Skammens murar av Ulf Nymark

I dagarna uppmärksammas 25-årsminnet av Berlinmurens fall. Det finns det all anledning att göra. Men minst lika mycket som i varje fall vi européer blickar bakåt och minns, borde vi uppmärksamma de skammens murar som i dag reellt existerar och kraftfullt verka för att de raseras.

Israels apartheidmur
På den palestinska Västbanken har den israeliska ockupationsmakten byggt en mur som i sitt färdiga skick är dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren. (Den beräknas när den är helt färdigbygg bli cirka 720 km lång). Muren skiljer inte bara palestinier från israeler utan också palestinier från palestinier. Den är till större delen byggd på ockuperad mark. Den skiljer de palestinska barnen från sina skolor, den skiljer jordbrukarna från deras odlingsmark. Palestinier får bara undantagsvis och efter omfattande byråkratiska och andra typer av trakasserier passera genom murens fåtaliga passager. Internationella domstolen i Haag har i en dom förklarat att muren strider mot folkrätten och att Israel är tvungen att riva muren. Som vanligt struntar Israel i folkrätten.

Marockos mur i Västsahara
Ett annat murbyggande land är Marocko, som genom det ockuperade Västsahara har byggt en drygt 2000 kilometer lång mur av främst sand och grus. Muren åtskiljer det av västsaharierna befriade området från det av Marocko ockuperade västsahariska området. Muren bevakas av marockansk militär. I området närmast muren finns miljontals minor, odetonerade klusterbomber och annan ammunition.
   Muren har Marocko byggt med stöd av bland annat USA, Frankrike och – ja, förstås – Israel. Genom muren åtskiljs västsaharier från västsaharier precis på samma sätt som Berlinmuren separerade berlinare från berlinare. Internationellt hörs nästan inga protester mot Marockos mur och ockupation. Tvärtom får Marocko ett omfattande ekonomiskt stöd från EU. Det är belöningen för att Marocko är EU:s vakthund vid gränsen mellan Afrika och Europa.

EU och USA-stöd till murbyggarna
Båda dessa skammens murar kommer att bestå så länge USA och EU inte bara tiger och samtycker, utan också aktivt stödjer ockupationsmakterna. I både fallet Israel och Marocko måste kraftfulla internationella protester – åtföljda av bojkotter och desinvesteringar – sättas in för att få ockupanterna att riva murarna och dra sig tillbaka från ockuperade område och ge de ockuperade folken sin självständighet. Möjligheten av att USA:s president Obama med en ett lånat yttrande från en sina företrädare på presidentposten vänder sig till Marockos kung och kräver: ”Mr Muhammed, riv ner den där muren” eller reser till Ramallah och avslutar sitt hälsningstal med ”Jag är en palestinier” är tragiskt nog försvinnande liten.


NOT: USA:s dåvarande president R Reagan vände sig vid ett besök vid Berlinmuren 1987 till Sovjetunionens president med yttrandet: ”Mr Gorbatjov, riv den där muren”.
   År 1963 höll president J F Kennedy ett tal i Västberlin som han avslutade med ”Ich bin ein Berliner” för att visa sin solidaritet med invånarna i det kringrända västra Berlin.