2014-12-04

Framgafflat - om cykel och trafik: De nya cykelöverfarterna är på väg och om cyklister som fotgängare av Ulf Nymark

Än så länge har lundaborna inte sett till de nya cykelöverfarterna. Men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge förrän de första är på plats. Vad är då de ”nya” cykelöverfarterna? Som VB tidigare rapporterat heter från och med första september i år det som vi lärt oss kalla cykelöverfarter i fortsättningen cykelpassager. De nya cykelöverfarterna är regelmässigt sett att jämföra med vad som gäller vid övergångsställen: korsande fordon har väjningsplikt gentemot cyklister, och de korsande bilarna ska inte kunna köra fortare än 30 km/tim. Överfarterna ska också skyltas.

Ett tramptag framåt
Miljöpartiet lämnade i september in en skrivelse till Tekniska nämnden med förslag om en plan för snabb utbyggnad av den nya typen av cykelöverfarter. Nämnden har nu glädjande nog enhälligt beslutat att ta fram en åtgärdsplan för att bygga ut cykelöverfarter i kommunen. Det innebär ett tramptag framåt på vägen att höja cyklisternas framkomlighet och status i trafiksystemet!

Hjulbenta fotgängare?
I Lokaltidningen för vecka 48 säjer en polisman om cyklisterna i Lund att en del cyklister ”ser inte cykeln som ett fordon, utan räknar sig som fotgängare”. Där slår polisen faktiskt huvudet på spiken – visst är det så! Men en kan inte stanna vid detta konstaterande. Frågan varför det är så måste ställas. Svaret på den frågan borde vara uppenbart för alla trafikplanerare och dito politiker: den enskilt största orsaken till att en del cyklister tror sig vara fotgängare står att finna i utformningen av cykelinfrastrukturen. Det vill säja: det finns ingen cykelinfrastruktur, utan en gång- och cykelinfrastruktur. Alltså ett gemensamt system för gående och cyklister. Ytan att färdas på för gående och cyklister är gemensam och kallas gång- och cykelbanor. I bästa fall försöker man skilja de gående från de cyklande genom ett vitt streck, men vanligast är ingen åtskillnad alls. Vidare: cykelpassager löper parallellt med övergångsställen. Både cyklister och gående måste trycka på knappar vid trafikljus (av någon anledning slipper bilister detta). Till detta kommer att många s k GC-banor endast är lätt ombyggda trottoarer eller gångbanor.
   Det som förenar cyklister och fotgängare är att båda trafikantgrupperna är drivna av muskelkraft och är oskyddade i trafiken – ingenting annat. Cyklister är inte rullande fotgängare och fotgängaren är inget fordon. I övrigt är det uppenbart att cyklisten på sitt fordon har vitt skilda krav på och behov i trafiken.

Konflikterna kommer att bestå
Konflikterna mellan gående och cyklister kommer att bestå så länge inte de båda trafikslagens särart respekteras och återspeglas i infrastrukturen. Gång- och cykelbanor måste helt enkelt skrotas, åtskiljas och bli gångbana respektive cykelbana (Se på utformningen av cykelsystemet i de danska storstäderna!) Så länge trafiksystemet och infrastrukturen i allt väsentligt inte skiljer fordonstrafik från gångtrafik kommer också en stor del av cyklisterna att räkna sig som någon sorts hjulbenta fotgängare.

Inga kommentarer: