När ska USA lära sig? Nu lämnar de Afghanistan av Bertil Egerö

Det är som en påminnelse om USAs förödande krig mot Vietnam. Helikoptern över ambassadtaket, fylld till bristningsgränsen med flyende och med folk hängandes vid hjulen.
   Efter 9/11 hade Vita huset bara en bild på hinnan: att hämnas. Att bli attackerad på sin egen banhalva var säkert extremt förödmjukande. En klok regering hade inlett med en analys och ett sökande efter lämpliga åtgärder, inkl. att avgöra om kapningen av flygplanen var dirigerad utifrån eller ett initiativ av en grupp stimulerad av al Quaida. Så skedde inte.
   Liksom inför Vietnamkriget, liksom vid invasionen av Iraq 2003, var förberedelserna enbart militära. Kunskapen om det attackerade landet, dess kultur och samhällsorganisation var bristfällig.  En stormakt kanske har det inbyggt i sig att enbart militära muskler räcker. Iraq blev förstört, med miljoner flyktingar. Militären upplöstes, delar av den kom att närma sig ISIS.
   För Afghanistan fanns ingen plan. ”Röka ut al Quaida” var det enda som tycks ha föresvävat Bush Jr. Hökarna runt Bush drev på till fullskaligt krig utan att ha ett långsiktigt mål definierat. Förstörelsen, de mänskliga förlusterna är enorma. Den statsledning USA skapade har förblivit svag. Talibanerna omgrupperade sig till ett gerillakrig. Idag sägs de kontrollera omkring hälften av landet. Deras vägkontroller gör att få vågar ge sig ut på vägarna, mindre orter ockuperas tillfälligt eller i längre perioder. Själva Kabul blir allt hårdare ansatt, med riktade angrepp på tjänstemän och journalister. Ett ytterstadsområde är nu i deras kontroll.

Trump inledde tillbakadragandet
USA har under Trump fört samtal med talibanerna och försökt få en bärande överenskommelse; mot att regeringen släpper flera tusen talibaner ur fängelserna ska talibanerna hålla andra grupper, tex IS, borta ur landet och med vapenstillestånd inleda förhandlingar med regeringen. Nu när Biden utlovat att ta hem alla soldater till september i år har USA inga förhandlingskort kvar. Talibanerna avancerar.
   Den stora fråga vi alla ställer är, har talibanerna förändrats sedan de förlorade kriget mot USA? Vill de bli mer rumsrena, vinna respekt internationellt, eller kommer de att driva samma extrema tolkning av islam som gällde när de var vid makten? Att ingå i samarbete med regeringen tycks inte vara aktuellt. Kan grannarna – Pakistan, Indien, Tadzjikistan etc. – påverka den politiska utvecklingen?
   Kanske svaret finns hos de makter som talibanerna får det nödvändiga materiella stödet från.
   Under tiden fortsätter Migrationsverket och gränspolisen med en dåres envishet att till Afghanistan deportera asylsökande, några dussin i taget, av de många tusen som nu lever i ’Skuggsverige’, integrerade men av staten inte accepterade. Morgan Johansson har hittills helt slagit dövörat till alla vädjanden om en ’amnesti’, och det förslag till ny migrationslag som lagts till Lagrådet ignorerar dem helt.
   Inom kort kommer en civilsamhällets vitbok om regeringens och Migrationsverkets hantering av vågen av asylsökande barn och ungdomar 2015 - 2016 att läggas fram. Säkert ingen munter läsning, men ännu ett tungt argument i kampen mot regeringens asylpolitik.