2006-12-05

Tre musketörer i fullmäktige
av Gunnar Stensson

Vilken enorm förlust för vänsterpartiet! Där sitter den briljante Roland Andersson i samtal med den på en gång lugnt resonerande och känslostarke Sven-Bertil Persson, som en stund senare överlägger med den dynamiske Ulf Nymark.
Alla tre vid skilda tillfällen utdrivna ur ett efter 1998 alltmer dogmatiskt vänsterparti. Liksom Kajsa Theander och tidigare Rolf Nilsson.
I dagens budgetdebatt företräder Sven-Bertil Persson och Ulf Nymark demokratisk vänster och Roland Andersson socialdemokraterna.
För det vingklippta vänsterpartiet är Mats Olsson och Marta Santander de största tillgångarna. De anslöt sig aldrig till den traditionalistiska våg som sköljde över partiet omkring sekelskiftet som en tsunami, som förödde allt i sin väg och sedan drog sig tillbaka efter det att partiets valsiffror i stort sett halverats sedan 1998.
Tänk om lundalinjen fått fortsätta råda, och dessa politiker fått möjlighet att agera gemensamt i samma parti! Lokalt har Lunds vänster i flera val vunnit stora framgångar även när partiet i sin helhet gjort fiasko som i årets val.
Nå, bildandet av demokratisk vänster räddade Sven-Bertil tillbaka till Lundapolitiken och gav Ulf Nymark en plattform för miljöpolitiken. Socialdemokratin har misshushållat med Roland Andersson genom att hålla honom utanför fullmäktige under den gångna mandatperioden, men nu är han också tillbaka i fullmäktige och så vitt jag vet också i socialdemokratiska partiets vu.
Ja, nu är han äntligen tillbaka, och faktiskt, även om Sven-Bertil, Ulf och Roland tillhör olika partier är de nu tillsammans i den rödgröna gemenskapen och i en gemensam kamp för social rättvisa, miljö och demokrati. Som för många år sedan i fullmäktige!
Och faktiskt, i den kampen är också Mats och Marta viktiga.

En syndaflod av ord
Och Lunds kommunalpolitik väller fram i en ohejdbar syndaflod av ord. Talarna framhåller att de och deras parti har rätt, alltid har haft rätt och alltid kommer att ha rätt. Samtidigt hävdar de att motparten har fel, alltid har haft fel och alltid kommer att ha fel.
De refererar bakåt, till tidigare beslut, till gamla överenskommelser (som ofta svikits) och till egna uttalanden i skilda sammanhang. Oftast (men inte alltid) är de kraftfulla män med lång erfarenhet och fantastisk minneskapacitet, paradoxalt kombinerad med ytterlig känslighet för motsägelser och kritik.
Med given majoritet är varje beslut förutsägbart. Förändring av skolorganisationen, en procents generell nedskärning och ett par särskilda nedskärningar riktade mot bl a Lunds flyktingmottagning och denna gång uttalad tjänstemannafientlighet i form av diffus kritik mot byråkratisering.
Man kan bli trött, ibland indignerad, men ändå, det är demokrati i funktion. Ledamöterna besjälas av en vilja att göra sitt bästa. Och efter ytterligare några budgetdebatter kommer trots allt en ömsesidig respekt att uppstå, i den mån den inte redan finns.
Nästa val kommer att ge ett helt annat resultat. Bland annat kommer demokratisk vänster att vara ett av kommunens största partier.

1 kommentar:

Anonym sa...

Håhåjaja...Att Demokratisk Vänster skulle bli en av kommunens största partier låter som en from förhoppning som inte är särskilt väl förankrad i verkligheten. Inför valet 2006 gick DV ut med hög svansföring som det "nya" vänsteralternativet i opposition mot det gamla "kommunistiska" och dogmatiska V. Man skulle kunna tänka sig en viss ödmjukhet efter valresultatet, då V blev 4-5 ggr större än DV, men icke!

Ett enda mandat fick DV. Inte så dåligt, men kom inte och påstå att ni har en stor del av lundaborna bakom er. Och beskyll inte alla de som röstade på V för att vara antidemokratiska kryptostalinister, för det håller inte! Jag tror det snarast är DV som har lite för höga tankar om sig själva, och som har kontaktat med ungdomar och invandrare. Varför envisas dessa grupper annars att söka sig till V, istället för det akademikertunga och elitistiska DV???