Citat ur romanen Debutant:
”Har ni hört talas om Clara Immerwahr?”
”Nej,”
”Fritz Haber då?”
”Jo, jo.”
Haber låg bakom viktiga upptäckter för utvecklingen av konstgödsel
– och vissa stridsgaser. Anfader till Zyklon B, som utarbetats i
Habers laboratorium i Kaiser Wilhelm-institutet.”
(Zyklon B är den gas som användes i de nazistiska förintelselägren.)
”Clara var hans hustru. Kemist hon också. Hon försökte få honom att
avstå från det han forskade på. När hon sedan fick veta att han var på
väg till fronten för att leda en gasattack sköt hon sig i hjärtat.” Det
skedde 1915.
Fritz Haber & Clara Immerwahr
Hon var då 44 år. Clara Immerwahr var inte bara kemist. Hon var
en de första högutbildade tyska kvinnorna och kämpade för mänskliga
rättigheter. Fritz Haber belönades med nobelpriset i kemi 1918. Många
har glömt Clara Immerwahrs gärning.
Först när jag läste ovanstående dialogavsnitt fattade jag vad Sergej Lebedevs Debutant egentligen
handlar om. Visserligen beskriver boken ett par ryska agenters jakt på
Kalitin, en rysk avhoppad kemist, men den historien utgör bara en
sorts ram för påminnelser och frågor om världens fruktansvärda historia
från inledningen av första världskriget till Putins angrepp mot
Ukraina.
Hur kan samhällssystemet förmå normala människor - samma
människor som omger oss i vardagen, vi själva - att begå eller
möjliggöra sådana handlingar?
Den ryske kemisten Kalitin i boken är en sådan människa.
Samtidigt en på många sätt normal, ja sympatisk typ. Vetenskapsmannen
Fritz Haber var det. Somliga av koncentrationslägrens administratörer
var det – och är det. Kärnvapnens uppfinnare var det. Klimatförnekarna
är det. De som avfyrar långdistansrobotar är det, liksom de som bombar
civila med fjärrstyrda drönare. Vi som förstör planeten är det. Nu
pågår inte bara ett stort utdöende av arter, utan också av människor.
Vårt ekonomiska system kräver det.
Den 70-årige Kalitin har just återvänt från
lasarettet där han fått veta att han bara har ett eller två år kvar att
leva. Han ligger och tänker eller drömmer. Hela sitt liv har han levt i
den slutna gränsstad mellan Tyskland och Ryssland som kallades Ön och
som har en lång blodig historia.
Som barn upplevde Kalitin hur Stalin-terrorns ångest
plågade hans föräldrar, båda kemister i statlig tjänst. När Stalin dog
1953 hyllades han som ett helgon och då kom Kalitin att uppfatta honom
som något av som något av en frälsare. Själv fick han en skyddad
ställning som statlig vetenskapsman. Han forskade om giftiga substanser
som på ett ögonblick kunde döda en människa utan att lämna några spår.
Staten gav honom tillgång till allt han behövde för sin forskning,
inklusive mänskliga försökspersoner. Hans intressen var rent
vetenskapliga. Den substans han själv arbetade med kallade han
Debutant.
Han upplevde sitt liv som sammanflätat med Ön.
Katastrofer inträffade. Giftet spreds vid ett tillfälle utanför
laboratoriet och vållade ohyggliga skador på de kringboende. Men
vetenskapsmännen lyckades återta kontrollen. Kärnkraftverket i Tjernobyl
sprang i luften. Kalitins hustru Vera miste livet under arbetet med
Debutant. Hon var inte bara hans medarbetare utan också hans hemliga
övervakare. Hennes död var sammanbunden med den största stunden i hans
liv, med skapandet av Debutant.
1993 bröt Sovjetunionen samman. Verksamheten på Ön
upphörde. Kalitin flydde utomlands i förhoppning att någon annan nation
skulle vilja ta sig an hans kunskaper och forskning. Så blev det inte.
Han fick bara en ny identitet och försörjning i en idyllisk småstad. I
Ryssland förankrades under tiden en ny totalitär regim. Ett av dess
beslut var att för säkerhets skull likvidera Kalitin.
Debutant presenteras som en thriller. Men vem bryr sig
om James Bond-spänningen? Debutant handlar om den tragiska verklighet
som är vår tillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar