2014-11-13

Brzezinski: "Javisst, CIA ingrep i Afghanistan före ryssarna” av Bertil Egerö

Vår nya regering tar över Alliansens Afghanistanpolitik med hull och hår. Nu har försvarsminister Peter Hultqvist meddelat att han vill fortsätta Carl Bildts NATO-orienterade politik gentemot Afghanistan. Det är också UDs linje. Den 6 november lade regeringen en proposition till riksdagen om svenskt deltagande i vad som kallas NATOs utbildnings- och rådgivningsinsats (RSM) i Afghanistan. Vi kommer alltså att för obestämd tid framåt kunna bevittna en fortsatt militär närvaro i detta land, med svensk militär som del av NATO. Har vi gått in i den fälla USA en gång gillrade för Sovjet och för tretton (13) år sedan själv landade i – att föra krig i Afghanistan?
   USAs roll i att Sovjet drogs in i ett krig i Afghanistan är återigen bekräftad. Ett krig som via CIA’s aktiva stöd ledde till en jihad mot Sovjet, en militant islamistisk rörelse som i sin tur blev fröet till den al Queda USA fann anledning att öppna två fullskaliga krig mot – i Afghanistan och i Irak. Krig som nu bidragit till en växande och alltmer extrem motreaktion: IS.
   Den förre säkerhetsrådgivaren till president Carter, Zbigniew Brzezinski berättar i en intervju i Nouvel Observateur den 11 november att USA ville locka in Sovjet i detta krig för att därmed försvaga Sovjetstaten i det kalla krigets militära kapprustning. Föreningen Afghanistansolidaritet har publicerat intervjun:
 


NO: I sina memoarer bekräftar förre chefen för CIA, Robert Gates: att USAs hemliga underrättelsetjänst började stödja de afghanska muhajeddin innan Sovjetunionen ingrep. Då var ni president Carters säkerhetsrådgivare. Spelade ni då en nyckelroll i den här frågan? Kan ni bekräfta det?
   ZB: Ja, enligt den officiella versionen inleddes CIAs hjälp till muhajeddin 1980, när Sovjetunionen redan hade invaderat Afghanistan, den 24 december 1979. Men verkligheten som hemlighölls var annorlunda. Det var den 3e juli 1979 som president Carter undertecknade den första ordern om den hemliga hjälpen till oppositionen mot Kabuls prosovjetiska regim. Och samma dag skrev jag en not till presidenten där jag förklarade att i min uppfattning skulle denna hjälp provocera fram ett sovjetiskt militärt ingripande. 

NO: Så trots risken var ni anhängare av denna "hemliga aktion". Var det kanske så att ni önskade detta sovjetiska militära ingripande skulle ske och ville provocera fram det?
   ZB: Inte precis så. Vi drev inte på Sovjetunionen att ingripa men vi ökade avsiktligt sannolikheten att de skulle göra det.

NO: När Sovjetunionen rättfärdigade sitt ingripande med att syftet var att kämpa mot USAs hemliga inblandning var det ingen som trodde dem. Men det låg alltså en sanning i det. Det är inte något ni ångrar idag?
   ZB: Ångra vadå? Vår hemliga aktion var en strålande idé. Den lockade ryssarna i den afghanska fällan, och ni vill att jag ska ångra mig? Den dag de sovjetiska trupperna officiellt gick över gränsen skrev jag till president Carter ett brev med följande innebörd: "Nu har vi chansen att ge Sovjetunionen deras Vietnamkrig." Och så blev det. Moskva tvingades in i ett nästan 10 år för regimen outhärdligt krig, en konflikt som demoraliserade det sovjetiska imperiet och till slut dess upplösning.

NO: Ni ångrar inte heller att ha bidragit till islamiska fundamentalismen, att ha stött framtida terrorister med vapen och rådgivare?
   ZB: Vad har varit det viktigaste för världshistorien? Talibanerna eller Sovjetunionens fall? Några galna islamister eller befrielsen av Centraleuropa och slutet på kalla kriget?

NO: Några galningar? Men ni säger ju hela tiden att den islamiska fundamentalismen idag är ett hot mot hela världen?
   ZB: Struntprat. De säger att Väst borde ha en global politik mot islamismen. Det är idiotiskt. Det finns ingen global islamism. Låt oss se på islam rationellt och inte demagogiskt eller känslomässigt. Det är världen största religion med en och en halv miljard troende. Men vad har de gemensamt? Fundamentalistiska Saudiarabien med moderata Marocko, militaristiska Pakistan, västvänliga Egypten och sekulariserade Asien? Inget annat än samma sak som enar de kristna länderna.

Intervjun är hämtad ur Föreningen Afghanistansolidaritet Nyhetsbrev 13 november 2014.


Inga kommentarer: