Här har man gått
och deppat över det svenska valresultatet, och ska man nu bli sorgsen
över amerikanernas också? Nej, de får stå sitt kast, de har väl fått
det resultat de ville ha. I stället kan väl vi glädjas över att
Nato-entusiasmen i Sverige rimligen är över för den här gången. Nato är
en organisation till stöd för amerikansk utrikespolitik och var
omöjlig att sälja i Sverige under president Bush. Med Obamas retoriska
elegans gick det mycket bättre – han var ju svart och sympatisk och
lovade att USA skulle lämna Afghanistan och Irak. Men när nu högervågen
rullar över USA lär det bli fler interventioner. och även om Hillary
skulle vinna nästa presidentval finns det all anledning att dra öronen
åt sig – hon är en hårding i utrikespolitiken. Jag tror inte vi vill bli
uppknutna till henne.
Ingen fungerande demokrati
Men det hjälps inte, kvar står frågan varför valresultaten blir så här. Det viktigaste är kanske vem som röstar. Det är mindre än hälften och kanske neråt 40 procent. Som Sören Holmberg sa i ett TV-inslag så är det svårt att räkna in USA bland de fungerande demokratierna med sådana siffror. Stora grupper av befolkningen: svarta, lågutbildade, fattiga skräms bort av registrerings och identitetskontroll. Till det kommer att något tiotal miljoner inte ens har rösträtt – de är olagliga migranter även om de jobbat och betalat skatt i tio år.
Sen handlar det också om politisk medvetenhet och mobilisering. Folk luras av präster och s.k. offentlig opinion att de ska rösta mot gudlösa liberala kandidater som nästan är kommunister. Frågor som homosexuellas rätt till giftermål lyfts fram som centrala medan frågor som gäller social rättvisa förträngs och förkastas som ingrepp mot individen.
Och så förstås metoderna för opinionsbildning. Media styrs av pengar och speciellt TV-reklamen är betalad av anonyma företagsintressen och är därmed ett kraftfullt verktyg för den härskande klassen. Ja, det är den klassiska antikapitalistiska terminologin man får ta till för att beskriva situationen.
Ingen fungerande demokrati
Men det hjälps inte, kvar står frågan varför valresultaten blir så här. Det viktigaste är kanske vem som röstar. Det är mindre än hälften och kanske neråt 40 procent. Som Sören Holmberg sa i ett TV-inslag så är det svårt att räkna in USA bland de fungerande demokratierna med sådana siffror. Stora grupper av befolkningen: svarta, lågutbildade, fattiga skräms bort av registrerings och identitetskontroll. Till det kommer att något tiotal miljoner inte ens har rösträtt – de är olagliga migranter även om de jobbat och betalat skatt i tio år.
Sen handlar det också om politisk medvetenhet och mobilisering. Folk luras av präster och s.k. offentlig opinion att de ska rösta mot gudlösa liberala kandidater som nästan är kommunister. Frågor som homosexuellas rätt till giftermål lyfts fram som centrala medan frågor som gäller social rättvisa förträngs och förkastas som ingrepp mot individen.
Och så förstås metoderna för opinionsbildning. Media styrs av pengar och speciellt TV-reklamen är betalad av anonyma företagsintressen och är därmed ett kraftfullt verktyg för den härskande klassen. Ja, det är den klassiska antikapitalistiska terminologin man får ta till för att beskriva situationen.
Och själva styret då? Den amerikanska
konstitutionen brukar betraktas som ett ideal att sträva mot för all
världens stater. I all sin balansgång mellan olika intressen visar den
sig dock oduglig när det finns djupgående konflikter mellan jämstora
intressen. Beslutsfattandet låser sig helt enkelt. En konstitution som
inte fungerar när den verkligen behövs.
Kulturskymning
Den nya regeringens budgetförslag för det närmsta året rymmer inga anslag till de tre statliga kulturinstituten i Rom, Atén och Istanbul. Instituten bedrivs i stiftelseform och det handlar om 22 miljoner. Det är ”kaffepengar” meddelar Svenska Dagbladet och säger att nu blir det slut med de svenska vetenskapliga utgrävningarna i dessa länder. Institutens uppgifter är studier och forskning inom antikens kultur och samhällsliv, konstvetenskap samt arkeologi. Som det stod i Svenska Dagbladet: ” Svensk arkeologi inriktad på dessa länder får helt övergå till teoretiska studier. Och vad ska man göra med de föremål som svenska arkeologer har grävt upp kring Medelhavet under mer än 100 år?” Carl Bildt träder fram i kulturkampen och skriver "Ren talibanpolitik att föreslå nedläggning av våra viktiga kulturinstitut i Medelhavsområdet". Han får medhåll: ledar- och kulturskribenter har kallat förslaget för "skandal", "skam" och "illgärning" Och man kan bara ana vad gamle kungen hade tyckt.
Jag kan inget om dessa institut, men har förstått att det är trevligt och bildande att vistas där. Och det kan ju vara skäl nog att fortsätta lägga pengarna där. Jag kan dock tänka mig att 22 miljoner kanske kan behövas till andra former av kulturpolitik. Som en rå och obildad sälle vill jag därför anföra att jag tycker förslaget bör övervägas om man kan finna andra och mer angelägna användningsområden för miljonerna. Jag förstår inte varför en sådan ståndpunkt inte har vunnit bred anslutning.
Kulturskymning
Den nya regeringens budgetförslag för det närmsta året rymmer inga anslag till de tre statliga kulturinstituten i Rom, Atén och Istanbul. Instituten bedrivs i stiftelseform och det handlar om 22 miljoner. Det är ”kaffepengar” meddelar Svenska Dagbladet och säger att nu blir det slut med de svenska vetenskapliga utgrävningarna i dessa länder. Institutens uppgifter är studier och forskning inom antikens kultur och samhällsliv, konstvetenskap samt arkeologi. Som det stod i Svenska Dagbladet: ” Svensk arkeologi inriktad på dessa länder får helt övergå till teoretiska studier. Och vad ska man göra med de föremål som svenska arkeologer har grävt upp kring Medelhavet under mer än 100 år?” Carl Bildt träder fram i kulturkampen och skriver "Ren talibanpolitik att föreslå nedläggning av våra viktiga kulturinstitut i Medelhavsområdet". Han får medhåll: ledar- och kulturskribenter har kallat förslaget för "skandal", "skam" och "illgärning" Och man kan bara ana vad gamle kungen hade tyckt.
Jag kan inget om dessa institut, men har förstått att det är trevligt och bildande att vistas där. Och det kan ju vara skäl nog att fortsätta lägga pengarna där. Jag kan dock tänka mig att 22 miljoner kanske kan behövas till andra former av kulturpolitik. Som en rå och obildad sälle vill jag därför anföra att jag tycker förslaget bör övervägas om man kan finna andra och mer angelägna användningsområden för miljonerna. Jag förstår inte varför en sådan ståndpunkt inte har vunnit bred anslutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar