Stöd den svenska regeringens erkännande av Palestina! av Ulf Nymark

Äntligen kommer Sverige att erkänna Palestina! Regeringens besked på denna punkt var verkligen glädjande. Som väntat har ockupationsvännerna (t ex kd-aren Tuve Skånberg, abortmotståndaren Stefan Svärd, folkpartiledaren, diverse ledarskribenter etc) här på hemmaplan plockat fram de gamla standardinvändningarna ur argumentlådan. Fel tidpunkt, det kan skada Sverige, det kan skada fredsprocessen osv. Den nya utrikesministern kommentar till det sista var välgörande: det finns helt enkelt ingen fredsprocess som kan ta skada.

Territoriell kontroll
Ockupationsvännerna trycker på argumentet att Sverige inte brukar erkänna en stat som inte har full kontroll över sitt territorium. Vad de därvid nogsamt glömmer att nämna är att anledningen till att palestinierna inte har full kontroll är just att en annan stat – Israel – olagligt ockuperar palestinskt område. Rent teoretiskt är problemet mycket enkelt: om Israel drar sig tillbaka från ockuperat område och häver belägringen av Gaza får palestinierna kontroll över sitt territorium. Vad ockupationsanhängarna måste avkrävas ett svar på är frågan varför det är inte bara är acceptabelt, utan till och med berömvärt, att erkänna ockupanternas stat, men inte de ockuperades?

”Legitima säkerhetsfrågor?”
”Israels legitima säkerhetsfrågor är inte lösta” – därför ska Palestina inte erkännas, säjer ockupationsmaktens försvarare. Logiken i detta argument är svår att förstå. Den egentliga anledningen till att Israels säkerhetsfrågor – legitima eller ej - inte är lösta är ju just Israels ockupation av palestinskt område. Israels skulle alltså ”belönas” för sin ockupations- och annektionspolitik genom att världens länder ska avstå från att tillerkänna det ockuperade folket en egen stat? Och varför nämner praktiskt taget aldrig ockupationsvännerna palestiniernas legitima säkerhetsfrågor? 

”Tyskland-Danmarkkonflikten”

Ett uttryck som ofta används i massmedia – tyvärr inte bara av ockupationsanhängarna - är ”Israel-Palestinakonflikten” eller ”Israel-Palestinafrågan”. Uttrycket ger sken av att det skulle röra sig om två mer eller mindre jämbördiga parter som tvistar om ett landområde. ”Israel-Palestinakonflikten” döljer det faktum att en av världens starkaste krigsmaskiner – därtill bestyckad med atomvapen – sedan decennier tillbaka ockuperar ett annat folks territorium och berövar dem rätten till självbestämmande. Vem vill beteckna t ex Hitlertysklands ockupation av Danmark som ”Tyskland-Danmarkkonflikten”?

Israels statsterrorism
Ockupationspolitikens försvarare gör också stort nummer av att Hamas av EU, USA med flera är stämplat som terroristorganisation. Därför ska Palestina som stat inte erkännas, menar de. Men Sverige har ju redan erkänt en annan terroristorganisation – staten Israel. Få stater i världen torde kunna tävla med staten Israel om att ha haft flest antal terrorister på höga poster i staten – ja till och med som regeringschefer. Menachem Begin, Ariel Sharon, Yitzhak Shamir (den sistnämnde ansvarig för mordet på Folke Bernadotte) är exempel på premiärministrar som varit ledare i terroristorganisationer. Och vad är staten Israels förtryck av och urskillningslösa angrepp på den palestinska civilbefolkning annat än statsterrorism?
   Hamas beskylls också, med rätt eller orätt ska jag här låta vara osagt, för att vilja utplåna staten Israel. Men staten Israel, som Sverige alltså redan sedan länge har erkänt, har från första början utplånat staten Palestina och vägrar än i dag att ge palestinierna rätt till en egen självständig stat.
   Det finns all anledning för alla fredsvänner – oavsett politiska sympatier i övrigt – att stödja Sveriges erkännande av Israel.