En utförsäljning av Lucifer

När man läser i tidningen om vad Socialdemokraterna (genom Anders Almgren) och Miljöpartiet (genom Emma Berginger) har sysslat med de senaste veckorna är det knappt man tror sina ögon. De har skrivit ett gemensamt brev till Fp och C där de förklarar att de är beredda att göra en politisk överenskommelse om kommunalpolitiken i Lund för den kommande mandatperioden (Tack till Sydsvenskan för publiceringen av brevet!). Några punkter:
* "Trots vissa ideologiska skillnader ser vi goda möjligheter till en bred överenskommelse. I samband med utarbetandet av en ny budget för 2015 kommer även en gemensam politisk plattform mellan våra fyra partier att presenteras."
* Utredning, men ingen skattehöjning för 2015 och därmed inga ökade resurser för kommunen.
* ”Vi ser gärna en mångfald av aktörer inom äldreomsorgen. Eventuella förändringar vad gäller förhållandet i driftsformerna inom omsorgen under denna mandatperiod förutsätter samförstånd mellan våra fyra partier.” Fritt fram för Vardaga/Carema!

Bytet delas
Ja, och så ska Lunds centrum utvecklas och kommunen ska samarbeta med universitetet och näringslivet och det ska bli en hållbar planering för boende och service för såväl staden, de östra tätorterna som för landsbygden.  Vidare ska allt ordnas till det bästa. Nej, det stod där inte, det hade de glömt.
   Till detta fogas en lista över hur man ska dela upp posterna som nämndordförande, kommunalråd mm. där Folkpartiet skulle tillsätta ordförande i t.ex. utbildnings- och socialnämnderna.
   Kort sagt innebär förslaget att S och Mp backar i frågor där man trodde att åtminstone S stod stark som en fura – Mp har man väl inte samma tilltro till. Nu ska alltså gamla ståndpunkter glömmas – nu gäller det ”att ta ansvar”.  De enda som kommer helskinnade ut ur det här är Folkpartiet som alltså inte var beredda att sälja ut det de har slagits för och det hedrar dem.
   Men hur reagerar tänkande socialdemokrater i Lund? Uppgörelser av den här karaktären måste väl ändå godkännas på möte i partiföreningen? Kommer alla att tiga och samtycka?

Kompromisser kan vara nödvändiga
Det är klart att man i politiken måste vara beredd att kompromissa, man kan inte alltid få sin vilja igenom. Det är t.ex. klart man skulle kunna gå med på ett moratorium för spårvagnar i ett antal år. Det är väl ingen brådska.  Spårväg står kvar som en långsiktig lösning.   
   Men S+M-budet till de borgerliga var skamligt. Det är förstås i första Lunds socialdemokrater som har att ta ställning till sin lednings agerande. Men vad de gör smetar av sig på hela politiken och lägger grunden för tappat förtroende och politikerförakt som drabbar oss alla. Själv känner jag mig som ett fån som har stått och spelat på gator och torg för en rödgrön koalition där två av de tre partierna är beredda att sälja ut utan att blinka.