Tidningsproblem av Lucifer

Hur ska det gå för dagstidningarna? Man kan verkligen undra. Jag har en närstående som varje morgon på väg från Lund till Södervärn i Malmö möter sex stycken gratistidningsutdelare som alla försöker lämna över en tidning. I Lund/Malmö finns det tre tidningar, i Köpenhamn fem, varav några delas ut i brevlådan på morgonen. Jag ska inte kommentera innehållet, bara att gratistidningarna så klart för många ersätter köpta tidningar.

Hotet från Internet
Ändå är det inte gratistidningarna som är det stora hotet mot dagspressen utan Internet. Nedgång naturligtvis för både lösnummerköp och prenumerationer, men det är inte det som är det allvarliga utan annonserna. De lukrativa småannonserna försvinner till typ Blocket, medan mycket av den ordinarie märkesreklamen går till Google. De stora provinstidningarna som Jönköpingsposten och Östgöta-Correspondenten klarar sig bra, men de stora rikstidningarna tidningarna har börjat blöda. Dvs. deras Internetutgåvor läses av massor med människor och expanderar, men de kommer inte i närheten av att täcka de uteblivna inkomsterna från papperstidningen.
Läget kommenteras i en intervju med Jacob Weisberg i The Guardian i veckan. Weisberg är redaktör för Slate, ett dagligt webbmagasin som faktiskt startades av Microsoft och som sen övertogs av Washington Post-koncernen. Slate är uppe i tio miljoner unika läsare nu och livet leker. Men inom den traditionella dagspressen, tidningar som New York Times, Los Angeles Times och Washington Post, alla kvalitetstidningar med stora upplagor och stort annonsberoende, är det deppigt. Moralen och modet sjunker i takt med att personalen får sluta och avdelningarna tunnas ut. Och precis samma kommer att ske eller sker redan i Sverige: det går utför för DN, Sydsvenskan m.fl.
Det är förvisso med blandade känslor man följer utförslöpan. Papper med tryck på kommer naturligtvis inte att försvinna totalt. Och media har alltid varit utsatta för ett starkt förändringstryck. Bara under loppet av mitt liv som musiklyssnare har det skiftat från stenkaka till 45-varvare till LP-skiva- till CD till DVD till mp3. Skiftet till nedladdad musik tycks ha allvarligt sårat den tidigare så bortskämda musikindustrin och om inte tidningarna tänker efter kommer det att gå lika illa för dem.

Vad med VB?
Det här är kanske också ett tillfälle att ta upp diskussionen om Vcckobladets framtid, i den mån en sådan finns. I första hand är det en politisk fråga: finns det från lundavänsterns sida något intresse för att hålla igång en öppen lokal debatt om vad som händer i Lund och världen? Kan man t.ex. tänka sig att vänsterpartiets lokala bakslag i valet väckte någon tanke på att det för partiet är värt att upprätthålla någon kontakt med icke-partianslutna?
Om man tycker det skulle vara önskvärt så återstår frågan hur. VB har ju under året kört med ett tryckt nummer i månaden följt av tre nätnummer. Jag tycker att om VB ska fortsätta i någon form så bör det bli som blogg. Jag har visserligen i den här spalten förhånat bloggen som fenomen, men nu är det den formen som gäller. Kvalitetsmässigt, både vad gäller form och innehåll skulle vi hävda oss mycket väl i konkurrensen och eftersom genren är kraftigt högerdominerad skulle det finnas en nisch för oss. Alltså: en VB-blogg som fylls på lite kontinuerligt och åtminstone en gång i veckan och med tillfälle till läsarinpass och snabba reaktioner på vad som händer i Lund och i världen. Nog låter det väl lockande?