Föredrag om Rosa Luxemburg

I förra VB skrevs om Rosa Luxemburg i en artikel med anledning av hennes dödsdag den 15 januari. Det finns ett antal böcker att läsa om hennes liv för den som vill fördjupa sitt vetande. En som gjort detta på allvar är Johan Lönnroth som hållit föredrag om hennes liv och gärning. Han skickade texten till ett av sina föredrag till VB. Här finns den att läsa om man vill veta mer om en av dentidiga kommunismens förgrundsgestalter.
 

 

Rosa Luxemburg i Göteborg våren 2000
Gamla Brandstationen på Tredje Långgatan i Göteborg den 1 mars 2000.

1. Feministen
Den 7 januari 1919, en vecka före det att hon mördades, skrev hon i ett brev de berömda orden:
   Ich war, ich bin, ich werde sein
   Jag var, jag är, jag kommer att vara.

Så varför inte, varför skulle hon inte komma vandrade förbi porrbutikerna på Andra Långgatan en dag så här på våren år 2000. Skulle hon titta in på vänsterpartiets expedition på nummer 20? Eller skulle hon föredra sossarna på Järntorget eller rentav r-arna på Fjärde Långgatan? Eller hittar hon hellre Kvinnofolkhögskolan uppe på Nordostpassagen? Jag vet inte det. Men jag vet att hon hade haft mycket att säga oss.
   Vem var hon? Den österrikiske arbetarledaren Viktor Adler kallade henne för ett giftigt luder. Hennes begravning i Berlin 1919 var en mäktig manifestation. Stalin kallade henne för en ”rotlös kosmopolit” och fiende till bolsjevismen. Lenin kallade henne för en örn, men också för förvirrad och eklektisk. Studenter i Köln på 60-talet döpte om sitt universitet efter henne. Demonstrationerna i Tyskland till hennes minne växer. Hon väcker fortfarande starka känslor.
   Hon föddes 1871 i den tyskpreussiska delen av Polen, ett land som sedan 1795 var delat mellan Ryssland, Preussen och Österrike. Hennes föräldrar var liberala judar med en ekonomi på nedgång. Familjen flyttade till Warszawa där hon gick i skola. Hon var lysande duktig. Tidigt började hon samla växter, läsa klassisk litteratur, höra musik och måla tavlor.
   Hon var låghalt efter en barnsjukdom. Barnen skrek krympling efter henne. Hon kände sig tredubbelt förtryckt: som flicka, judinna och handikappad.

Som tioårig skrev hon en dikt:

Ich möchte alle Leiden
alle verborgenen, bitteren tränen
den Satten auf ihr Gewissen laden
ihnen alles mit schrecklicher Rache heimzahlen
(AL s 26)

Jag vill att allt lidande
alla dolda, bittra tårar
ska lastas på de mättas samvete
och återgälda dem med fruktansvärd hämnd
(egen övers.)
Läs mer »