Men
inför tanken att kämpa med affischtavlor i snödrivorna i mars svalnar
entusiasmen. Förstå mig rätt: det är klart att vi får ge järnet i den
utomordentligt hårda valrörelse som väntar. Jag delar dock inte Jonas
Sjöstedts optimism inför resultatet. Man kan frukta ett val dominerat
av TV och borgerliga media och de stora partierna. Befriande
Men visst var det skönt att höra Löfvens raka besked som tog oss ur den dimma av oklarheter vi befunnit oss i under hösten och den serie av riksdagsnederlag vi hade att vänta under tre och ett halvt år. En ny alliansregering ska vi väl slippa om det går någorlunda i valet. Men en S+Mp-regering kompletterad med Folkpartiet lyfter inte precis sinnet. Då blir vi sittande med friskoleeländet kompletterat med öppningar mot Nato. Vänsterpartiet kan väl som mest hoppas att i tyst samverkan med vänsterdelen av S motverka högervridningen, men lätt blir det inte.
I övrigt är det fascinerande att uppleva hur det gamla hatet mot V nu har spritt sig till en kampanj mot Miljöpartiet. Helt är vi inte glömda, men det är Mp som får ta emot det de värsta glåporden. Det finns en del att säga om Mp, men det tänker jag vänta med, och det är mest komiskt att de nu utmålas som regeringens tunga barlast och hindret för en bredare regering. Det är väl en roll som vi i Vänsterpartiet inte unnar andra.
Många statsvetare blir det
Vad man annars kan notera är de ständigt förekommande statsvetarna. Visst, det är en eftersatt grupp som inte har så många tillfällen till extraknäck, men nu har det blivit lite väl mycket. Det är väl i och för sig utmärkt att det finns folk som håller reda på konstitutioner och riksdagsregler, men deras kommentarer i övrigt är inte djupare än vad man kan få höra av envar politiskt intresserad person. Alltså: lite färre statsvetare om man får be.
Grannen älskar oss inte
Man kan också roa sig genom att följa de danska kommentarerna. De domineras av skadeglädje. Så går det när man är politiskt korrekt och släpper in flyktingar och lyssnar till feminister! En vanlig åsikt i Danmark är att genom att partier och media i Sverige inte släpper fram de grövsta tillmälena så har vi skapat en uppdämd reservoar av främlingshat. Den anses dessutom få ett extra tillskott av den nazism som många danskar anser att vi har som historiskt arv. Alltså: genom att inte tala om ”negrer” och ”muslimer” på det sätt man gör i det så frisinnade Danmark så har vi fått något mycket värre och det är frukterna av det vi nu har att skörda. Nej vi är inte älskade av alla och det får vi nog stå ut med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar