Imperialismen, kapitalismens primitiva stadium av Lars-Åke Henningsson

Bedriver man affärer, så skaffar man sej varor, och säljer dem. Vikingar lär ha varvat handel med strandhugg, allteftersom det var läge för det ena eller det andra. För de europeiska kolonialmakterna var det rutin att kombinera militära erövringar med kommersiell verksamhet. I dagens värld är det främst USA som låter militära och ekonomiska aktiviteter gå hand i hand, när man försöker bryta upp motsträviga marknader och få tillgång till råvaror med militärt våld.

Även om USA inrikes är ett utvecklat civilt samhälle, bidrar dess utrikes aktiviteter till att hålla kvar andra länder i en situation, där frågan om militär kontroll är den fråga som överskuggar alla andra. Sådan politik blockerar på olika sätt utvecklingen av ett civilt samhälle i länder som Irak, Iran, Nord-Korea och Kuba.

Det finns också andra brutala metoder än de direkt militära. En ökänd metod att pressa pengar ur fattiga bönder är att låna pengar till dem, och sen hålla fast dem i en skuldfälla de inte kan komma ur. Allt fler och fler indiska bönder drivs till självmord på detta sätt.

Metoden att låna till behövande, hålla kvar dem i en skuldfälla och sen idka utpressning, den används också i större skala, mot fattiga länder. Att USA använder ekonomiska påtryckningsmedel för att få stöd i FN-omröstningar är inte någon nyhet. Det finns också andra sätt att kombinera affärsverksamhet med utrikespolitik. Företaget ITT:s roll när demokratin underminerades i Chile, eller Halliburtons affärer i Irak under och efter Saddams tid är inte heller helt okända. När det är företag som sköter de lokala aktiviteterna, kan inte heller den amerikanska staten hållas ansvarig.

Att få en närmare insyn i sådan ljusskygg verksamhet är naturligtvis inte så lätt. En redogörelse inifrån väl värd att läsa har dock publicerats för inte så länge sen av John Perkins: Confessions of an Economic Hit Man. Enligt Perkins fick strategin med att låta företag inofficiellt ta hand om subversiv utrikespolitik ett genombrott i samband med undanröjandet av Mossadeq och demokratin i Iran på 50-talet.

På senare tid verkar kontakterna mellan officiell och inofficiell verksamhet ha flyttat högre upp. Cheneys ställning som vicepresident i USA, med en bakgrund i Halliburton, kan man också se som en amerikansk parallell till förre KBG-mannen Putins position i Ryssland. Bådas sätt att hävda stormaktsintressen med våldsmetoder, ibland kortsiktigt framgångsrika, har i det långa loppet lett till pinsamheter och misslyckanden, även militära. Det är dags för maktens män att tänka om. Det är dags för mer civiliserade metoder för ekonomisk kontroll. Att imperialismen håller på att bli föråldrad kan man bara glädja sej åt!