2018-08-30

Snurra min jord 3 av Gunnar Stensson

Norge vill bli först med oljeborrning vid nordpolen. Grönlandsisen smälter. Olje-exploatörerna är på hugget. Det gäller att få tillgång till området runt nordpolen för att borra efter gas och olja. I ett brev till FN kräver Norge ett område stort som halva Norges yta. Medtävlare är Ryssland, USA, Canada och Danmark. Klimathotet och tvåprocentsmålet skiter de i.


 
Klimatkrisen en konsekvens av marknadsekonomin
Utsläppen av växthusgaser har pågått länge. Sedan 1751 har 90 företag, nästan alla västerländska, svarat för två tredjedelar av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. När växthusgaserna har nått atmosfären stannar de där. A sid. 108
   Erövringen av Amerika var en förutsättning för kapitalismens utveckling. Stora delar av ursprungsbefolkningen utrotades. Dessutom spreds sjukdomsepidemier som ledde till 50 miljoner döda, de flesta i Nord- och Sydamerika, inklusive Karibien.
   Miljarder av jordens fattiga, nu levande eller redan döda, har nästan ingenting alls gjort för att överskrida planetens gränser för koldioxid eller utsläpp av fosfor och kväve. A sid. 99

Två nya begrepp i klimatpolitiken är resursnationalism, kampen för nationella fördelar i en värld med minskande tillgångar, och resurspopulism, sökandet efter folkligt stöd för exploatering av kol och olja.
   President Trumps politik ger övertydliga exempel på bådadera. Men han är inte ensam.
   USA söker nu öppna de olje- och gasledningar som Obama stängde och tillåta industrin utsläpp som länge varit förbjudna.
   Det nyrika Polen är ett klassiskt exempel på kolnationalism.
   Norge har alltid sökt utnyttja sina fossiltillgångar bakom en fasad av global välvilja. A sid. 206. Nu har fasaden rämnat.
   Resursnationalismen drabbar oss alla, hela mänskligheten, men framför allt folken i Sydamerika och Afrika. De skyldiga är ett fåtal rika västerlänningar.

Resursnationalism och resurspopulism ingår i kapitalismens taktik för att få politiskt stöd för exploateringen av de fossila resurserna. Den globala och nationella ojämlikheten har ökat under 2000-talet som en konsekvens av den ekonomiska politiken.
   Den översta procenten av mänskligheten har ökat sin andel av den globala förmögenheten så att den nu är 46 procent, enligt schweiziska Credit Suisse.
   2013 fanns det enligt tidskriften Forbes 426 miljardärer. Tillsammans äger de 5,4 biljoner dollar. Deras förmögenhet är dubbelt stor som hela Afrikas. GO sid. 54-5
   Marx förutsåg koncentrationen av förmögenheterna men underskattade den rikaste minoritetens makt och inflytande. De mycket rika står genom sin ökande efterfrågan på flygplan, lyxjakter, lyxhotell och lyxbostäder för en resurskrävande snedvridning av produktion och konsumtion.

På fyrtio år har Sverige gått från att ha varit världens jämlikaste land till att ha en lika sned förmögenhetsfördelning som USA, Brasilien och Sydafrika.
   Antalet miljardärer i Sverige har vuxit från 35 till 187. En tredjedel har blivit miljardärer genom arv. Tillsammans äger de lika mycket som halva Sveriges BNP. Staten går miste om 45 miljarder enligt Göran Therborn i Staten, kapitalet och alla vi andra, skriver Jonna Sima i Aftonbladet 24/8.
   Detta till följd av att Sverige har avskaffat skatt på förmögenhet, fastigheter och arv och gjort beskattningen av värdepapper gynnsammare. C sid. 203.
   Magdalena Arvidsson, S, vill nu genomföra en liten höjning av skatten på kapitalinkomster och en bankskatt som tillsammans ska tillföra staten 5 miljarder.
   Detta gör givetvis de korrupta Allianspartierna ursinniga.

Globaliseringen har lett till att medelklassens inkomster stagnerat eller till och med sjunkit i jämförelse med rikastes. Deras missnöje utnyttjas av populistiska partier. Stora grupper i västländerna som under de gångna decennierna fått åtnjuta en stor standardökning upplever nu osäkerhet. Det handlar om alla de som med näbbar och klor värnar om den egna villan, den egna bilen och den grillade biffen. Det har visat sig lätt att mobilisera dem i klimatförnekande partier och på så sätt bromsa eller hindra en nödvändig klimatpolitik. Sverigedemokraternas framgångar är en del av den västliga vågen av resursnationalism.
   
Det här förändrar allt. Kapitalismen kontra klimatet, som titeln på Naomi Kleins bok konstaterar.

Litteratur:

Sverker Sörlin, Antropocen, Weylers förlag
 

Branko Milanovic, GLOBAL OJÄMLIKHET, Daidalos
 

Per Molander, Condorcets misstag, Weylers förlag

Hänvisningar till Antropocen markeras med A, till Global ojämlikhet med GO och till Condorcets misstag med C.

Inga kommentarer: