VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2021-04-22
Nazisterna vann över Svenska Akademien
av Gunnar Stensson
Visst har de rätt att utnyttja klassiker
som Tegnér, Rydberg och Heidenstam för nazistisk propaganda,
konstaterade domstolen. V i beskriver inte Esaias Tegnér som
nationalist, utan som demokratisk miljökämpe. Tegnér kan visserligen
upplevas som stendöd, i synnerhet den Tegnér som nazisterna citerar,
men en gång var han ung och levande. 1803 gick han i spetsen för en
illegal, delvis våldsam demonstration mot trädfällning och
klassorättvisa i Lundagård. Demonstrationen kan jämföras med XR:s
aktion mot utbyggnaden av E23.
Miljöaktivisten och demokratikämpen Esaias Tegnér.
En aprilkväll 1803 gick Esaias Tegnér in genom en av portarna i den mur som omgav Lundagård.
”När jag gick över Lundagård, märkte jag där en ovanligt stor
samling av studenter, alla beväpnade med stammar eller grenar av de
nyligen kapade träden.” Studenterna omringade Esaias Tegnér. ”Primus
ska vara med! Primus ska vara med!” ropade de.
Beslutet att trots omfattande protester fälla träden hade
fattats av rector magnificus doktor Engelhart och universitetets
konsistorium. Trädfällningen i Lundagård var det allmänna samtalsämnet i
Lund, som vid den tiden hade 3000 invånare.
Esaias
Aktionen gällde inte bara miljön utan var också en protest mot
ojämlikheten. Rektor Engelhart ”var icke älskad av studenterna som
stöttes av hans aristokratiska fasoner och påstådda partiskhet för
adelns söner.”
Studenternas entusiasm avgjorde saken. Esaias kände sig utvald.
”Jag blev övertalad och utrustades som de andra med en gren”, skriver
han.
”Därefter gick tåget till rektors hus där först ett skallande:
Pereat rector!, Vivat Lundagård! (Ned med rektor! Leve Lundagård!)
uppstämdes, varpå alla stammar och grenar nedkastades framför själva
ingången, varigenom dörren snart tillbommades, Därefter gingo vi vidare
ropande vivat för flera professorer. För Hylander ropades inte vivat,
utan mässades.
”På återvägen fick rektor ännu ett pereat och icke utan möda och
endast genom den föreställningen att fruntimren bodde åt gatan,
lyckades det mig och magister Wallenberg – sedermera biskop i Linköping
– att rädda rektors fönster.
Dagen därpå kallades jag till enskilt förhör inför rektor.
- Ni är, sade han, redan ämbetsman vid akademin, är utnämnd till
primus vid förestående promotion och kunde vänta er mycken framgång vid
läroverket. Allt det där är nu förbi, akademiska konstitutionerna
stadgar tydligt att ni måste relegari cum infamia (relegeras med skam).
Det gör mig ont om er förspillda lycka, fortsatte han.”
Efter hotet kom rektorns försök till utpressning.
”Dock kunde allt kanske ännu hjälpas och nedtystas, om jag endast ville
säga honom deras namn, som hade deltagit i upploppet”.
Detta uppbragte mig, och jag svarade hans
magnificens, att huru det ock ginge mig själv, jag dock aldrig skulle
uppträda som åklagare mot mina kamrater.
”Vi voro 2 à 300 personer, sade jag, och det var blott få ibland dem jag kände, men även dessa förråder jag aldrig.”
Men Esaias var djupt oroad och fruktade att rektor
”skulle göra allvar av sin hotelse och sålunda förstöra hela min
framtid”. Han gick till sina gynnare bland professorerna och sökte
deras stöd. Lidbeck, Munthe, Norberg, Lundblad med flera ställde upp.
Det fungerade. ”Saken förföll av sig själv, och det
återstod för academiens rector magnificus ingenting annat än att svälja
den skymf som blivit honom tillfogad.”
Lundagård finns kvar och kanske något
av de äldsta träden har bevittnat upproret. 1853 avtäcktes Carl-Gustav
Carlstedts Tegnér-staty på Tegnérsplatsen invid Lundagård. Det var
Sveriges första offentliga staty över en ofrälse person.
Jämlikhetsaktionen mot adelns privilegier 1803 fullbordades alltså
efter 50 år. Det skulle dröja ytterligare 27 år innan Hedda Andersson
som den första kvinnliga studenten antogs vid universitetet.
Källa. Självbiografiska anteckningar, 1839,
publicerade i Esaias Tegnér, samlade skrifter, nationalupplaga, första
bandet, 1923.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar