17 augusti av Gunnar Stensson

Råkan festar på kräftan som fallit ur papperskorgen vid Korpvallens hållplats. Kaninerna skuttar på fotbollsplanen, ostörda av traktorn som långsamt klipper det täta gräset. Lindarna böljar i blåsten och solen blinkar i lövkronorna.
   I den nyss muddrade Höje å rinner vattnet sakta över slätskrapad botten mellan unket ångande, lodräta lerväggar.
   Kardborrsstänglar reser sig till dubbel manshöjd, nedtyngda av vita malvor som klänger uppåt och ofta fortsätter in bland de frodiga pilarnas hängande grenar. Bin och humlor festar mellan lömska spindelnät. Skogar av grågröna nässlor tvingar alla som passerar att hålla sig till mitten av den smala stigens tunnel genom djungeln. Småfåglar satsar på ännu en kull ungar, men det blir det inte mer än sönderhackade äggskal.
   Vassdungar och höga kaveldun med glänsande bruna kolvar omger dammarnas vatten. En trollslända svirrar förbi. Gräsänder och sothöns simmar mellan gröna öar av alger. Storskarvar sitter på stenar och spanar, andra simmar och dyker. En landar med något silverblänkande sprattlande i näbben. Svanparet speglar sig lojt men har inte lyckats fortplanta sig i år heller.
 

Svarta björnbär blänker i de växande snårens tunga klasar av mognande frukt. Grenarnas taggar fångar den instuckna handen. Revor slingrar sig girigt om ben och fötter. Björnbärsbusken sluter sig sakta om inkräktaren.