2016-04-14

I döda författares sällskap av Lucifer

Tidens gång och livets realiteter gör sig ibland påminda och särskilt tydligt blir det när ungdomens hjältar och idoler försvinner. Att en och annan gammal klasskamrat eller barndomsvän är borta kan man stå ut med . Men att Göran Palm vars böcker En orättvis betraktelse (1966)  och Indoktrineringen i Sverige (1968)e spelade en stor roll för hur jag tolkade världen, skulle gå bort så tidigt var jag inte beredd på.  Visst, det finns flera namn att begrunda.  Henning Mankell och Lars Gustafsson, några andra nyss bortgångna, läste jag förstås, men saknar dem inte på samma sätt. Nu är ju inte hela den generationen borta, vi har fortfarande Sven Lindqvist och Jan Myrdal ibland oss.

Män och kvinnor

Det är bara män jag har nämnt och så var det, de dominerade. Jag läste väl också Eva Moberg och Simone de Beauvoir och Kristina Lugn och Sonja Åkesson, men det tog längre tid innan jag insåg att kvinnors vittnesmäl behövdes för att jag skulle ha en chans att förstå världen.
   Göran Palm betydde mycket för att göra Kulturen och Konsten till något enklare och mera handgripligt. Så jag gör som så många andra, citerar hans berömda dikt om havet. Den är lätt att memorera och ta till i de många lägen när det blir för högtidligt och pretentiöst.

Havet av Göran Palm
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.

Lyckliga och olyckliga partier
Apropå det politiska och litterära landskapet tar jag chansen att låna Tolstoys uttalande om lyckliga äktenskap och tillämpa det på politiska partier.  Välmående och lyckliga partier är alla lyckliga på samma sätt, men olyckliga är olyckliga var och en på sitt sätt. Tänk på t.ex. Socialdemokraterna och Miljöpartiet i den senare kategorin och på Vänsterpartiet och Centerpartiet som lyckliga, åtminstone för tillfället.

Manifestation mot Värdlandsavtalet
Riksdagen kommer att behandla värdlandsavtalet den 25 maj. Så än finns det tid att besinna sig för människor som bryr sig om det här landets självständighet och särskilt för landets sossar vars majoritet jag tror tänker ungefär som vi. Och vill verkligen Socialdemokraterna stå i historieböckerna som att ha avslutat en 200-årig fredsperiod utan stormaktsanknytning? Sist vi hade förråd med leveranser till en stridande stormakt var 1941 när tyskarna hade sina stora lager i Karlshäll strax utanför Luleå.
   Till all lycka har Svenska Freds tagit initiativet till en tvärpolitisk manifestation mot värdlandsavtalet.  Det blir lördagen den 7 maj på Gustaf Adolfs torg i Malmö. Jag hoppas att det blir en stor och kraftfull manifestation!

Inga kommentarer: