Ulf Nymark (Mp) är i förra VB upprörd över mitt förräderi gentemot Vänsterpartiets långa tradition att förespråka
spårvagnar för Lund. Jo, förvisso, men det handlar inte om en
trosbekännelse utan om en praktisk trafik- och stadsbyggnadsteknisk
fråga som rimligen bör diskuteras i samma ljus som andra frågor. Så sker
dessvärre inte, vare sig på anhängar- eller motståndarsidan. Jag kan
inte se att det är så brått om med spårläggningen utan kan tänka mig
andra kollektiva lösningar under några år, men blir förstås beskylld
att medverka till att det ”utvecklas ett bilberoende” på Brunnshög.
Själv är jag en varm vän av spårbunden trafik (och som uppvuxen i
Helsingborg glömmer jag aldrig den underbara linjen mellan Råå och
Pålsjö).
Jag är i första hand intresserad av en annan sak nämligen att
bryta det dödläge där borgarna med stöd av FNL kan fortsätta Lunds nu
nioåriga svältkur under borgerliga budgetar. Men där har Nymark
ingenting att säga. Han fastslår helt enkelt att FNL är ett borgerligt
parti och därmed är saken klar, de går inte att tala med. Hur kan han
vara så säker? Mats Olssons och Hanna Gustafssons
förhandlingsskicklighet må vara stor, men vad hjälper det om S och Mp
inte kan tänka sig att förhandla med FNL.
Vänsterpartiet är i motsats till S och Mp ett socialistiskt parti
i opposition till rådande maktförhållanden. Men V-opposition kan det
inte bli tal om, i alla fall inte i Lund ty V är ett styrande parti.
Ja, ser väljarna det så i nästa val kan den återstående oppositionen
förvänta sig glada dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar