I veckor har jag letat efter gröna strån på Flackarps och Trollebergs
plöjda och harvade åkrar söder om Höje å. Visst är jorden vacker när
vita måsar hackar efter föda i gryningssolen och visst är lönnarnas
flammande kronor prakrfulla - men när nätterna blir långa är det ändå
den groende säden som väcker hoppet om vår.
Våren 1645 skövlades dessa åkrar, då den svenska ockupationsarméns
3000 hästar trampade ner grödan på order av general Hans
Wachtmeister, som slagit läger i Värpinge intill Trolleholm.
Idag såg jag äntligen de första gröna stråna skymta fram, glesa
och smala i de randiga fårorna. Snart ser man lätta skiftningar i de
bruna fälten och före frosten förvandlas de till blänkande gröna ytor.
Det är sevärt.
De svarta bärklasarna på Flackarps urgamla fläderträd har
skrumpnat, men jag hittar ett friskt äpple i ett träd vid järnvägen.
Ett pågatåg och ett öresundståg möts på bron och kort därpå
dundrar ett godståg förbi på väg mot Lund. Om några år ska här bli
fyrspår och järnvägsstation och bebyggelse. Men just nu gror höstsådden
och våren 2016 får den spira utan att trampas av en ockupationsarmés
hovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar