V, partidisciplinen och den fria debatten av Gunnar Stensson

Det finns inom V en auktoritär tradition att av medlemmarna kräva absolut lydnad inför partilinjen. Traditionen går hundra år tillbaka i tiden. I ett helt sekel har den varit ytterst destruktiv för partiet. Jonas Sjöstedts förnyelse av partiet fördröjdes flera år
   Traditionalisterna i Lunds partiförening fattade 2004 beslutet att lägga ner Veckobladet som kämpat för en total yttrandefrihet och tryckfrihet alltsedan det startades av bland andra Gunnar Sandin i början av 1970-talet.
   Varför ville traditionalisterna lägga ner Veckobladet?  Hindrades de på något sätt argumentera för sina ståndpunkter? Icke!
   Orsaken var att Veckobladet gav förnyarna inom partiet möjlighet att argumentera för sin linje. Den yttrande-friheten skulle den lokala ledningen i Lund göra slut på!
   Det är otvivelaktigt att dåvarande partiledning påverkade beslutet. Veckobladet lästes inte bara i Lund.

Veckobladets nuvarande redaktör Göran Persson tog över tidningen. Den blev partipolitiskt obunden. Veckobladets skribenter följde med. Tidigare hade Veckobladet varit en papperstidning. Göran gjorde den till en nättidning. När kampen hårdnade och Demokratisk vänster bröt sig ur V Lund blev Veckobladet viktigare än någonsin.
   Vi vet alla hur striden mellan traditionalister och förnyare inom V slutade. Förnyarna segrade, den gamla parti-ledningen avgick och Jonas Sjöstedt ledde partiet till nya framgångar. Demokratisk Vänster återvände till partiet och något tusental lundaväljare följde med.

Tyvärr lever den auktoritära traditionen kvar. I årets val tonades partiets miljöpolitik ner. En följd blev att V backade från 8,0 till 6,7 procent.
   Många av partiets väljare och medlemmar såg det som ett allvarligt misstag, kanske rentav ett svek. De valde andra partier och då framför allt Miljöpartiet för att värna miljöpolitiken.
   Partiets tidigare klimattalesperson Jens Holm yttrade: ”Jag tror snarare att det är partiledningens omläggning av klimatpolitiken som gjort att många av våra väljare inte känt igen sig.”
   Ett rimligt svar på kritiken kunde ha lytt så här: ”Kanske det. Vi får kanske omvärdera. Vi är inte säkra.”
   Partiets makthavare förbiser att varje valutgång är inledningen till ett nytt val. Med en stark miljöpolitik kan V vinna en framgång på samma sätt som skedde vid maktskiftet på 00-talet.
   I stället kom ett traditionalistiskt kommando: ”Enskilda medlemmar och klimattalesmannen underminerade partiets klimatpolitik genom att ifrågasätta den offentligt. Punkt!”

Efterskrift. Det var på modet att lägga ner tidningar i början på 2000-talet. Vänsterpartiet hade redan lagt ner Ny Dag. Det blev pengar som man i stället satsade på annonser och slogans.
   Centern la ned ett dussin lokaltidningar och tjänade 1,3 miljarder som partiet kunde satsa på TV-reklam i stället för information och debatt. Läsarna lämnades vind för våg. Hur resonerade partiets politiker i kom Sjöstedts mun och riksdag. Nu saknar nog C sina lokaltidningar där de kunde föra den lokala debatten. Väljarna vet inte vad som sker.