S och V av Lucifer

För en gångs skull: inte ett ord om kommunalpolitiken. Nej det här ska handla om rikspolitiken.
   Det har inte gått så bra för S det senaste halvåret och ni har säkert hört belåtna kommentarer från inbitna V-partister med andemeningen att det då i stället går bra för V. Jag tror att det är ett dumt och dåligt felslut.

Ett historiskt arv
V startade en gång en gång i tiden som en utbrytning från S där vänsterflygeln lämnade moderpartiet som ett parti för vänstern i S. Jag menar att det i huvudsak förhåller sig likadant i dag: V fungerar som en vänsterflygel i S. Det är bl.a. därför som det är så omöjligt att svärta ner S med hjälp av vad V gör och säger. Sanningen är att vi i huvudsak tycker detsamma. Skillnaden är att V kan säga saker som är taktiskt omöjliga för S att yttra. Visst, det har funnits perioder när V eller dess föregångare har uppträtt som försvarare av Sovjet i alla väder, men det har nästan aldrig berört inrikespolitiken.

S-regering för borgerlig politik
Den samhörighet jag talar om här är inget ledningen i V vill kännas vid. De vill se V som helt oberoende av vad som händer med S. Men när det som nu går dåligt för S berör det också oss. Säg att hälften av dem som säger nej till S går till oss, så går andra hälften till de borgerliga eller SD. Sammantaget innebär det att vi kommer att få en borgerlig regering efter en valrörelse där S har spolierat delar av sitt sedan många år etablerade förtroendekapital genom samgåendet med C och L. Det är klart att man ibland måste göra kompromisser. Men vad man har gjort är att låta en S-regering föra en borgerlig politik.

Ett katastrofalt felgrepp
Framför oss har vi ett läge där S ska dela ut miljarder i form av slopad skatt till landets välmående övre medelklass. Och så ska Arbetsförmedlingen läggas ner - 130 kontor runt om i landet ska stängas. Överenskommelsen med borgarna är ett katastrofalt felgrepp som kommer att kosta S dyrt.
   I bästa fall kommer man inom S inse vad det är man håller på med. Vad S då kan göra är att säga upp avtalet och lämna regeringsmakten.
   Det blir M och de andra borgarna som får ta över och det är bättre än att S ska gå in i en valrörelse och försvara en borgerlig politik.
   Ibland måste man tänka ett steg längre än att klamra sig fast vid statsrådsplatserna.
   Det finns några mindre upprorsungar inom S, men de är inte att ta på allvar. Det är först när det blir ett brett S-uppror inom fackföreningsrörelsen som det kan hända något.