fin judisk demokrati med lika
rättigheter för alla - om man bortser från palestinierna. Räknar man
sedan bort också de ultra-ortodoxa, gästarbetarna, flyktingarna och en
del andra finns heller ingen större fattigdom. Således en välmående,
dynamisk, innovativ, utvecklad, hbtq-vänlig och tolerant oas i ett hav
av arabiskt medeltidsmörker, barbari och intolerans.
För att få ihop det hela krävs ett visst mått av
fantasi, och en fördomsfri syn på begreppet demokrati. Enligt
premiärminister Benjamin Netanyahu är det israeliska parlamentet
judiskt, och således även demokratin. För enkelhetens skull har man
förbjudit uppfattningen att demokratin skulle vara något mer, något för
alla. Icke-judar blir då demokratiskt sett icke-människor, utan fulla
medborgerliga rättigheter.
Israel har ingen konstitution, än mindre någon som säger att
landet är en demokrati i normal bemärkelse. Den israeliska varianten
av demokrati består av ett hopkok av koloniala lagar från den brittiska
mandattiden kompletterat med ett antal mer eller mindre rasistiska
lagar - i nuläget över 50 stycken - som aktivt diskriminerar
palestinierna. Således är det fullt möjligt med segregerade
bostadsområden och skolor, omröstningar om palestiniers "lämplighet"
att bo i vissa städer, förbud mot vissa palestinska högtider, fullgjord
militärtjänst (som palestinierna är "befriade" från) som villkor för
viktiga tjänster, arabfria bussar till vissa orter, förbud mot
julgranar och kristna symboler - allt utan att den judiska demokratin
hotas.
Israelerna är fångna i sin egen förkrympta version av
demokrati, på samma sätt som en gång de vita i Sydafrika – en
perverterad apartheidvariant av demokrati som många i väst då såg som
civilisationens utpost i det barbariska mörka Afrika. Denna
normaliserade lögnvärld är, enligt försvarsminister Moshe Ya´alon, "ett
olösligt problem". En slutsats som fullständigt ignorerar det faktum
att "problemet" faktiskt finns, lever och andas. I Israel. Och inte
minst i Gaza och på Västbanken, där ockupationsmakten Israel styr med
ett system av militärorder, och miljoner palestinier framlever sina
dagar, månader och år utan några som helst demokratiska och mänskliga
rättigheter.
Är palestinier människor? Frågan måste ställas och de som ser
Israel som "ett utmärkt exempel på demokrati" i Mellanöstern (citat ur
EU:s handelsavtal med Israel) måste svara. Är palestinierna människor,
och har de då också någon rätt - som numera de icke-vita i Sydafrika -
till den form av demokrati vi ser som naturlig i väst? Om ja, kan detta
då förenas med en religiös etnisk diktatur som i Israel? Och om inte?
Frågorna kräver svar och i år, med val till både EU och Sveriges
parlament, är det rätt tid att svara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar