Barack 
Obama
är en uppstickare. Han passar inte in. USAs superelit har alltid
dominerats av vita, Mayflower-generationens arvingar. Inte kan en ung
spoling med rötter i Kenya och Hawaii tolereras som ledare för det
stora Amerika – och nu fick han sparken.
Så kan mellanårsvalet tolkas. Sedda i backspegeln har Obamas år vid makten gett mycket litet; en sjukvårdsreform som kallats urvattnad, en (för de rika) lyckad hantering av bankvärldens svindlerier är vad som oftast nämns. Mot det, kriget mot Afghanistan som ännu pågår, den allt värre konflikten mellan Israel och Palestina, Iraks, Libyens och Syriens sönderfall, IS som ett extremt barn av al-Qaida och USAs krigföring, och nu ebolaepidemin.
Sedan Obama valdes in har republikanerna fört ett ställningskrig i kongressen. Förstärkta av sin egen extremhöger – tepartyrörelsen – har de valt att sabotera i stället för att driva en konstruktiv politik. Oavsett Obamas politik har den mött motstånd.
Rasismens fula tryne
Jag menar att denna reaktion bäst kan förstås i ljuset av USAs aldrig bilagda raskonflikt – The American Dilemma i Gunnar Myrdals ord. De senaste veckornas valrörelse har färgats av helt oacceptabla påhopp på presidenten, som att han personligen är ansvarig för ebolan. Så här har det låtit:‘Psychiatrist Keith Ablow, a member of Fox News’ Medical A Team, embarked on an unhinged racial rant against President Obama this week, charging that Obama wants Ebola to spread in the U.S. because his “affinities, his affiliations are with” Africa, “not us.”’ Läs hela påhoppet.
Sådant borde inte kunna sägas om en person med den meritlista Obama har – se Wikipedias summering nedan. Det är ett uttryck för ren och skär rasism.
Ordningen är på väg att återställas. En superrik medlem av den vita eliten, Hillary Clinton, förbereder sig för att kandidera för presidentposten. Hon förstod redan under Obamas första period vad som komma skulle, och hoppade av. Nu måste hon distansera sig från honom, och ändå lyckas driva sin kampanj i demokraternas färger. Det blir inte lätt.
Temporärt bakslag för de fattiga?
När Barack Obama och hans mycket skickliga medarbetare lyckades vinna valet 2008 var det inte bara genom högst okonventionella metoder, de hade också hittat fram till grupper som aldrig skulle få se sina intressen försvarade av den vita elitens representanter. Nu har de, tack vare kongressens omedgörlighet, sett sina förhoppningar om framgång på den politiska vägen grusas. Resultatet? I första hand minskat valdeltagande, men också att ingen presidentkampanj i demokraternas regi kan väntas ge dem förnyad uppmärksamhet.
Dock finns det en faktor som alla i politiken måste förhålla sig till: de spansktalande ”hispanics” blir ständigt allt fler, även proportionellt. Det kan dröja innan någon lyckas så bra som Obama att omvandla denna förändring i politiskt kapital. Men i längden kommer denna motpol till den gamla vita rikemansdominansen inte att kunna negligeras.
Bertil Egerö
Fakta från Wikipedia: Obama
är en uppstickare. Han passar inte in. USAs superelit har alltid
dominerats av vita, Mayflower-generationens arvingar. Inte kan en ung
spoling med rötter i Kenya och Hawaii tolereras som ledare för det
stora Amerika – och nu fick han sparken.Så kan mellanårsvalet tolkas. Sedda i backspegeln har Obamas år vid makten gett mycket litet; en sjukvårdsreform som kallats urvattnad, en (för de rika) lyckad hantering av bankvärldens svindlerier är vad som oftast nämns. Mot det, kriget mot Afghanistan som ännu pågår, den allt värre konflikten mellan Israel och Palestina, Iraks, Libyens och Syriens sönderfall, IS som ett extremt barn av al-Qaida och USAs krigföring, och nu ebolaepidemin.
Sedan Obama valdes in har republikanerna fört ett ställningskrig i kongressen. Förstärkta av sin egen extremhöger – tepartyrörelsen – har de valt att sabotera i stället för att driva en konstruktiv politik. Oavsett Obamas politik har den mött motstånd.
Rasismens fula tryne
Jag menar att denna reaktion bäst kan förstås i ljuset av USAs aldrig bilagda raskonflikt – The American Dilemma i Gunnar Myrdals ord. De senaste veckornas valrörelse har färgats av helt oacceptabla påhopp på presidenten, som att han personligen är ansvarig för ebolan. Så här har det låtit:‘Psychiatrist Keith Ablow, a member of Fox News’ Medical A Team, embarked on an unhinged racial rant against President Obama this week, charging that Obama wants Ebola to spread in the U.S. because his “affinities, his affiliations are with” Africa, “not us.”’ Läs hela påhoppet.
Sådant borde inte kunna sägas om en person med den meritlista Obama har – se Wikipedias summering nedan. Det är ett uttryck för ren och skär rasism.
Ordningen är på väg att återställas. En superrik medlem av den vita eliten, Hillary Clinton, förbereder sig för att kandidera för presidentposten. Hon förstod redan under Obamas första period vad som komma skulle, och hoppade av. Nu måste hon distansera sig från honom, och ändå lyckas driva sin kampanj i demokraternas färger. Det blir inte lätt.
Temporärt bakslag för de fattiga?
När Barack Obama och hans mycket skickliga medarbetare lyckades vinna valet 2008 var det inte bara genom högst okonventionella metoder, de hade också hittat fram till grupper som aldrig skulle få se sina intressen försvarade av den vita elitens representanter. Nu har de, tack vare kongressens omedgörlighet, sett sina förhoppningar om framgång på den politiska vägen grusas. Resultatet? I första hand minskat valdeltagande, men också att ingen presidentkampanj i demokraternas regi kan väntas ge dem förnyad uppmärksamhet.
Dock finns det en faktor som alla i politiken måste förhålla sig till: de spansktalande ”hispanics” blir ständigt allt fler, även proportionellt. Det kan dröja innan någon lyckas så bra som Obama att omvandla denna förändring i politiskt kapital. Men i längden kommer denna motpol till den gamla vita rikemansdominansen inte att kunna negligeras.
Bertil Egerö
Obama
var federal senator för delstaten Illinois från 2005 till 2008. Obama
har examina från Columbia University och Harvard Law School, där han var
ordförande för Harvard Law Review. Han undervisade i statsrätt
från 1992 till 2004 vid University of Chicago Law School. Obama
praktiserade som medborgarrättsadvokat innan han satt tre mandatperioder
i delstatssenaten i Illinois från 1997 till 2004. I november 2004 blev han invald i USA:s senat och som ledamot av senatens utrikesutskott gjorde han officiella resor till Östeuropa, Mellanöstern och Afrika. Som medlem av den demokratiska minoriteten i USA:s 109:e kongress medverkade han till att stifta lagar för att kontrollera konventionella vapen och främja större offentligt ansvar i användningen av federala medel. Under den 110:e kongressen medverkade han till att stifta lagar rörande lobbying och valfusk, klimatförändring, kärnvapenterrorism och omsorg för återvändande amerikanska militärer.
Obama tilldelades år 2009 Nobels fredspris för sina insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar