Ali Esbati, 
Som barn flydde Ali Esbati med sin familj från Iran i början av
1980-talet. Han växte upp i Alvik i Stockholm. Efter ett par år som
ordförande i Ung Vänster utsågs han till politisk sekreterare i
Vänsterpartiets riksdagskansli. Trots sin snabba karriär valde han
liksom Jonas Sjöstedt att hoppa av partipolitiken under Ohly-perioden.
Han flyttade till Oslo 2008, blev debattredaktör i Klassekampen och
medverkade i bildandet av tankesmedjan Manifest. 2011 inbjöds han av
det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF att hålla en föreläsning
i Utöya.
Han reser dit den 22 juli 2011, träffar Gro Harlem Brundtland i
hamnen och föreläser på eftermiddagen om Fredrik Reinfeldts nedrustning
av den svenska välfärdsstaten. Under föreläsningen nås publiken av
nyheten om en stor explosion i centrala Oslo.
50 minuter senare stiger Anders Behring Breivik
i land på Utöya och inleder massakern på de unga norska socialisterna.
Visserligen hatar han islam som håller på att erövra ”Eurabia”, men
ännu mer hatar han förrädarna, de socialister och liberaler, som
samarbetar med dem. Utrotningen av AUF:s medlemmar är ett första steg i
kampen mot ett muslimskt maktövertagande.
Ali Esbati befinner sig i föreläsningssalen. När skotten
börjar höras i byggnaden flyr han som alla andra. Han ser kroppar ligga
i gräset men har svårt att förstå att de är döda. Han ringer till sin
sambo Marte Michelet, som är gravid, och berättar att han lever.
Under den paniska flykten på den lilla ön är
det omöjligt att begripa vad det är som sker. Skottlossning och död – i
vilken omfattning och varför? Först vid ett återbesök kan han passa
in sina egna upplevelser i det större händelseförloppet När han återser
de överlevande
känner han förlusten av liv och den sorg som aldrig
kommer att upphöra. Beskrivningen av skeendet och den smärtfyllda
bearbetningen av känslor berör läsaren på djupet.
”Man kan gömma sig för en galning men
inte gömma sig för ett samhälle”. Medias första reaktion är att fördöma
händelsen som ett utslag av islamistisk terror. Den svenske
terrorexperten Magnus Ranstorp tror det är al Qaida. Misstaget är en
konsekvens av den xenofobi och islamofobi som sprids av
Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet.
När man förstod att gärningsmannen var en norsk tidigare medlem av
Fremskrittspartiet blev bedömningen en annan: gärningsmannen var en
ensam galning. Under rättegången stod frågan om förövarens psyke i
centrum. Är han tillräknelig? Svaret blev ja. Anders Behring Breivik
döms till fängelse.
Liksom Hitler under fängelseåren sammanfattade den
nazistiska ideologin i Min Kamp, skrev Breivik i fängelset ett
mångordigt manifest fyllt av islamofobi och främlingsfientlighet. Han
spred det på nätet och framkallade en våg av massakrer från det
rasistiska massmordet i en skola i Karlstad till polismorden på svarta i
USA under Trumpregimen och blodbadet i en moské i Nya Zeeland.
Nya Zeelands kvinnliga premiärminister bekämpade hatet genom att
iklädd hijab delta i muslimernas sorg. Den svenske islamofoben Christer
Sonesson, M, drev samtidigt en kampanj för att förbjuda hijab i
Staffanstorps skolor.
2013 återvände Ali Esbati till den svenska
politiken. Han var fysiskt och psykiskt påverkad av Utöya och kampen
mot ökande främlingsfientlighet och islamofobi.
Han har nyligen tvingats uppleva att ledningen för de svenska
Liberalerna gjort upp med Sverigedemokraterna om en strängare
flyktingpolitik. ”Men det finns en väg ut”, skriver han. ”Den vägen
stavas solidaritet.”
Marte Michelet gav 2014 ut Den störste forbrytelsen. Ofre och gjerningsmenn i det norske Holocaust. Den
översattes till svenska och utgavs av Bonniers 2016. Där spårar hon
dagens främlingsfientlighet till antisemitismen och utlämnandet av de
norska judarna till nazismens förintelseläger. under 1930- och -40-tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar