Jag har skrivit om Martin Hägglunds bok Vårt enda liv tidigare.
Mig har den visat hur jag kan arbeta meningsfullt för demokratisk
socialism och en bevarad jord tillsammans med mina medmänniskor under
den korta tid som återstår. Martin Hägglund använder Martin Luther
Kings korta liv, 39 år, som exempel på hur vi håller varandra levande
genom att minnas varandra och fortsätta den gemensamma kampen. Jag
hoppas förstås att mina medmänniskor ska värdera sina liv på samma sätt
och aktivt fortsätta att förverkliga det som bortgångna kamrater
trodde på.
Bojkotten mot de segregerade bussarna i Montgomery 1955 och
1956 var upptakten till den kamp för jämlika rättigheter för svarta
medborgare som kulminerade när Martin Luther King höll sitt stora tal
”I have a dream” 1963. Den 6 augusti 1965 undertecknade president
Lyndon Johnson rösträttslagen. Det var USA:s stoltaste stund. I själva
verket var tiden övermogen för reformen. Segregationen i söder hämmade
den utveckling och tillväxt som utmärkte de årens USA. Rasismen var dyr
och dum. Åtskilda skolor. Åtskilda löner. Åtskilda toaletter. Åtskilda
platser i bussar och tåg. Dåligt rykte i hela världen. Inte bara de
svarta, utan flertalet amerikaner ville ha bort skiten som bara ställde
till det.
Det 
Men Martin Luther King var inte någon onkel Tom som nöjde
sig med formella rättigheter. Han ville avskaffa de ekonomiska
orättvisorna i USA som också drabbade fattiga vita. En vecka efter det
att presidenten undertecknat rösträttslagen utbröt kravallerna i Watts.
Städernas getton var medborgarrättsrörelsens nya frontlinje. Målet var
att avskaffa fattigdom, förhindra exploatering av arbetare och
skapa ekonomisk rättvisa. King höll fast vid ickevålds-linjen, medan
andra ledare förespråkade våldsmetoder och svart nationalism.
”Jag tror att det måste till en ombildning av hela
samhället, en värderingarnas revolution”, sa King i en intervju 1967.
Han förespråkade bland annat en garanterad årlig inkomst för att
avskaffa fattigdomen. President Johnson mottog regelbundet PM från FBI
med titeln ”Martin Luther King Jr – säkerhetsfråga – kommunist.”
Den 3 april1968 reste King till Memphis, Tennesee,
för att som representant för sin rörelse Poor Peoples Campaign tala vid
den lokala fackföreningsrörelsens protestmöte mot allvarliga
missförhållanden i renhållningsarbetarnas situation. Han hade feber och
ont i halsen, saknade manus och hade helst velat slippa, men talet
blev en succé. 2000 fackföreningsmedlemmar hade kommit till pingstkyrkan
Mason Temple för att höra honom. Han förespråkade generalstrejk som en
kampmetod utan våld. Nästa dag, den 4 april blev han mördad utanför
motellet där han bodde.
”Det har gått mer än 50 år sedan King
mördades. Varken hans idé om en radikal värderingsrevolution eller hans
vision om demokratisk socialism utvecklades någonsin. En sådan
utveckling är vår uppgift”, skriver Martin Hägglund i Vårt enda liv.
I sin bok visar han att det kapitalistiska måttet på social rikedom
är självmotsägande och kräver en omvärdering av värde. Den demokratiska
socialismens tre principer är socialt tillgänglig fri tid, gemensamt
ägande av produktionsmedlen, och arbete som utförs av var och en efter
förmåga, åt var och en efter behov.
Martin Hägglund utgår från att vi bara har ett enda liv, vilket
innebär att livet oändligt värdefullt och våra engagemang och ideal
spröda och sårbara, men att vi måste tro på dem och verka för dem. Vi
ska alla ska förlora våra liv och vi sörjer våra döda eftersom det
endast är i våra minnen och engagemang de kan finnas. Vi är alla
beroende av varandra. Därför ska vi göra vad vi kan men också få vad vi
behöver.
Martin Hägglund använder Martin Luther Kings liv och gärning som
exempel, visar hur Kings idéer utvecklas i det praktiska genomförandet,
hur de misstolkas och förvanskas, hur de stoppades genom skottet den 4
april 1968, men hur vi gör dem levande igen genom att minnas dem,
utveckla dem och genomföra dem.
Gunnar Stensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar