Järnvägen i Lund 150 år av Gunnar Sandin

Järnvägen mellan Lund och Malmö fyller den 1 december 150 år vid en tidpunkt då det aldrig har gått fler tåg mellan de båda städerna, när fler reser än nånsin tidigare och när järnvägen väcker både engagemang och känslor.

Tack, Sverker!
Andra städer fick på 1800-talet göra stora uppoffringar för att få järnväg, i form av kommunala aktieteckningar som höjde kommunalskatterna och främst drabbade de fattiga. Det var tack vare den graderade rösträtten som många banor blev byggda. Men Lund gynnades av sitt läge nära Malmö dit staten drog en stambana. Järnvägen ledde till en tidig industrialisering och folkökning. Inget av de första företagen som lokaliserades nära järnvägen finns kvar i sitt ursprungliga läge (Lennartssons trä var det sista) men några byggnader står kvar: armaturfabriken, utsädesmagasinet och sockerraffinaderiet.
Trafiken växte och år 1900 var det dags för dubbelspår till Malmö efter starka kommunala påtryckningar. Lund stads egna äventyr i järnvägsbranschen var inte så framgångsrika: den helkommunala Bjärred-Lund-Harlösa järnväg hade namn om sej som landets mest olönsamma och lades ner redan 1939. Men stambanan utvecklades med eldrift 1934 och en växande pendling. Stationen har behållit sin tidiga rang som en av Sveriges största.
De första efterkrigsdecennierna var ingen glad tid för järnvägen. Banor lades ner, trafik glesades ut, SJ:s förluster växte. I slutet av 1970-talet var risken stor att lokaltrafiken mellan Lund och Malmö skulle försvinna. Den räddades emellertid efter goda insatser från ett antal skånska lokalpolitiker, av vilka Sverker Oredsson (fp) från Lund särskilt kan nämnas. Kommunerna gick in med pengar och resultatet blev pågatågen. Sen har det i princip gått uppåt.

Trångt på spåren
Men inte tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt, med tanke på de hot som präglar så mycket av den aktuella politiska debatten: den sinande oljan och den globala uppvärmningen. Som enligt de färskaste rapporterna går lite fortare än vad forskarna hittills har trott. EU har just kritiserat Sverige för alltför stor släpphänthet med utsläppsrätter och vägtrafiken hotar miljömålen.
Region Skåne har i dagarna beställt nya, och rymligare, ersättare till de åldrande pågatågen. Men tåg räcker inte, det behövs spår att köra dem på. En rad orter utmed stambanan norr om Höör vill få tillbaka sina tågstopp, men det skulle kräva nya tåglägen och de ryms inte i tidtabellen. Det skulle behövas fler tåg till Kristianstad åtminstone morgon och kväll men det är inte plats på spåren. Tågtrafiken till Stockholm väntas öka ytterligare med nästa, snabbare generation av snabbtåg men risken är att de tränger ut vissa lokaltåg. Kort sagt, det behövs fler spår mellan Lund och Malmö och Banverket har länge haft planer för dem men de är uppskjutna, och felet är i sista hand fega politiker.
I elva år bromsades Västkustbanans dubbelspår genom Lund. Nu finns det äntligen och alla konstaterar att bullret blev mindre än förut.
Utbyggnaden av stambanan bromsas i första hand av villaägarna i Åkarp, som har bildat exempel för de boende i Hjärup. På bägge ställena kräver man att järnvägen ska läggas i tunnel. Det kostar två miljarder extra och de pengarna har Banverket många andra användningar för så utbyggnaden vilar. Nu sägs det att den kan vara klar först 2016, om tio år. Burlövs och Staffanstorps kommuner bromsar i kraft av det kommunala planmonopolet sedan deras opportunistiska politiker har vikt sej för villaägarna. Att det drabbar både riksintressen men framför allt regionala intressen och grannkommunerna bryr de sej inte om.
De skulle kunna göra det om region och grannar på allvar drev sina intressen. En som har gjort det är Ilmar Reepalu i Malmö. Hade Lennart Prytz i Lund gjort det med samma kraft kunde läget ha varit ett annat, säger centralt placerade tjänstemän. Men Prytz mjuka diplomati misslyckades och hans obetänksamma instämmande i kravet på en yttre godsbana, som för närvarande inte behövs, har varit ett villospår.

Opportunisten Andersen
Regionråd med ansvar för infrastruktur var under den förra mandatperioden Vilmer Andersen (v). Vad gjorde han? Jo, i en insändare i Sydsvenskan strax före valet stödde han helhjärtat kravet på tågtunnel genom både Åkarp och Hjärup. Det hör till saken att partiets kommunalpolitiska grupp i Lund ett halvår tidigare hade formulerat krav på en snabb utbyggnad av stambanan som inte drog resurser från andra projekt som berörde Lund (spåret till Dalby) och som bevarade den reskvalitet som det innebar att få färdas i dagsljus. Men det struntade Andersen i.
I detta perspektiv spelar det ingen roll att vänstern förlorade majoriteten i Lund och regionen. Det kan inte bli värre.
Men låt oss återkomma till den konflikten om några dagar. Låt oss tills vidare glädjas åt att vi har ett så duktigt och järnvägsorienterat länstrafikbolag och att så många vill åka tåg. Gå gärna ut på lördag och titta på loket "Prins August" som körde här redan för hundrafemti år sen. Ånglok är visserligen inte särskilt miljövänliga men vid mycket jämna år kan vi tolerera dem.