Valet 2014 hade kunnat bli en historisk vändpunkt.
Socialdemokraterna skulle kunna sätta punkt för högerns galna halvsekel.
Men allt tyder på att man med några justeringar kommer att föra den
politik som väljarna just vänt ryggen. Så smarta är de.
Åsa Linderborg, Aftonbladet 16/9
1. Regeringsfrågan.
En valkampanj är en dynamisk process. Valresultatet däremot är en faktisk situation som förändrar förutsättningarna. Att analysera i de nya förutsättningarna är en komplicerad och i hög grad teknisk uppgift, samtidigt som det är upptakten till den fortsatta politiska processen.
Vi (V, S, MP, F!) fick fler röster än Alliansen. Ändå förlorade vi valet. Sverigedemokraterna fick en vågmästarställning. Det måste sägas.
Vänsterpartiet kommer inte med i regeringen. Löfven avvisade Jonas Sjöstedt. Det tycks ha skett på ett klumpigt sätt. Jonas Sjöstedt var besviken – och arg.
Men det innebär inget nytt. Som många påpekat gjorde Löfven som han hela tiden sagt att han skulle göra. Vänsterpartiet – och Jonas Sjöstedt - kan påverka politiken och budgeten som en stark oberoende aktör. Det gäller den eventuella S-MP-regeringens samtliga beslut under mandatperioden.
Åsa Linderborgs kritik mot Socialdemokratin gäller inte i första hand valresultatet utan valrörelsen med dess inriktning på mittenväljarna och överenskommelser med de borgerliga partierna i många frågor.
Allvarligast är sexparti-överenskommelsen om friskolorna. Den kan komma att omöjliggöra en verklig skolreform. Skolan kommer att bli mer segregerad. Där vanfostras en ny underklass, nya generationer, till utanförskap. Rekryteringsunderlaget för Sverigedemokraterna ökar.
Men det är från underklassen begåvningarna kommer, inte från överklassens inavlade arvingar.
2. Högerpartierna.
Förr hade vi ett högerparti. Nu har vi fyra. Begreppet höger hade på 1900-talet dålig klang och luktade lite unket. Kung, adel, fascism, antidemokrati.
Därför fick vi Moderata samlingspartiet. Även den partibeteckningen behövde efter någon tid fräschas upp. Fredrik Reinfeldt gjorde det genom att skapa arbetarpartiet Nya Moderaterna.
Han lyckades ena de borgerliga partierna i Alliansen. Och han lyckades förmå dem att driva en gemensam högerpolitik men med skilda funktioner efter deras respektive traditioner och väljarunderlag, den högerpolitik jag någon gång har kallat ”moderism”.
Nu har ordet höger kommit till heders igen. 84 procent av Moderaternas väljare betecknar sig i vallokalundersökningarna som höger, 73 procent av folkpartisterna, 77 procent av kristdemokraterna och 65 procent av centerpartisterna. Där har vi alltså Sveriges nya högerpartier.
Eftersom de ser Alliansen som ett gemensamt högerprojekt är det omöjligt för dem att gå över blockgränsen.
Annat var det förr. Då kunde Bondeförbundet/ Centerpartiet regera tillsammans med Socialdemokraterna liksom det demokratiska Folkpartiet, den borgerliga vänstern.
Åsa Linderborg, Aftonbladet 16/9
1. Regeringsfrågan.
En valkampanj är en dynamisk process. Valresultatet däremot är en faktisk situation som förändrar förutsättningarna. Att analysera i de nya förutsättningarna är en komplicerad och i hög grad teknisk uppgift, samtidigt som det är upptakten till den fortsatta politiska processen.
Vi (V, S, MP, F!) fick fler röster än Alliansen. Ändå förlorade vi valet. Sverigedemokraterna fick en vågmästarställning. Det måste sägas.
Vänsterpartiet kommer inte med i regeringen. Löfven avvisade Jonas Sjöstedt. Det tycks ha skett på ett klumpigt sätt. Jonas Sjöstedt var besviken – och arg.
Men det innebär inget nytt. Som många påpekat gjorde Löfven som han hela tiden sagt att han skulle göra. Vänsterpartiet – och Jonas Sjöstedt - kan påverka politiken och budgeten som en stark oberoende aktör. Det gäller den eventuella S-MP-regeringens samtliga beslut under mandatperioden.
Åsa Linderborgs kritik mot Socialdemokratin gäller inte i första hand valresultatet utan valrörelsen med dess inriktning på mittenväljarna och överenskommelser med de borgerliga partierna i många frågor.
Allvarligast är sexparti-överenskommelsen om friskolorna. Den kan komma att omöjliggöra en verklig skolreform. Skolan kommer att bli mer segregerad. Där vanfostras en ny underklass, nya generationer, till utanförskap. Rekryteringsunderlaget för Sverigedemokraterna ökar.
Men det är från underklassen begåvningarna kommer, inte från överklassens inavlade arvingar.
2. Högerpartierna.
Förr hade vi ett högerparti. Nu har vi fyra. Begreppet höger hade på 1900-talet dålig klang och luktade lite unket. Kung, adel, fascism, antidemokrati.
Därför fick vi Moderata samlingspartiet. Även den partibeteckningen behövde efter någon tid fräschas upp. Fredrik Reinfeldt gjorde det genom att skapa arbetarpartiet Nya Moderaterna.
Han lyckades ena de borgerliga partierna i Alliansen. Och han lyckades förmå dem att driva en gemensam högerpolitik men med skilda funktioner efter deras respektive traditioner och väljarunderlag, den högerpolitik jag någon gång har kallat ”moderism”.
Nu har ordet höger kommit till heders igen. 84 procent av Moderaternas väljare betecknar sig i vallokalundersökningarna som höger, 73 procent av folkpartisterna, 77 procent av kristdemokraterna och 65 procent av centerpartisterna. Där har vi alltså Sveriges nya högerpartier.
Eftersom de ser Alliansen som ett gemensamt högerprojekt är det omöjligt för dem att gå över blockgränsen.
Annat var det förr. Då kunde Bondeförbundet/ Centerpartiet regera tillsammans med Socialdemokraterna liksom det demokratiska Folkpartiet, den borgerliga vänstern.
Nu är de högerpartier. Därför avvisar de Löfvens utsträckta
hand. Det ökar Vänsterpartiets inflytande på politiken. Men det ökar
också Sverigedemokraternas möjligheter.
3. Sverigedemokraterna
Bland Sverigedemokraterna finns inte bara fascister och högerpartister. I själva verket betecknar sig färre än hälften, 44 procent, som höger. Och många av de som faktiskt kallar sig höger är bara den sortens giriga Moderater som satsar på sig själva tills de blir alldeles fläckiga.
Filmen ”Äta. Sova. Dö” beskriver den miljö flertalet av Sverigedemokraternas väljare kommer ifrån. Jag tror den spelades in i Örkelljunga i nordvästra Skåne, ett av partiets starkaste fästen. Jag härstammar själv från ett liknande samhälle: Älghult i Småland.
I Älghult fanns ett stort glasbruk som försåg Amerika-ångarna med glas. Där fanns ett sågverk, där jag arbetade en sommar. Där fanns en kooperativt ägd Snickerifabrik. Några kilometer bort fanns Alstermo bruk. Där fanns järnvägen mellan Växjö och Oskarshamn. Där fanns tre små banker, många jordbruk, många barn, ett kulturliv, ungdomsorganisationer: SSU och SLU.
Allt borta. Nu bor många syriska flyktingar några månader eller något år i de tomma husen i centrum. Sedan försvinner de och andra kommer i stället.
Det borde vara en situation för Socialdemokrati och Vänsterparti. I stället har många röstat på Sverigedemokraterna. De är varken rasister eller högerpartister. De är svikna och desorienterade industri- och jordbruksarbetare – och arbetslösa ungdomar med dålig utbildning. Och pensionärer med låga pensioner.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ett viktigt arbete att göra i de skånska och småländska småorterna, i hela Sveriges bortglömda glesbygder.
4. Nyval, extraval
Allianspartierna har alla lidit massiva valförluster. De är besvikna – och hätska. De vill sätta käppar i hjulen för Löfven. Men jag tror inte de vågar tvinga fram ett nyval. De är desorienterade och oförberedda. Ett nyval skulle skada dem.
Vänsterpartiet kan framtvinga ett nyval i samband med beslutet om budgeten i början av nästa år. Jonas Sjökvist kommer inte att göra det.
Sverigedemokraterna har makten att driva fram ett eventuellt nyval genom att rösta på det borgerliga budgetförslaget sedan deras eget röstats ner.
Däremot kan det komma ett extraval i mitten av mandatperioden, kanske i anledning av en principfråga som den om vinster i välfärden.
Jag upplevde det extraval som orsakades av ATP-striden i slutet av 1950-talet. Jörgen Westerståhl lät alla oss som då studerade statskunskap i Göteborg göra kvantitativa undersökningar om opinionsbildningen kring valet. Valutgången ledde till en rejäl förstärkning av den socialdemokratiska maktpositionen.
Det har alltså gjorts förr, och den gången var det en framgång. Det kan göras om under nya betingelser.
3. Sverigedemokraterna
Bland Sverigedemokraterna finns inte bara fascister och högerpartister. I själva verket betecknar sig färre än hälften, 44 procent, som höger. Och många av de som faktiskt kallar sig höger är bara den sortens giriga Moderater som satsar på sig själva tills de blir alldeles fläckiga.
Filmen ”Äta. Sova. Dö” beskriver den miljö flertalet av Sverigedemokraternas väljare kommer ifrån. Jag tror den spelades in i Örkelljunga i nordvästra Skåne, ett av partiets starkaste fästen. Jag härstammar själv från ett liknande samhälle: Älghult i Småland.
I Älghult fanns ett stort glasbruk som försåg Amerika-ångarna med glas. Där fanns ett sågverk, där jag arbetade en sommar. Där fanns en kooperativt ägd Snickerifabrik. Några kilometer bort fanns Alstermo bruk. Där fanns järnvägen mellan Växjö och Oskarshamn. Där fanns tre små banker, många jordbruk, många barn, ett kulturliv, ungdomsorganisationer: SSU och SLU.
Allt borta. Nu bor många syriska flyktingar några månader eller något år i de tomma husen i centrum. Sedan försvinner de och andra kommer i stället.
Det borde vara en situation för Socialdemokrati och Vänsterparti. I stället har många röstat på Sverigedemokraterna. De är varken rasister eller högerpartister. De är svikna och desorienterade industri- och jordbruksarbetare – och arbetslösa ungdomar med dålig utbildning. Och pensionärer med låga pensioner.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ett viktigt arbete att göra i de skånska och småländska småorterna, i hela Sveriges bortglömda glesbygder.
4. Nyval, extraval
Allianspartierna har alla lidit massiva valförluster. De är besvikna – och hätska. De vill sätta käppar i hjulen för Löfven. Men jag tror inte de vågar tvinga fram ett nyval. De är desorienterade och oförberedda. Ett nyval skulle skada dem.
Vänsterpartiet kan framtvinga ett nyval i samband med beslutet om budgeten i början av nästa år. Jonas Sjökvist kommer inte att göra det.
Sverigedemokraterna har makten att driva fram ett eventuellt nyval genom att rösta på det borgerliga budgetförslaget sedan deras eget röstats ner.
Däremot kan det komma ett extraval i mitten av mandatperioden, kanske i anledning av en principfråga som den om vinster i välfärden.
Jag upplevde det extraval som orsakades av ATP-striden i slutet av 1950-talet. Jörgen Westerståhl lät alla oss som då studerade statskunskap i Göteborg göra kvantitativa undersökningar om opinionsbildningen kring valet. Valutgången ledde till en rejäl förstärkning av den socialdemokratiska maktpositionen.
Det har alltså gjorts förr, och den gången var det en framgång. Det kan göras om under nya betingelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar