Pawel Pawlikowski, Ida, film, visas på Kino.
Patrick Modiano, Lilla Smycket, roman, Elisabeth Graste förlag 2014
Jag råkade se filmen Ida en av de dagar då jag höll på att läsa Modianos roman Lilla smycket. Det var en slump som kom mig att inse att de båda huvudpersonerna levde samtidigt och att de två konstverken är besläktade på många sätt.
Ida i filmen och Therèse i Modianos roman är båda födda vid tiden omkring andra världskrigets utbrott och offer för dess konsekvenser. Deras livsöden har trots stora kontraster många paralleller. De representerar den generation som föddes under kriget.
Anna (Ida) växer upp i ett nunnekloster i Polen på 1940- och 50-talet. Innan hon ska avlägga sina klosterlöften skickas hon ut för att träffa Wanda, hennes enda levande släkting, en syster till hennes mor.
Wanda, överlevande jude, motståndskvinna, kommunist och efter befrielsen från ockupationen sträng statsåklagare, blir hennes vägvisare i efterkrigs-Polen. Av Wanda får hon veta att hennes riktiga namn är Ida, att föräldrarna var judar och att de, liksom hennes kusin, Wandas son, mördades under den tyska ockupationen, medan Ida av en slump skonades och skickades till klostret som fosterbarn. De båda kvinnorna uppsöker förövaren och tvingar honom att gräva upp offrens kvarlevor. De för dem sedan till en förvildad judisk begravningsplats.
(Jag upptäckte en sådan utanför Strasbourg i samband med den resa som Gunnar Sandin initierade för något decennium sedan.)
Lilla Smycket, som hon kallades i sjuårsåldern i samband med en filminspelning, heter egentligen Therèse. Hon är arton, eller möjligen 19 år. Det enda hon vet med säkerhet om sin bakgrund är det som står i hennes födelsebevis: att hon föddes i ett litet hotell i Paris och att hennes mor hette Suzanne Cardères och var född 1917.
Ensam i Paris på 1950-talet drar hon sig fram på tillfälliga jobb som servitris, expedit och barnvakt medan söker hon sanningen om moderns svek och tragiska liv och sina egna traumatiska barndomsupplevelser.
Idas liv berättas i svartvita, oerhört informationsmättade bilder, med få ord. Hennes ansikte speglar känslorna när insikten om den egna identiteten långsamt klarnar för henne. Wanda avslutar sitt liv men Ida har kraften att inleda sitt. Filmen är rak och lätt att förstå, men stannar länge i medvetandet och avger först så småningom sina många innebörder.
Lilla Smycket är en roman i jagform. Therèse berättar med enkla ord och korta meningar. Det är en sorts inre monolog, eller dagbok, under en kris som pågår några höstmånader, kanske 1954.
Det stora sveket drabbade henne när hon var sju år. Moderns förhoppningar hade krossats i samband med att den tyska ockupationen upphörde. Hon fick det nedsättande öknamnet La Boche, tyskan. Sedan övergav hon Lilla Smycket och försvann.
Somliga minnen försöker Therèse undertrycka, men de återkommer i hennes mardrömmar. Mycket har hon bara dunkla föreställningar om. Texten redovisar hennes gissningar, drömmar och minnesfragment under metro-resorna i ett höstmörkt Paris.
Jag har ägnat timmar åt att försöka förstå vad som verkligen hände henne. Det blir t ex aldrig klart om modern faktiskt lever i en förort till Paris eller om hon i 12 år varit död. Therèse vill inte veta. Hon söker två saker: en fast punkt i sitt liv och kontakt med andra människor.
Historien angår oss. I dagarna utkommer ”Vi i Jedwabne” av Anna Bikont, boken om hur polska bybor mördade sina grannar 1941, på Idas tid. Den redovisas i flera viktiga media.
Också historien om det moraliska förfallet, sveken och fattigdomen i det ockuperade Paris på Lilla Smyckets tid finns det många viktiga vittnesbörd om.
Krigsgenerationens kvinnor, Wanda och Suzanne, förlorar sina liv. De som tillhör nästa generation, Ida och Therèse, lever vidare. Nu är de ungefär 75 år.
Ida och Therese är inte bara personer ur historien, drabbade av en gången tids ondska. Deras motsvarigheter finns nu, runt omkring oss. I Europa, i Sverige, i Lund. Inte bara som flyktingar eller tiggare med dramatiska och tragiska upplevelser bakom sig och en vardag utan hopp, utan också som till synes vanliga barn och ungdomar.
Filmen visas på Kino några dagar till. Boken kan man läsa när som helst. Den är en liten billig pocket på 127 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar