Thomas Pikettys Kapitalet; ett försök till helhetsbild av Gunnar Stensson

Jag har i ett par nummer av VB presenterat delperspektiv ur Thomas Pikettys Kapitalet. Det är dags att försöka sammanfatta något av den väldiga helhetsbild, fylld av historiskt, socialt och ekonomiskt kunnande, som fyller de mer än 650 sidorna i boken.
Det ska göras på en spalt i VB.
Det är förstås en omöjlighet.

Kapital och demokrati 
Kapitalet koncentreras automatiskt i det kapitalistiska systemet. Så har det historiskt varit och så är det än idag. Att äga en förmögenhet ger större inkomst än att arbeta. Ju mer förmögenheten koncentreras till färre ägare, desto svårare sociala spänningar uppstår och desto sämre fungerar samhället. En sådan nedgång har präglat Europa och än mer USA under åren 1980-2012.

Förmögenheterna ärvs
Det innebär att den ekonomiska makten ärvs. Möjligheten till social rörlighet minskar. För den rikaste procenten av befolkningen är kapitalet den viktigaste inkomstkällan.
   Piketty ger flera exempel (s. 452). Liliane Bettencourt, som aldrig arbetat en enda dag i sitt liv, ökade sin förmögenhet från 2 miljarder dollar till 25 miljarder mellan 1990 och 2010. Det är en konsekvens av systemet och oförenligt med demokrati. Hon lever i Frankrike.
   Än mer våldsamt ökar kapitalkoncentration och ojämlikhet i USA efter 1980. Den är en av huvudorsakerna till finanskrisen 2008.
   Inte bara förmögenheterna utan också  inkomstskillnaderna ökar drastiskt. Högst inkomster har de som verkar inom finanssektorn.

Kapitalet är globalt
En betydande andel av de globala finansiella tillgångarna är undangömd i olika skatteparadis. Det betyder att den kraftiga uppgången i privat förmögenhet är ännu högre än man kan utläsa ur de officiella redovisningarna.*

En social stat växte fram under 1900-talet. För att finansiera den infördes progressiv inkomstskatt.
   Idag är progressiv kapitalskatt ett bättre instrument för att motverka obalansen. Båda
skatterna kan naturligtvis kombineras.
   Pengarna används till skola, vård och omsorg. Alla barn ska ha möjlighet till utbildning oavsett föräldrarnas inkomst och alla ska ha tillgång till sjukvård, speciellt om de lever under små omständigheter. Fattigdomen ska avskaffas.
   Den fria utbildningen bidrar till social rörlighet i samhället. I USA och många andra länder har endast de rikaste tillgång till hög utbildning. Sverige har infört avgift  för utländska studenter vid universiteten. Det leder till stagnation och sociala motsättningar.

Konfiskatoriska skattesatser på toppinkomsterna är enda vägen att hejda uppgången till orimligt höga löner. I USA var de högsta inkomstskattesatserna på 1950-talet högre än 90 procent. Nu har de sänkts till mindre än 50 procent.

En progressiv global skatt på kapital skulle stoppa spiralen mot ökad ojämlikhet och ge möjlighet att kontrollera det globaliserade finanskapitalet.
   En gemensam europeisk förmögenhetsskatt skulle vara viktig för de små europeiska länderna som nu inte förmår genomföra nödvändig förmögenhetsbeskattning, eftersom det leder till kapitalflykt till länder med lägre skatt. Idag tvingas länderna i Europa till ett skattesänkningsrace mot botten.

Thomas Piketty är reformist
Han vill bevara vad han kallar den sociala staten. Det är en demokratisk stat. En stat som garanterar alla likvärdig utbildning, vård och omsorg. En stat  där alla kan göra en klassresa. En stat med fri företagsamhet, löneskillnader och privat ägande, men som samtidigt genomför en rättvis fördelningspolitik och  utövar demokratisk kontroll för det gemensamma bästa.
   Minskande demokrati, ojämlikhet och sociala spänningar är de största hoten mot den sociala staten. Därför har varje rationell människa skäl att underkasta sig de demokratiska lagar och begränsningar som är nödvändiga för att den ska bevaras.
   Piketty tillämpar, som jag visat, sina tankar också på global nivå. Vi måste undanröja de globala orättvisorna. Ett  rättvist regelsystem för världssamhället är en förutsättning för den sociala staten.

* 6000 miljarder euro döljs i skatteparadis. Svenska Skatteverket beräknade 2007 att 47 miljarder svenska kronor gått förlorade på samma sätt. Det kan jämföras med att kostnaderna för migrationen beräknas till 19,4 miljarder kronor i statsbudgeten för 2016.

Källor: Gabriel Zucman, Gömda rikedomar, Daidalos, och Petter Larsson, ”De verkligt dyra flyktingarna. Dags att sätta stopp för skatteparadisen.” SDS 14/11