Karin Svensson Smith stod överst på Miljöpartiets riksdagslista, men
Peter Forkstam utmanade henne med en krysskampanj. Han lyckades inte.
Karin vann med 7 procent av personrösterna.
Vi gratulerar Karin! Segern var viktig för Miljöpartiets
kommunikationspolitik – Karin var redan tidigare MP:s talesperson i de
frågorna. Nu hoppas vi att hon får en ministerpost i den kommande
S-MP-regeringen. Men Karin är också viktig för MP:s övriga
ställningstaganden, inte minst inom skolpolitiken som hon under den
gångna mandatperioden påverkat positivt.
Emma Berginger stod tvåa på MP:S riksdagslista. Också hon drev en
personvalskampanj, som fick många att stödja henne, men inte riktigt
tillräckligt många. Vi är glada att ha Emma Berginger kvar i Lunds
kommunpolitik några år till. Hon behövs här.
Personvalskampanjerna inom MP är ett uttryck för partiets vacklan mellan en vänsterlinje och en borgerlig linje.
FörNya Lunds okultiverade spårvagnspolitik
Det är kultiverat att åka spårvagn. Därför är jag
spårvagnsentusiast. På min sida har jag de båda litterära genierna James
Joyce och Robert Musil. Spårvagnar spelar en viktig roll både i Dublin
och Wien. Sedan hundra år.
I Ulysses går fader Conmee och funderar: ”Den
oövervinneliga okunnigheten. De gjorde så gott de förmådde. Han vek
runt hörnet och gick ner på North Circular Road. Märkligt att det inte
gick någon spårvagn på en sådan viktig genomfartsled. Nog borde det
finnas.”
Just det.
I en viktig passage i Musils Mannen utan egenskaper, del
3, går Ulrichs syster Agathe i självmordstankar: ”När hon blev trött
kom det över henne en längtan efter ängar och skogar, efter att få
vandra genom stillheten ute i det fria. Men dit ut måste man åka. Hon
tog en spårvagn. Hon var uppfostrad till att behärska sig inför
främmande. Man kunde därför inte märka någon upprördhet i hennes röst
när hon löste sin biljett och frågade om vägen.”
Hade hon bott i Lund 2020 skulle hon ha tagit spårvagnen till Dalby. Om den inte stoppas av FörNya Lund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar