Pressfriheten hotad i Danmark

 Wikileaks avslöjade de amerikanska krigsförbrytelserna i Afghanistan och Irak. Demokratiska media som New York Times, Guardian, Le Monde och Der Spiegel publicerade dem. Det var livsviktig kunskap.
   Julian Assange, den mest profilerade journalisten i Wikileaks, riskerar att ”låsas in för resten av livet i något amerikanskt helveteshål för terroristfångar” som Jan Guillou uttrycker det i ”Den nya strategin: Skrämma skiten ur journalisterna” (Aftonbladet).
   Pentagonrapporten 1972 avslöjade hur folket i USA - och världen - konsekvent och under lång tid förts bakom ljuset om USA:s krig i Vietnam. Källan Daniel Ellsberg hyllades som en demokratisk hjälte. Två år senare tvingade Washington Posts Watergate-avslöjande Nixon att avgå.
   Då var pressfriheten fortfarande stark i USA. I Sverige var den inte fullt så stark. När Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade regeringens hemliga åsiktsregistrering anklagades de för landsförräderi. Guillou greps i Lund morgonen efter sitt framträdande vid ett solidaritetsmöte för Vietnam, fördes till Stockholm och sattes i fängelse i Långholmen för landsförräderi.
   Nu hotas pressfriheten runt om i världen, inte bara i trumpismens USA. I Danmark har spionchefen Lars Findsen häktats för att möjligen ha läckt om Danmarks och USA:s illegala spionage mot bland annat Sverige. Häktningen är antagligen ett krav från USA som hotar att stänga ute Danmark från fortsatt underrättelsesamarbete.
   Det blir intressant – och viktigt – att följa utvecklingen i den strid om demokratiska grundprinciper som förestår i det danska åklagar- och domstolsväsendet.
   Och oavsett Julian Assanges eventuella personliga brister är det viktigt att han inte spärras in i ett amerikanskt helveteshål. Den svenska regeringen har ett särskilt ansvar.