Klostergårdsskolan avslutar sin internationella vecka med en internationell parad genom den grönskande parken och bostadsområdets höga röda tegelbyggnader under den bländande middagssolen med flygande fanor och klingande spel av Alte Kamereren fredagen den 30 maj klockan 13.15.
De som läst vb på fredagsförmiddagen kan komma och titta på de glada barnen från alla kontinenter och trettio nationer.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2008-05-29
Internationell parad
Mary Robinsons Amnestyrapport
Sammanfattning: kriget mot terror har blivit ett krig mot de mänskliga rättigheterna.
Läs hela rapporten
Läs hela rapporten
Tips från Kulturcentralen
Silverstein (CAN)+ Support:Today Forever + Dead By April
Mejeriet Lund onsdag 4 Juni
Läs mer
Tift Merrit - Pick Nick konsert! Victoriateatern – fredag 30 Maj
Läs mer
Folk och rövare i Kamomilla stad
Barnens scen 29/5-2/6
Läs mer
Doris & Knäckebröderna
Stora Scenen, Malmö Folkets park söndagen 1 juni
Läs mer
Gospelkonsert
Gospelkonsert med Cyndee Peters och Heleneholmsgymnasiets Gospelkör
Heleneholmsgymnasiets aula måndagen 2 juni kl 19.00
Läs mer
Dio
KB måndag 2 Juni
Läs mer
Repertoarföreställning 2008
Heleneholms gymnasium Danselever framför två olika danstycken på Palladium 2-3 juni.
Läs mer
The New Christs
KB tisdag 3 Juni
Läs mer
Steve Earle (US)
KB tisdag 4 Juni
Läs mer
Oslipat lime - säsongsavslutning
Jeriko 4 juni. Oslipat är Sveriges hivigaste ståuppklubb. Det nya humorparadigmet redan idag. Spetskompetenta komiker. Många bollar i luften.
Läs mer
Billie The Vision & The Dancers
KB fredag 5 Juni
Läs mer
Minnesskylten i Båstad
av SH
Så här ser den ut, den lilla minnesskylt vi satte upp utanför Tennisstadium i Båstad den 3 maj. Det fanns inte så många ställen att sätta den på, lyktstolpen som står ungefär där den s.k. torra grinden fanns var enda chansen. Den plana skylten skulle fästas på den kraftigt rundade stolpen och lösningen blev Plastic Padding och lite snett blev det.. Dessvärre satte det sina spår på stolpen när vi torkade bort överflödigt material, men vi hoppas att snart kunna snygga till den med lite ny färg. Skylten satt kvar så sent som förra lördagen vilket gläder oss, men frågan är förstås om den överlever Tennisveckan i sommar. Vi hoppas på det bästa!
VB citerar VA
För ett tag sen så citerade VB för första gången Veckans Affärer och nu är det redan dags igen. Som den minnesgode kommer ihåg så utredde Erik Kågström problematiken med etanol som bränsle här i VB. Dessa problem har inte gjort något stort avtryck i Sverige så här långt, vi är förmodligen Europas mest etanolpositiva nation. Det börjar emellertid komma allt fler kritiska röster i debatten, bl a den som Veckans Affärer tar upp.
”Tummen ned för etanolen
Sverige förbrukar mest etanol per person inom EU och åtnjuter ett stort stöd bland politikerna. Men kritiken mot biobränslet är omfattande. Den oberoende konsulten Ulf Johannisson reder ut begreppen.”
Läs artikeln
Irak-konferensen i Upplands Väsby
av Gunnar Stensson
Skulden, skammen och nederlaget är USA:s. Tragedin är det irakiska folkets. Det av Bush ignorerade FN är tillbaka i centrum, representerat av generalsekreteraren Ban-Ki-Moon. Iran framträder som regionens stormakt.
Både USA och Iran är närvarande i Upplands Väsby idag. Båda stöder samma regering i Irak.
USA:s inflytande är så gott som bortspelat trots närvaron av 150 000 amerikanska soldater. Irans inflytande växer.
Kanske kan stabilitet uppnås under ledning av ett starkt Iran. Det förutsätter att USA-trupperna och Blackwaters laglösa legoknektar försvinner. Då blir en återuppbyggnad av det härjade Irak möjlig. USA och dess lättköpta allierade borde krävas på krigsskadestånd men i de termerna kommer man inte att tala på den här konferensen.
Idag har nog inte Irans utrikesminister mycket att säga till Condoleeza Rice. Och hon har än mindre att säga honom. Riktiga samtal kommer inte igång förrän en ny amerikansk president installerats.
Både USA och Iran är närvarande i Upplands Väsby idag. Båda stöder samma regering i Irak.
USA:s inflytande är så gott som bortspelat trots närvaron av 150 000 amerikanska soldater. Irans inflytande växer.
Kanske kan stabilitet uppnås under ledning av ett starkt Iran. Det förutsätter att USA-trupperna och Blackwaters laglösa legoknektar försvinner. Då blir en återuppbyggnad av det härjade Irak möjlig. USA och dess lättköpta allierade borde krävas på krigsskadestånd men i de termerna kommer man inte att tala på den här konferensen.
Idag har nog inte Irans utrikesminister mycket att säga till Condoleeza Rice. Och hon har än mindre att säga honom. Riktiga samtal kommer inte igång förrän en ny amerikansk president installerats.
Tillsammans för Lunds skolor
av Gunnar Stensson
I Lund går nedskärningar före skolans behov. I Lund genomdriver man skolpengen utan att lyssna till vare sig föräldrar, lärare, rektorer eller annan skolpersonal. I skolpengens Lund ökar arbetsbelastning och osäkerhet för alla verksamma inom skolan. Nedskärningarnas Lund innebär större klasser och grupper, avskedade lärare, sämre modersmålsundervisning, minskad specialundervisning, neddragningar av skolkökspersonal, vaktmästare och skolvärdar.
Skolpengen försvårar planeringen, riskerar att slå ut yrkesprogrammen på Vipeholm och belastar rektorerna med en byråkrati som omöjliggör den pedagogiska ledning som är en förutsättning för en god skola. Lunds skolor befinner sig i fritt fall. En förändring är nödvändig. Och den måste ske innan det är för sent.
Som vårens debatt visat är alla eniga om detta: föräldrar och elever med varierande politisk och social bakgrund, skolledare, rektorer, lärare och övrig personal liksom fackliga organisationer som Skolledarförbundet, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund, Kommunal och andra som representerar skolpersonal.
Ansvariga är en liten grupp makthavare som vägrar lyssna och som driver igenom sina yrkanden, hur absurda de än bevisats vara, i stället för att i samverkan arbeta fram hållbara lösningar.
Något måste göras innan det är för sent. Den offentliga debatten på möten och insändarspalter nonchaleras liksom oppositionens kritik i nämnder och fullmäktige och protesterna från enskilda skolor och föräldragrupper.
Nu är det nödvändigt att föräldrar, elever, skolledare, lärare, modersmålslärare, skolor, fackliga organisationer och engagerade medborgare går samman för gemensam kamp. Tiden är kort. En demonstration för ökade resurser till skolan inför fullmäktiges budgetmöte om någon vecka kan ge eftertryck åt kravet på en ny skolpolitik. Fortsätter beslutsfattarna att blunda blir mer drastiska aktioner nödvändiga. Kanske en skolstrejk i samband med skolstarten i augusti.
Skolpengen försvårar planeringen, riskerar att slå ut yrkesprogrammen på Vipeholm och belastar rektorerna med en byråkrati som omöjliggör den pedagogiska ledning som är en förutsättning för en god skola. Lunds skolor befinner sig i fritt fall. En förändring är nödvändig. Och den måste ske innan det är för sent.
Som vårens debatt visat är alla eniga om detta: föräldrar och elever med varierande politisk och social bakgrund, skolledare, rektorer, lärare och övrig personal liksom fackliga organisationer som Skolledarförbundet, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund, Kommunal och andra som representerar skolpersonal.
Ansvariga är en liten grupp makthavare som vägrar lyssna och som driver igenom sina yrkanden, hur absurda de än bevisats vara, i stället för att i samverkan arbeta fram hållbara lösningar.
Något måste göras innan det är för sent. Den offentliga debatten på möten och insändarspalter nonchaleras liksom oppositionens kritik i nämnder och fullmäktige och protesterna från enskilda skolor och föräldragrupper.
Nu är det nödvändigt att föräldrar, elever, skolledare, lärare, modersmålslärare, skolor, fackliga organisationer och engagerade medborgare går samman för gemensam kamp. Tiden är kort. En demonstration för ökade resurser till skolan inför fullmäktiges budgetmöte om någon vecka kan ge eftertryck åt kravet på en ny skolpolitik. Fortsätter beslutsfattarna att blunda blir mer drastiska aktioner nödvändiga. Kanske en skolstrejk i samband med skolstarten i augusti.
EU av Gunnar Stensson
Wibe leder Junilistan, mp medlemsröstar, v och sd vill utträda
Så blev då Sören Wibe ordförande i det borgerligt liberala partiet Junilistan, som förvisso betecknar sig som tvärpolitiskt men kanske får svårt att övertyga väljarna om detta. Det måste åter framhållas att Junilistan inte säger nej till EU men vill motverka t ex EU:s överstatlighet. Wibe kan kanske locka väljare bland borgerliga EU-skeptiker (eller?) men frågan är om han drar till sig socialdemokratiska EU-motståndare eller om de går till v. Miljöpartiet beslöt på kongressen att genomföra en medlemsomröstning om kravet Sverige ut ur EU. Utgången är inte säker, men den opinionsmätning som publicerades i DN i samband med kongressen tyder på att det finns en majoritet för att stryka kravet.
Det är väl helt enkelt så att nästan alla nu inser att det vore lika dumt att utträda ur EU som det skulle vara att utträda ur riksdagen för att dess borgerliga majoritet fattar borgerliga beslut.
Dock återstår två partiet som kräver just ett utträde: v och sd. De får tävla om rösterna från de ganska många svenskar som av skilda skäl tycker detsamma. Svagheten är naturligtvis eu-motståndarnas opålitlighet och brist på en reflekterad politisk uppfattning. Det handlar om ett formlöst missnöje. Och det gynnar förstås sverigedemokraterna.
Det vore skönt att lämna den sterila utträdesdiskussionen så att det i stället blev möjligt att debattera de politiska frågorna.
Sydamerikansk union…
Ute i världen träffades nyligen Brasiliens Lula, Venezuelas Hugo Chavez och de övriga latinamerikanska statscheferna (inte Mexikos, landet ingår i NAFTA, den nordamerikanska unionen) för att förhandla fram en latinamerikansk motsvarighet till EU i stället för de begränsade regionala samarbetsavtal som redan finns.
De båda ledarna och deras kollegor bygger vidare på en lång latinamerikansk tradition av unionssträvande. Men svårigheterna är många. Både Lula och Chavez är visserligen, liksom flertalet av regeringscheferna, socialister men skillnaderna mellan dem är betydligt större än etiketten antyder.
På en punkt råder dock enighet: En valutaunion är nödvändig. En enhetlig latinamerikansk valuta ser både Chavez och Lula som den viktigaste förutsättningen för en frigörelse från dollarimperialismen.
När den väl är genomförd kommer trycket att vara hårt på de länder som i stället för att solidariskt ansluta sig till valutaunionen väljer att vinna fördelar i USA genom att försöka bevara mesta möjliga av dollarns inflytande på kontinenten.
I Europa hör Sverige till de länder som stöder dollarn genom sitt nej till den gemensamma valutan.
Var med och gör ett annat Europa möjligt!
Delta i det Europeiska sociala forumet i Malmö 2008
Den 17-21 september i år hålls det femte Europeiska sociala forumet (ESF) i Malmö. Det är första gången ESF arrangeras i Norden. Du och din organisation behövs för att göra forumet möjligt!
ESF i Malmö förväntas locka 20.000 deltagare från hela Europa. Forumet är en unik mötesarena för folkrörelser, fackföreningar, frivilligorganisationer och aktivister som vill arbeta för ett rättvist, demokratiskt, ekologiskt hållbart och solidariskt Europa – ett Europa som kan göra en annan värld möjlig.
ESF är den europeiska motsvarigheten till det sociala världsforumet. Under mottot "En annan värld är möjlig" har världsforumet samlat 100.000-tals deltagare och tusentals organisationer i arbetet för en rättvisare, mer hållbar och demokratisk världsordning.
ESF innebär inte bara en möjlighet att utbyta erfarenheter mellan olika organisationer och delar av Europa, det ger också en unik chans att mobilisera, bygga allianser och skapa nya initiativ kring vår tids brännande samhällsfrågor.
Rubriken för årets program är "Gör ett annat Europa möjligt! Öst och Väst – tillsammans bygger vi allianser för kamp och alternativ". Programmet är indelat i nio teman, från att försvara och utveckla en gemensam välfärd som omfattar alla, skapa rättvisa och kraftfulla åtgärder för att ta itu med dagens akuta klimat- och miljöproblem, bygga fackliga strategier för att möta den företagsledda globaliseringens problem, utarbeta ekonomiska alternativ som sätter människors behov före kortsiktiga vinstintressen, stärka jämlikhet och feministiska alternativ i Europa, skapa ett solidariskt Europa som verkar för fred och en rättvisare världsordning, till att bekämpa rasism och diskriminering och arbeta för ett Europa där minoriteters, flyktingars och migranters rättigheter värnas och stärks.
Mer information om ESF
Utöver hemsidan www.esf2008.org, som utformats specifikt inför ESF i Malmö, och hemsidan www.openesf.net, som skapats för att underlätta samarbeten och initiativ mellan organisationer och nätverk som deltar i ESF, finns också den europeiska hemsidan www.fse-esf.org, med länkar till de tidigare ESF som arrangerats i Aten, London, Paris och Florens, samt information om European Preparatory Assembly (EPA), som är den europeiska instans som skapats för att arrangera ESF och utveckla ESF-processen. Nästa EPA kommer att hållas i Kiev den 7-8 juni. Mer information om det sociala världsforumet hittar du på världsforumets hemsida: www.worldsocialforum.org. Nästa världsforum kommer att hållas i Belem i Brasilien 2009.
Sabba inte sjukförsäkringen!
Kampanj med e-vykort och namninsamling och manifestation 3 juni på Mynttorget.
Regeringen har lagt ett förslag kallat rehabiliteringskedjan. Egentligen innebär förslaget en åtstramningskedja med kraftiga försämringar för den som är sjukskriven.
Den sjukskrivne ska tillsammans med Försäkringskassan redan efter tre månaders sjukskrivning försöka hitta nya arbetsuppgifter på arbetsplatsen, enligt förslaget. Efter sex månader ska den sjukskrivne prövas mot hela arbetsmarknaden.
Risken är stor att den sjukskrivne förlorar sin anställning redan efter ett halvt års ohälsa. Samtidigt är kraven på den enskilde höga medan få krav ställs de olika aktörerna inom rehabiliteringskedjan. Personer som har återkommande sjukperioder på grund av exempelvis en funktionsnedsättning riskerar att stå utan försäkringsskydd.
Riksdagen röstar om förslaget den 4 juni. Skicka ett e-vykort till de som ska rösta i riksdagen med uppmaning att vänta med att ta beslut i frågan. Uppmana att frågan först utreds i en blocköverskridande och parlamentarisk socialförsäkringsutredning.
Läs mer om kampanjen
Kampanjen genomförs av Handikappförbunden i samarbete med TCO förbund: ST, UNIONEN, SKTF, Lärarförbundet
Apropå ett scoop
av Lucifer
Jag tycker det bara är att gratulera Sydsvenskan till serien med avslöjanden kring missförhållandena i HSB. Ett klockrent scoop måste man säga och en slående demonstration av vad undersökande journalistik kan åstadkomma. Stora journalistpriset bör väl falla ut som i en liten ask?Jag tänker dock inte säga något om Larry Andow även om det skulle vara frestande, Men det intressanta är som vanligt det strukturella mönstret i det hela. En folkrörelse, som ska verka för sina medlemmar, tappar kontakten med dem i ett alltmer komplicerat koncernbygge. Ska man bygga och förvalta bostäder måste det naturligtvis handla om pengar, men vad som har hänt är att affärsrörelsen har tagit överhanden. En hel flora av avknoppade och sidoordnade bolag har växt fram, alla naturligtvis med sina tjänstemän och direktörer. Historien kring Turning Torso med efterföljande rättegång i Malmö visar på samma mönster som HSB Skåne.
Med utvecklingen under de senaste årtiondena där direktörslönerna, avgångsvederlagen och pensionsutfästelserna (Skandia!) har rakat i höjden skulle det vara anmärkningsvärt om inte HSB-direktörerna tyckt sig vara förtjänta av samma förmåner. De träffar sina kollegor i det privata, jämför bilar och löner och varför skulle inte de vara lika förtjänta av det goda livet och en guldkant på tillvaron? Vad som har saknats är insikten om att med denna tidsanda måste styrningen underifrån, från medlemmarna och deras representanter, stärkas och skärpas, annars är det kört förr eller senare. Det är styrelseledamöterna och revisorerna som får ta på sig en stor del av skulden till det inträffade. Men som det hette i Mosebacke Monarki efter en lokal skandal, revisorerna var väl fulla och tacksamma för det.
I sista hand är det förstås medlemmarna som inte har varit vaksamma. Vi får alltså dela skulden med Larry Andow och tidsandan. Det är kanske dags för oss att kolla in hur det egentligen går till i Konsum, OK, Fonus, Folksam och allt vad de heter. Men det har vi väl inte tid till?
En skandalös debatt
Jag satt och tittade på webb-tv för en vecka sedan, utsändningen från en debatt i kommunfullmäktige. Den handlade om Mats Olssons motion om religionsfrihet i Lunds skolor med yrkandet ”att Lunds kommuns skolor inte ska bedriva skolavslutningar, eller annan verksamhet, i form av religiösa ceremonier”.
Den handlade alltså inte primärt om lokalen utan om innehållet. Om avlutningen äger rum i en kyrka och leds av en präst blir det hela lätt till en religiös andakt. Det blir bön, välsignelse och trosbekännelse. Det kan visst ibland falla sig lämpligt att hålla till i en kyrkolokal – som ibland är det enda som finns. Och visst är det OK att sjunga ”Den blomstertid…”. Men man, dvs barn och lärare som kanske inte har någon religion eller kanske en helt annan, ska inte dras in i en kristen andakt och det blir det med trosbekännelse etc. Det är obligatorisk närvaro på avslutningar, man ska inte behöva sticka ut och be om tillstånd att slippa.
Som Anders Almgren, kommunalråd (s) anförde, är det prästerna som bestämmer och han berättade en präst som förbjudit avsjungandet av ”Idas sommarvisa” . Jag antar att han tyckte det var ogudaktigt att sjunga att det inte blir någon sommar om inte nån sätter fart. Motionen fick stöd av (v), (s) och (dv). Men borgarna var kompakt emot. Å ena sidan behövdes det inget beslut, religionsfriheten var redan fullständig i Lund, å andra sidan var det angeläget att barnen fick uppleva denna vackra kristna tradition och då skulle man inte hindra det med tal om religionsfrihet. De två sämsta anföranden hölls av miljöpartister, det ena av en kvinna som berättade om sina ljusa barndomsminnen, det andra av Anders Ebbesson som varnade för motionens ”kommunistiska” påfund. De fick livligt stöd av sverigedemokraterna som varnade för multikulturalismen och slog vakt om det fosterländska kristna arvet. Jag har inte haft tillgång till protokollet ännu, men så vitt jag förstod röstade (m), (fp), (c) , (kd), (sd) och (mp) enstämmigt emot motionen och därmed föll den.
Jag har levt i föreställningen att Lund var en upplyst och frisinnad stad och jag trodde att det i någon mån sträckte sig över partigränserna. Jag trodde helt enkelt inte att det här skulle vara en partipolitisk fråga. Var det t.ex. inte så en gång att folkpartiet rymde en sorts vänsterliberalism som inte självklart ställde upp för prästerskapet? Om det här hade varit i Vaggeryd eller Örebro hade jag kanske inte blivit förvånad, men det blev jag nu. Och beklämd, ni skulle ha hört Anders Ebbeson och t.ex. Tove Klette.
En dålig lokaltidning
Då skulle jag till sist vilja säga några ord till om Sydsvenskan, tidningen som helt dominerar Lund. Med en sådan näst intill monopolartad ställning tycker jag det följer vissa förpliktelser, t.ex. att redogöra för viktigare beslut och debatter i kommunfullmäktige. I Sydsvenskan stod inte ett ord, inte ett, om att kommunfullmäktige i Lund hade sammanträtt och möjligen debatterat. Jag undrar varför. Glömska? Nej, inte så troligt. Ärenden utan läsarintresse? Nej, det tror jag inte, just debatten om religionsfrihet gav upphov till livlig debatt på Sydsvenskans lokala insändarsida. Nej, jag fruktar att lokalredaktionen själv inte bryr sig om kommunalpolitik, anser den ointressant, ett ämne som möjligen kan föranleda en lättsam bisats hos någon av kolumnisterna. Jag ska inte frammana Jan Mårtenssons ande, men nog är det tråkigt att monopoltidningen i landets största stad utan egen tidning numera skiter i den lokala politiken.
Fångat i flykten
av Nidhögg
Min vän ekorren Ratatosk, har denna vår ständigt levererat spännande nyheter från det av Rörelsen starkt präglade HSB. Återigen är det bevisat att verkligheten då och då överträffar dikten. Jag ska inte gå in på detaljer i detta rörelsedrama – de har vi med stigande förundran tagit del av i de stora morgondrakarna.Självlönesättning
Draken vill här därför bara konstatera att Larry Andow & Co tagit ett steg bortom den individuella lönesättningens begränsande horisont. Man har konstruerat självlönesättningens princip. När Andow satte lönen för verkställande direktören fastställde han också sin egen lön. Detta är en modell som är väl värd att pröva på hela arbetsmarknaden: varför inte börja med sjuksköterskorna och låta dem sätta sin närmsta chefs lön? Sjuksköterskornas lön blir sedan en i förväg fastställd kvot av chefens lön. Klart som korvspad att detta leder till en positiv löneutveckling för sjuksköterskorna!
Doldisen Granqvist
Givetvis var det så i den skånska bostadskooperationen att Larry var identisk med HSB, dvs Larry = Han Som Bestämmer. Det vittnar den s-märkte styrelseledamoten Rune Granqvist om i ett uttalande: ”Vi litade på Larry!” I denna utsaga ska man också inläsa: ”Vi vågade inte säja emot Larry”! Granqvist fick i likhet med hela HSB-styrelsen i övrigt, inte ansvarsfrihet. Undrar just om detta får några konsekvenser inom socialdemokratin i sta’n: Granqvist är något av en doldis fast han är en av de ledande bland lundasocialdemokraterna: ledamot i s k arbetarkommunens verkställande utskott, gruppledare för s i renhållningsstyrelsen och – men där är rapporteringen från Ratatosk lite svävande - gruppledare för sitt parti i kommunfullmäktige.
Omsvängning inom s?
Granqvist tillhör väl knappast dem inom s-leden som går i spetsen för en miljövänligare politik. En omsvängning är dock sakta, sakta, men förhoppningsvis säkert, på gång inom socialdemokratin: i kommunstyrelsen sa s nej till Lidl på Norra Fäladen. Och inte nog med det: den bilkramande sossegruppen i Tekniska nämnden gjorde det också.
Namnbyten
Ryktet går om att Lidl ska sluta kalla sig Lidl. ”CO2-köp” lär bli det nya namnet. Bara för att visa vilken kundgrupp man vänder sig till: bilister som ger fullkomligt fan i hur kommande generationer ska klara av sin existens på klotet.
Och apropå namnbyte: Det sägs, återigen, att v-ledaren Ohly ska sluta kalla sig partiordförande. Fast sådana rykten ska man ju inte tro på.
Yttre godsspår
Ohlys partikamrater i Lund säjer nej till Miljöpartiets och Demokratisk Vänsters motion om en spårväg på E22-an mellan Malmö och Lund. Det är ett konsekvent ställningstagande: vill man, som v, prioritera det ur miljö- och klimatsynpunkt tämligen värdelösa yttre godsspåret (som skulle trafikeras med färre än två tåg i timmen!) blir det inga pengar över till miljönyttiga spårsatsningar. Ska man också dessutom, som v föreslagit i riksdagen, införa nolltaxa i kollektivtrafiken blir det knappast något kvar för investeringar i fordon och infrastruktur för kollektivtrafiken.
När vi ändå är inne på detta område: Lunds kommun har minsann kläckt en ”vision” för Lunds centrum. I denna ”vision” ingår att gräva ner en del av spåren vid Lund C. Efter att i decennier ha grävt ner gång- och cykeltrafik i mer eller mindre dunkla tunnlar under marknivån ska nu även tågen ner i underjorden. Varför är det alltid de miljövänliga trafikslagen som ska skyfflas ner i den skånska myllan?
Draken för sin del, vill varken ha bilar, tåg eller cyklar i underjorden. Ty där ska nu draken, som alltid hårt kämpat för rätten till lättja, etablera sitt sommaride för att i den fossileldade värmen lojt knapra på asken Yggdrasils förr så fräscha men numera halvruttna rötter.
Vänsterpartiets budgetförslag
av Mats Olsson
På flera punkter överensstämmer det budgetförslag som vänstern lägger med det som socialdemokraterna presenterade i tisdags. Men på några viktiga punkter skiljer det sig:
1. Full kompensation till Lunds skolor och förskolor för borgarnas nedskärningar 2007-2009. Det skulle innebär en kvalitetssatsning på totalt 64,3 mkr kronor för att nå målet med förskolegrupperna, öka lärartätheten i grund- och gymnasieskola och kvalitetssatsa på Komvux (här har s 48 mkr tror jag).
2. + 5 mkr. Sänkt busstaxa: 10 kronan tillbaka. Detta beräknas kosta 5 mkr för Lunds kommun. Borgarna höjde förra året taxan från 12 till 15 kronor. Nu vill vi sänka till 10 kr, och månadskorten med motsvarande, samt återinföra pensionärsrabatten. Bra och billig kollektivtrafik är inte bara en miljöfråga, det är också viktigt ur fördelningssynpunkt, eftersom det är fler kvinnliga lågavlönade än manliga HSB-direktörer på bussen.
3. + 7 mkr. Återuppta satsningen på jämställda löner i Lund. Efter att 2008 ha skrotat projektet att jämställa Kommunals löner drar de nu också in pengarna till övriga anställda. Detta trots att de före valet 2006 dyrt och heligt lovade att fortsätta detta arbete om de kom till makten.
4. + 1 mkr. Sänk taxan i Kulturskolan. Om nuvarande utveckling fortsätter kommer Kulturskolan att bli en exklusiv angelägenhet för barn med föräldrar som har råd. Detta är raka motsatsen till grundtanken med verksamheten.
Vi ser också möjligheter till besparingar i den borgerliga budgeten, som socialdemokraterna inte har upptäckt i sitt förslag. De enda nysatsningar som borgarna prioriterat sedan de kom till makten i Lund är på företagen. Näringslivenheten har fått mer pengar och en näringslivslots har inrättats som till exempel ska berätta för företagare att det är stadsbyggnadskontoret och inte vård- och omsorg som ska kontaktas om man vill söka bygglov. Att dra in denna onödiga funktion ger en besparing på 2,5 mkr.
Genom att avstå från att bygga en ny motorvägsavfart vid Tetra Pack sparar vi långsiktigt nästan 10 mkr om året, och direkt 2009 5,5 mkr på driftsbudgeten i form av insparade räntor och amorteringar.
Besparingarna räcker dock inte för att finansiera kvalitetssatsningarna i den kommunala verksamheten. Vi återställer därför med gott samvete 2006 års skattesats, + 40 öre. Detta har lundaborna betalat förut, i försvissning om att Lunds kommunalskatt används till något viktigt: att utveckla skolan och välfärden istället för att montera ner den.
Förslaget i sin helhet
Mats Olsson, vänsterpartiet
Krav från Demokratisk Vänster
av Ulf Nymark
Kommunens entreprenörer som missköter sig ska inte få nya uppdrag!
Exemplet korsningen Dalbyvägen - Tornavägen
Veckobladet har tidigare i ord och bild uppmärksammat de skandalösa förhållanden som sedan slutet av förra året rått på cykelbanorna i korsningen Dalbyvägen och Tornavägen. Missförhållandena har nu resulterat i ett förslag från Demokratisk Vänster till Tekniska nämnden. Nedan följer skrivelsen i sin helhet.
Dalbyvägen är en av Lunds huvudinfarter för motor- och GC-trafik österifrån. Sedan någon gång i november 2007 har cykelbanorna i korsningen Dalbyvägen-Tornavägen varit i ett skick som gjort att de mest liknat ett testområde för en kombinerad slalom- och hinderbana för cyklar.
Olycksrisker
En entreprenör grävde – på uppdrag av Tekniska nämnden - vid denna tidpunkt upp cykelbanorna för att sätta upp nya trafikljus. Stolparna för dessa kom på plats, men inga ljus. De gamla stolparna stod också kvar. Det uppgrävda lades igen, men på ett så vårdslöst sätt att de uppgrävda delarna av cykelbanorna, cirka 50 meter på ömse sidor om Tornavägen, bestod av en enda serie djupa gropar och höga smågupp. Dessa ojämnheter kompletterades i själva korsningen med ett stort antal trafikljusstolpar, många placerade direkt i själva cykelbanan. Cykeltrafiken utsattes för stora olycksrisker och framkomlighetsstandarden var helt undermålig. Det gick knappt att cykla där överhuvudtaget.
Inget hände
Från november 2007 fram till våren 2008 hände ingenting vid utgrävningarna. Allt stod stilla vad gäller arbetet med trafikljusen. (Cyklisterna stod för övrigt också nästan stilla, eftersom framkomligheten var extremt begränsad) Inget som helst arbete förekom. De första dagarna i april tycktes dock vårljuset ha väckt entreprenören till liv och de nya trafiksignalerna kom på plats. Slalom- och hinderbanan omformades nu. En del, men långt ifrån alla, håligheter jämnades ut, men cykelbanorna överöstes nu med slirigt lösgrus, samtidigt som höga kanter av sten byggdes upp och vassa, höga asfaltskanter har skurits upp på längden och tvären i cykelbanan.
Till saken hör att det i under hela den tid arbetet och icke-arbetet pågått, inte funnits några varningsskyltar för att passage av korsningen är förenat med stora risker för GC-trafiken.
Extremt begränsad framkomlighet
När detta skrivs den 16 maj 2008, cirka ett halvår efter att entreprenören började gräva upp cykelbanorna, är framkomligheten fortfarande extremt begränsad, risken att köra ut över, eller köra emot, vassa kanter och köra omkull, eller få sladd och vurpa i det lösa gruset är överhängande. Och en och en halv månad efter att trafiksignalerna är i funktion är cykelbanorna ännu ej återställda. Entreprenören verkar dock nu ha startat en viss aktivitet, som kanske eller kanske inte syftar till att återställa cykelbanorna i farbart skick.
Inga nya uppdrag
Det kan inte råda någon som helst tvekan om att entreprenören grovt misskött sina åligganden och dessutom under lång tid utsatt cyklister och fotgängare för stora olycksrisker.
Tekniska nämnden måste gardera sig för att katastrofal misskötsel av ovan relaterade slag inte upprepas. Entreprenörer som inte klarar av sina åligganden och som genom sitt dåligt och nonchalant utförda arbete utsätter trafikanter för stora olycksrisker ska givetvis inte få möjlighet att inom överskådlig tid få nya uppdrag för Lunds kommun.
Förslag
Jag föreslår därför att Tekniska nämnden ger förvaltningen i uppdrag
att utforma förfrågningsunderlag så att entreprenörer som grovt misskött sina uppdrag inte ges möjlighet att få nya entreprenader inom nämndens verksamhetsområde
Ulf Nymark
Demokratisk Vänster
2008-05-22
Franska Filmfestivalen
Nu på fredag börjar årets Franska Filmfestival i Malmö och Lund. Sammanlagt visar vi 19 franska filmer i Lund under festivalen. Läs mer om filmerna och programmet genom att klicka på länken nedan. Läs mer.
Tips från Kulturcentralen
Sju röda prickar
av Gunnar Stensson
En röd prick
målar jag på dej
för du fick
underkänt av mej.
Som duktig
Björklunds-pedagog
stressar jag tös och påg.
Här smyger
jag i hemlighet.
Vad jag gör
ingen skåning vet.
Jag är från
Skogsvårdsstyrelsen
och prickar trän.
En röd prick
målar jag på dej.
Du är en
terrorist för mej.
Jag är en
säkerhetspolis
och skiter i bevis.
En röd prick
målar mitt gevär
i mörkret
där jag alltid är.
För jag är
högerextremist,
en lasermansrasist.
En röd prick
målar jag på dej
För du kan
inte visa mej
att du har
några flyktingskäl.
Därför säger jag farväl!
En röd prick
hittar du på mej
en röd prick
hittar jag på dej.
Vi blir en
stark majoritet
i hemlighet.
målar jag på dej
för du fick
underkänt av mej.
Som duktig
Björklunds-pedagog
stressar jag tös och påg.
Här smyger
jag i hemlighet.
Vad jag gör
ingen skåning vet.
Jag är från
Skogsvårdsstyrelsen
och prickar trän.
En röd prick
målar jag på dej.
Du är en
terrorist för mej.
Jag är en
säkerhetspolis
och skiter i bevis.
En röd prick
målar mitt gevär
i mörkret
där jag alltid är.
För jag är
högerextremist,
en lasermansrasist.
En röd prick
målar jag på dej
För du kan
inte visa mej
att du har
några flyktingskäl.
Därför säger jag farväl!
En röd prick
hittar du på mej
en röd prick
hittar jag på dej.
Vi blir en
stark majoritet
i hemlighet.
Krav på bevarande av
av Gunnar Stensson
Två skrivelser antogs enhälligt vid Klostergårdens byalags offentliga möte om det Gröna stråket i måndags. Den ena var riktad till Tekniska nämnden och den andra till Byggnadsnämnden.
I båda skrivelserna framhålls att det gröna stråket måste bevaras. Det utgör inte bara en grön idyll utan fungerar också som sammanhållande länk mellan Stadsparken och Höje å-området. Den funktionen kan stärkas genom att man anlägger en ekodukt mellan Stadsparken och det gröna stråket i närheten av järnvägsbron.
I skrivelsen till Byggnadsnämnden uttalar byalaget dessutom ännu en gång sitt absoluta nej till alla tankar på att göra Nordanväg (i Klostergården) och det gröna stråket till en distributionsled för transporter till Arenan.
Vi förväntar oss stöd från alla anständiga miljömedvetna partier.
I båda skrivelserna framhålls att det gröna stråket måste bevaras. Det utgör inte bara en grön idyll utan fungerar också som sammanhållande länk mellan Stadsparken och Höje å-området. Den funktionen kan stärkas genom att man anlägger en ekodukt mellan Stadsparken och det gröna stråket i närheten av järnvägsbron.
I skrivelsen till Byggnadsnämnden uttalar byalaget dessutom ännu en gång sitt absoluta nej till alla tankar på att göra Nordanväg (i Klostergården) och det gröna stråket till en distributionsled för transporter till Arenan.
Vi förväntar oss stöd från alla anständiga miljömedvetna partier.
Skoluppropet möter borgerliga skolpolitiker
av Gunnar Stensson
Torsdagen den 22 maj, samma dag som detta nummer av vb tillverkas, möter föräldrarepresentanter för Skoluppropet de ansvariga skolpolitikerna i Lunds kommun.
Preliminärt kommer Louise Rehn-Winsborg, m, ordförande i Utbildningsnämnden, Lars Hansson, fp, ordförande i bsn Lunds stad, Carolina Nordbeck, fp, ordförande i bsn öster, Roger Niklewski, c och Martin Krona, kd.
Tove Klette, kommunråd med ansvar för Lunds skolor, har för Skoluppropets representanter betonat nämndsordförandenas viktiga roll. Det innebär med största sannolikhet att man bara kommer att diskutera fördelningen av resurser, inte frågan om resursernas storlek.
En undersökning av effekten av de nedskärningar som gjordes i Sverige under perioden 1990-91 till 2002-03 visar att antalet lärare då minskade från 9,1 till 7,7 per hundra elever.
Följden blev en försämring av elevernas position i betygsfördelningen på 1, 2 procentenheter.
Lund har under 2000-talets första sex år varit landets bästa skolkommun. De nedskärningar som nu görs är de största någonsin. Det blir intressant att om ett eller två år se vad som händer med kvaliteten på skolorna i Lund jämfört med andra kommuner.
Vi återkommer så snart vi får information om resultatet av mötet.
Preliminärt kommer Louise Rehn-Winsborg, m, ordförande i Utbildningsnämnden, Lars Hansson, fp, ordförande i bsn Lunds stad, Carolina Nordbeck, fp, ordförande i bsn öster, Roger Niklewski, c och Martin Krona, kd.
Tove Klette, kommunråd med ansvar för Lunds skolor, har för Skoluppropets representanter betonat nämndsordförandenas viktiga roll. Det innebär med största sannolikhet att man bara kommer att diskutera fördelningen av resurser, inte frågan om resursernas storlek.
En undersökning av effekten av de nedskärningar som gjordes i Sverige under perioden 1990-91 till 2002-03 visar att antalet lärare då minskade från 9,1 till 7,7 per hundra elever.
Följden blev en försämring av elevernas position i betygsfördelningen på 1, 2 procentenheter.
Lund har under 2000-talets första sex år varit landets bästa skolkommun. De nedskärningar som nu görs är de största någonsin. Det blir intressant att om ett eller två år se vad som händer med kvaliteten på skolorna i Lund jämfört med andra kommuner.
Vi återkommer så snart vi får information om resultatet av mötet.
Verkligheten och politikern
av Gunnar Stensson
I fredags samlades representanter för de politiska partierna i rådhusets Stensal för att diskutera de så kallade medborgarstämmorna. Jag tror samtliga partier utom v var representerade. Mats Olsson var väntad men kom aldrig. Det spelade knappast någon roll eftersom upplägget blev exakt detsamma som 2005.
Däremot har initiativet fördröjts två år. Nu handlar det om medborgarstämmor i nio kommundelar, 3 hösten 2008, 3 våren 2009 och 3 hösten 2009.
Det blev en del snack om vad medborgarstämmor innebär jämfört med parlamentariska sammanträden. Många politiker oroas av den direkta kontakten/konfrontationen med väljarna. Man påpekade sådant som att medborgarstämmor inte får användas för partipolitiska uttalanden och att de inte kan fatta beslut. Risken att grupper och självutnämnda debattörer snedvrider stämmorna framhölls.
Mitt i ett resonemang om detta kastade Tove Klette fram följande: - Nog var det lite överdrivet att Klostergårdsskolan klagade så mycket fast de bara blev av med en lärare i samhällskunskap.
Jag var helt oförberedd och är ju inte snabbtänkt nog att på ögonblicket presentera de fakta som beskriver den verkliga (och katastrofala) situationen.
Men när jag kom hem tog jag reda på dem.
Verkligheten
Klostergårdsskolan har tvingats varsla: 1 Svenska A-lärare, 1 Specialpedagog, 1 Grundskolelärare, 3 Förskolelärare, 1 resursförstärkning/elevassistent.
Situationen på Nordvästans förskola är följande: Avdelning Västan (3 till 5 år) 2,87 tjänst på 18 barn, Avdelning Nordan (1 till 5 år) 3,0 tjänst på 15 barn, avdelning Solkatten (1 till 3 år) 2,5 tjänst på 12 barn. Dessutom avdelning Solstrålen (1-avdelningsförskola 1-5 år) 3,0 tjänst på 13 barn.
De som i första hand drabbas av nedskärningarna är barn med särskilda behov och de minsta barnen.
Tove Klette deltog inte i mötet om Klostergårdsskolan i februari och fick alltså aldrig tillfälle att möta de förtvivlade föräldrarna. Men hon besökte Klostergårdsskolan att par veckor senare. Hon framstod för lärare och skolledare som förstående och vänlig. Hon delgavs säkert ovannämnda fakta och tycktes inse att skolans framtid på grund av nedskärningarna är allvarligt hotad.
Men den insikten hade hon förträngt när hon i efterhand kritiserade skolans protest mot nedskärningarna, kallade den överdriven och påstod att skolan bara förlorade en lärare i samhällskunskap (ett påstående som ovanstående tabell dessutom visar är felaktigt).
Det innebär att hon hyser en felaktig och bagatelliserande uppfattning om skolans verklighet. Den sprider hon till övriga politiker. Naturligtvis underlättar den besluten om nedskärningar.
För Klostergårdsskolan är ju inte den enda som drabbas. Somliga rektorsområden drabbas mer och andra mindre. Föräldrauppropet har försökt ta ett helhetsgrepp om situationen i Lunds grundskolor.
Också ett 68-minne
av Gunnar Sandin
Att studentupproret 1968 med dess mer eller mindre spektakulära händelser lever i Lunds kollektiva minne bevittnas av diverse reportage. Men det finns en annan lokal händelse från det året som inte sällan åberopas: striden om Genombrottet. Eller Södra centrumleden som det officiella namnet löd: planen på en bred trafikled, kantad med parkeringshus, som skulle dras i en sydlig båge från trakten av Östertull till trakten av Bantorget.
Det finns en koppling mellan de båda 68-företeelserna.
Bakom planen låg ett problem som är lika aktuellt nu som då: hotet om stadskärnans och cityfunktionernas utarmning genom konkurrensen från externa köpcentra. Då som nu såg köpmännen liksom många tjänstemän och politiker lösningen ligga i fler centrala parkeringsplatser.
Planen var inte ny, ett förverkligande hade förberetts genom kommunala fastighetsförvärv och rivningar i zonen kring Lilla Tvärgatan, men nu skulle det avgörande beslutet fattas.
Det formulerades två “snällare” alternativ: ett med leden dragen i Stora Tvärgatan och ett status quo, med Södra Esplanaden/Gyllenkroks allé som ringled. Att det sistnämnda vann och att Genombrottet stoppades avgjordes genom att folkpartiet och socialdemokraterna bytte ståndpunkt. Men bakom detta låg en stark medborgaropinion där antikvariska intressen, ofta företrädda av djupt konservativa personer, förenades med en ny, osorterad och aktivistisk vänster.
Det har i år kommit en tjock och bra avhandling som berör detta: Bilsamhället av Per Lundin. Författaren menar (vilket kan diskuteras) att det bara var två svenska städer av något format där stadskärnan inte radikalt omstöptes under efterkrigsdecennierna till följd av bilismens omvälvande krav, nämligen Lund och Trollhättan. Avhandlingen fokuserar planerarnas och experternas roll. De var övertygade om att Sverige skulle bli ett bilsamhälle av USA-snitt och de bejakade den utvecklingen (ofta för att försent drabbas av eftertankens kranka blekhet). Deras mest högtflygande prognoser när det gällde biltäthet och parkeringsbehov slog inte in, och Lundin belägger på vilken bräcklig grund de stod, men svagheten till trots övertygades politiker på olika nivåer och dessa beredde beredvilligt väg för bilen genom normer och beslut. Alltså med Lund som ett partiellt undantag.
En nyckelperson i Lundins framställning hette Stig Nordqvist, sedermera professor i trafikteknik här i Lund. Nordqvists elever på arkitektutbildningen har bekräftat hur helsåld han den gången var på den amerikanska modellen. Att Genombrottet, för vilket han var en av upphovsmännen, stoppades var en prestigeförlust för honom och han ironiserade över hur konservativa och revolutionärer hade funnit varandra i Lund.
Genombrottet stoppades, gott så. Men i stora drag har Lunds utbyggnad och omvandling följt de linjer som Nordqvist och hans gelikar drog upp. Vi har fått våra parkeringshus, om än inte så många som det var tänkt, och ett jättelikt är under uppförande på Brunnshög, klimathotet till trots. Vi har fått den omfattande utglesning som är Bilsamhällets logiska konsekvens. En hörnsten i trafiktänkandet, som Lundin analyserar skarpt och skickligt, var det trafiksäkerhetstänkande som har lett till bostadsenklaver av Klostergårdens och Norra Fäladens typ som isoleras från den organiskt framvuxna staden genom de stora trafikledernas barriärer. Och det tänkandet har knappast någon politiker vågat ifrågasätta. Visst har det protesterats mot enskilda projekt men i ringa grad mot översiktsplanerna. Inget parti har ställt upp någon radikalt annorlunda vision.
Fast nu växer åter en aktivistisk antibilrörelse. Ska den lyckas bättre än den gamla?
Grönt och alternativt?
av Lucifer
Jag ser att Miljöpartiet åter har pratat sig samman med borgarna, den här gången i ett antal förslag till ändringar i den svenska författningen. Spontant tror man då att det handlar om hur den svenska författningen bör se ut. Men vid närmare eftertanke tror jag inte det gäller det. Jag tror det handlar om signaler. Till sossarna: ja, om vi inte får det som vi vill vad gäller ett gemensamt regeringsalternativ utan vänsterpartiet inför nästa val så gör vi upp med de borgerliga partierna och sätter oss i regering med dem. Till borgarna: vi är inget parti till vänster på den politiska skalan, ge oss bara några bra bud så är vi öppna för allt som gör livet lätt och lekande.Taktiska dribblare
Jag fylls ibland av beundran inför mp:s taktiska skicklighet, men naturligtvis också av olust över dess opportunism och hållningslöshet. Häromvalet satt man ju i veckolånga överläggningar med folkpartiet parallellt med att man diskuterade stöd till socialdemokraterna (som det ju blev till sist, Göran Persson bjöd över). Men visst, man ska nog spara på sin moraliska indignation, så här är det ju ibland i politiken. Politiker vill ha makt och frågan är oftast hur mycket de är beredda att offra för det. Miljöpartiet startade förvisso med ett stort moraliskt kapital och hos många lever det kvar en tro på att det är idealismen för miljön som styr partiet. Därmed skulle det mer eller mindre automatiskt hamna på vänstersidan i svensk politik. Men så är det nog inte. I Region Skåne t.ex. ingår det i den borgerliga majoriteten. Mp hör nog inte hemma på vänstersidan och det får man ställa in sig på.
Juristvälde, nej tack!
Författningen då? Jag tycker nog frågan om olika valdagar för kommunal- och riksdagsval kan vara värd att överväga även om (s) och (v) är emot. Tänk på vad som hände i Lund förra valet: en oerhört framgångsrik röd-grön kommunal koalition åkte ut och in kom ett gäng valhänta borgare därför att folk var trötta på Göran Persson.
Men tanken på en författningsdomstol är bara inte till att stå ut med. Skulle där sitta ett gäng jurister och döma om de tyckte riksdagens beslut var lagenliga? Det finns många skäl varför det skulle vara orimligt. Jag vill bara anföra ett som är uppenbart för var och en som mött juridikstuderande brats i Lund. Jurister värnar vanligen de besuttna i samhället och intar en mycket tydlig klasståndpunkt. Jag skulle inte vilja ha dem till att bedöma riksdagsbeslut. En fördom? För all del, själv skulle jag kalla det livserfarenhet.
Berliner Luft
Från Berlin hör vi att nu har Berlins alternativa dagstidning, Tageszeitung, vunnit striden. En bit av Kochstrasse har döpts om till Rudi-Dutschke-Strasse. Jag vet inte hur mycket namnet Rudi Dutschke säger yngre Veckobladsläsare, men det handlar om en studentledare som i april 1968 sköts ner av en högerextremist med hatartiklar ur Springers Bild-Zeitung i handen. Året innan hade en annan student, Benny Ohnesorg, dödats av en polis i samband med demonstrationerna mot shahens besök i Berlin. Dutschke överlevde men med en hjärnskada som till slut fällde honom 1979. Han representerade den mildare och rent av kristet influerade delen av den tyska vänstern och tog starkt avstånd från RAF och liknande. Han är förvisso värd att få en gata uppkallad efter sig. Den som tycker att det går hårt till i bör erinra sig Göteborgshändelserna där en person nästan dödades av en polis och där poliserna gick fria medan ett stort antal demonstranter sattes i fängelse.
Men jag vill passa på och göra lite reklam för Tageszeitung, eller TAZ som den brukar kallas. Det är en femdagarstidning med en upplaga på så där 60,000 med ambitionen att bereda plats för nyheter och opinionsyttringar från allt till vänster om socialdemokratin. Dit har hört eller hör kvinnorörelsen, fredsrörelsen, nej-till-kärnkraftrörelsen, gayrörelsen, antroposofer, anhängare av legalisering av marijuana etc och naturligvtis Die Grüne. En ganska brokig blandning får man säga och väl mera av en alternativkulturell rörelse än en politisk.
Vänsterfolk i de västra delarna av förbundsrepubliken har i stor usträckning vänt sig till de gröna därför att ord som socialism var så starkt komprometterade av regimen i DDR. Men frågan är vad som händer nu när Die Linke har trätt fram i stor skala. Där samlas folk från det reformerade kommunistpartiet PDS och vänstersocialdemokrater som följt Oskar Lafontaine ut från SPD. Och de gröna har under tiden ställt upp på att skicka trupper till Afghanistan och mera allmänt tappat mycket av sin vänsterprofil.
Vänstern saknar dagstidning
Nåväl, TAZ har alltså nu adressen Rudi-Dutschke-Strasse 23 och går man till slutet av gatan ser man Axel Springers tidningshus där man gör Bild-Zeitung som hatade namnbytet. Jag tycker TAZ är väl värd att stifta bekantskap med och vill man provsmaka går det bra att kolla www.taz.de. Och så kan man bli avundsjuk på ett land som har en dagstidning som är öppen till vänster. Det har Danmark åtminstone tidvis orkat med (Information) och visst fungerade en gång Aftonbladet lite åt det hållet. Men det är kört, Aftonbladet är ett norskt affärsföretag. Jag vill inte vara en moraltant, men inte kan det väl hålla i längden att ha kultur- och ledarsidor som är progressiva medan resten av tidningen är som The Sun eller Bild-Zeitung?
Men till slut: det är förstås självklart att vi som bor här söderut håller kontakt med Berlin och tränar upp vår tyska, det stora kulturspråket. Berlin ligger ju mycket närmre än Stockholm och åker man buss är det billigare att resa dit också.
Tschuss!
Borgarna spränger modersmålsundervisningen
av Gunnar Stensson
I Utbildningsnämnden iscensatte borgarna förra torsdagen sprängningen av modersmålsundervisningen.
Den har länge varit en nagel i ögat på dem. Man kan undra varför. Kanske handlar det om girighet. Modersmålsundervisningen uppfattar de som ett litet dyrt bihang som man borde operera bort eller åtminstone skära ner på. Det kan också hända att det är frågan om någon sorts villaägarxenofobi.
Hur som helst. Redan för tio år sedan ägnade de borgerliga partierna i Utbildningsnämnden ansenlig tid åt att kritisera, förringa och förtala verksamheten. Det ledde så småningom till att en konsult hyrdes för att göra en utvärdering som skulle visa bristerna. Det blev en pensionerad militär. Man kunde hysa fördomar om hans värderingar och erfarenheter, men han var trevlig och klok på ett gammaldags, avväpnande sätt. Så småningom blev han klar med sin utvärdering.
Den visade att modersmålsverksamheten i Lund var effektiv och av hög kvalitet och att den låg i topp i Sverige.
Så de borgerliga skolpolitikerna fick svälja förtreten och låta modersmålsundervisningen fortsätta som tidigare.
För bra undervisning?
En grundläggande orsak till modersmålsundervisningens höga kvalitet var som i de flesta fall själva organisationen. Den var samordnad i ett rektorsområde med överblick över alla de elever i Lund som hade behov av och rätt till modersmålsundervisning . Samma överblick hade också modersmålslärarna beträffande sina egna språk. De kunde därför på ett optimalt sätt samordna grupper och lägga scheman.
Borgarna insåg att det var via organisationen de skulle kunna komma åt modersmålsundervisningen.
Så vann de majoritet och beslöt att tillämpa nyliberala tingeltangelmetoder för att spränga den i luften.
Först gjorde de stora nedskärningar på alla skolor vilket ledde till att det blev omöjligt för rektorerna att upprätthålla nivån beträffande lärartäthet och undervisningsstandard.
Sedan beslöt de att modersmålsundervisningen i Lund skulle organiseras så att varje rektor i stan skulle beställa de lektioner som skolan behövde. Det kunde t ex gälla skolans behov av amharinja. Det var nödvändigt att samordna undervisningen med andra skolor som hade elever med etiopiskt utsprung. Och på samma sätt beträffande 50 andra språk.
Logistik
Den enklaste kunskap i logistik visar hur galet detta är.
Ett centrum, modersmålsundervisningens rektorsområde, kan enkelt hålla kontakt med ett 40-tal skolor och samordna undervisningen. Men 40 skolor som ska ha kontakt med varandra för att samordna grupper får en oöverskådlig härva av kontakter.
Rita ett centrum (modersmålsundervisningens rektorsområde) som har kontakt med ett antal skolor och se hur enkel bilden blir. Ta sedan bort centrum och låt alla skolor ha kontakt med alla skolor. Administrativt kaos! Oändlig tidsspillan! Sönderstressade rektorer!
När rektorerna saknar tid och pengar till kärnuppgifterna frestas de att helt enkelt strunta i skolans förpliktelser beträffande modersmålsundervisningen. Inte konstigt med tanke på det administrativa lass som lagts på dem!
Följden blir att färre lektioner efterfrågas, färre lärare behövs och övertaliga lärare sparkas. Så kan man spara pengar.
Chockdoktrinen har blivit ett begrepp. Sprängningen av modersmålsundervisningen utgör en tillämpning på skolområdet.
Det räcker inte med återställare efter borgarnas nyliberala härjningståg. Det kommer att behövas en mödosam och dyr återuppbyggnad sten för sten av Lunds skolsystem.
2008-05-15
Grattis
säger VB till mångåriga och flitiga medarbetaren Kajsa Theander.
Just idag den 15/5 passar hon på att fylla år så tjänstgörande redaktör sitter och sliter i sin ensamhet för dagen.
Förhoppningsvis befinner hon sig just nu i en sådan feststämning som bilden antyder.
Möte
Skydda Gröna stråket och Nordanväg mot trafik till Arenan! Stoppa SJ:s avverkningsplaner!
Möte måndagen den 19 maj klockan 19 i Kultur- och fritids lokal i Klostergårdens centrum.
Klostergårdens byalag
PS. Var med och påverka!
Bli medlem i Klostergårdens byalag. Medlemsavgift 50 kronor.
Möte måndagen den 19 maj klockan 19 i Kultur- och fritids lokal i Klostergårdens centrum.
Klostergårdens byalag
PS. Var med och påverka!
Bli medlem i Klostergårdens byalag. Medlemsavgift 50 kronor.
Snålbudget
av Gunnar Stensson
Vi har ett
budgetunderskott.
Det är rätt
stort har vi förstått.
För alla
nämnder har ju fått
fatala sparbeting.
När inga
pengar längre finns
då får dom
sparka män och kvinns
i vård och
omsorg liksom i
skolunderviseri.
Vi säljer
ut och vi skär ner.
Försvinner
gör allt mer och mer
I synnerhet
när ingen ser
hur knepiga vi är.
Nu gnetar,
Mats, Louise och Lars
och Tove.
Överallt det spars
och pöbeln
klagar, gubevars,
det skiter vi väl i.
Syndaflod
blir det efter oss,
då sticker
vi vår väg förstås.
Pengarna
som vi sparat har
dom finns ju kvar
i gott förvar.
budgetunderskott.
Det är rätt
stort har vi förstått.
För alla
nämnder har ju fått
fatala sparbeting.
När inga
pengar längre finns
då får dom
sparka män och kvinns
i vård och
omsorg liksom i
skolunderviseri.
Vi säljer
ut och vi skär ner.
Försvinner
gör allt mer och mer
I synnerhet
när ingen ser
hur knepiga vi är.
Nu gnetar,
Mats, Louise och Lars
och Tove.
Överallt det spars
och pöbeln
klagar, gubevars,
det skiter vi väl i.
Syndaflod
blir det efter oss,
då sticker
vi vår väg förstås.
Pengarna
som vi sparat har
dom finns ju kvar
i gott förvar.
Miljöpartispår
av Gr=
Miljöpartiet ordnade en spårkonferens i Malmö nu i veckan. Jag skriver ”spår” och inte ”järnväg” eller ”tåg” därför att det även handlade om spårväg, det som numera gärna kallas light rail. Syftet var att väga samman önskemålen från alla spårtrafikintressenter inför
budgetdiskussionerna. Mp utgår visserligen, liksom Klimatberedningen, från Banverkets maxialternativ (+ 50 procent) och ökar på det en smula, men resurserna är fortfarande mindre än önskemålen så det gäller att välja.
Det var en imponerande samling deltagare, med kvalificerade representanter för bland annat Banverket, SJ, Skånetrafiken, Malmö kommun, hamnarna i Helsingborg och Malmö/Köpenhamn. Jag betvivlar att någon av andra småpartierna (det vill säga alla andra än m och s) hade kunnat locka sådana ombud till en regional sammankomst av det slaget. Och jag ser två skäl till att mp lyckades. Det ena är att Karin Svensson Smith har lyckats bygga ett imponerande nätverk som först v- och sen mp-ledamot under sina år i riksdagens trafikutskott, liksom en respekt för partiets kunnande på området. Till nätverket hör för övrigt LO-fackförbundet Seko som också var väl representerat på mötet och gavs tillfälle att propagera mot privatiseringar. Det andra är förstås att partiet kan hamna i antingen en höger- eller vänsterregering nästa val och då ställa tuffa villkor i sina hjärtefrågor.
Den som har följt diskussionen i frågorna kände igen det mesta. Intressant var emellertid den starka betoningen på utbyggnad till fyrspår mellan Malmö och Lund – flera utnämnde det till det mest angelägna skånska objektet. Kanske är det en islossning på väg, där m och mp går i spetsen för ett angrepp på den privata äganderätten och det kommunala planmonopolet, så att snäva lokalintressen inte kan uppskjuta angelägna projekt i det oändliga. Vänsterpartiet verkar tamare i den frågan.
Höghastighetståg talar plötsligt alla om. Det nya på mötet i Malmö berättade Sydsvenskan om följande dag, nämligen att SJ tvekar inför ”Europabanan” Jönköping–Helsingborg och hellre vill gå öster om stambanan och fånga in Växjö och Kristianstad, därmed rättande ett misstag som tjänstemän och politiker gjorde på 1850-talet. Malmö hamn vill flytta containerterminalen till utfylld mark i Öresund, vilket fick Banverket att höja på ögonbrynen. Mp antydde att man kunde prioritera ner den utbyggnad av Simrisbanan som alla skånska partier hittills har drivit som en man, en tillnyktring man välkomnar.
Svagast blev behandlingen av spårvägarna som inte hade någon riktigt tung företrädare på plats. Mp driver ett projekt i Malmö men saken skulle vinna på ett ordentligt samarbete mellan flera skånska kommuner, däribland Lund.
budgetdiskussionerna. Mp utgår visserligen, liksom Klimatberedningen, från Banverkets maxialternativ (+ 50 procent) och ökar på det en smula, men resurserna är fortfarande mindre än önskemålen så det gäller att välja.
Det var en imponerande samling deltagare, med kvalificerade representanter för bland annat Banverket, SJ, Skånetrafiken, Malmö kommun, hamnarna i Helsingborg och Malmö/Köpenhamn. Jag betvivlar att någon av andra småpartierna (det vill säga alla andra än m och s) hade kunnat locka sådana ombud till en regional sammankomst av det slaget. Och jag ser två skäl till att mp lyckades. Det ena är att Karin Svensson Smith har lyckats bygga ett imponerande nätverk som först v- och sen mp-ledamot under sina år i riksdagens trafikutskott, liksom en respekt för partiets kunnande på området. Till nätverket hör för övrigt LO-fackförbundet Seko som också var väl representerat på mötet och gavs tillfälle att propagera mot privatiseringar. Det andra är förstås att partiet kan hamna i antingen en höger- eller vänsterregering nästa val och då ställa tuffa villkor i sina hjärtefrågor.
Den som har följt diskussionen i frågorna kände igen det mesta. Intressant var emellertid den starka betoningen på utbyggnad till fyrspår mellan Malmö och Lund – flera utnämnde det till det mest angelägna skånska objektet. Kanske är det en islossning på väg, där m och mp går i spetsen för ett angrepp på den privata äganderätten och det kommunala planmonopolet, så att snäva lokalintressen inte kan uppskjuta angelägna projekt i det oändliga. Vänsterpartiet verkar tamare i den frågan.
Höghastighetståg talar plötsligt alla om. Det nya på mötet i Malmö berättade Sydsvenskan om följande dag, nämligen att SJ tvekar inför ”Europabanan” Jönköping–Helsingborg och hellre vill gå öster om stambanan och fånga in Växjö och Kristianstad, därmed rättande ett misstag som tjänstemän och politiker gjorde på 1850-talet. Malmö hamn vill flytta containerterminalen till utfylld mark i Öresund, vilket fick Banverket att höja på ögonbrynen. Mp antydde att man kunde prioritera ner den utbyggnad av Simrisbanan som alla skånska partier hittills har drivit som en man, en tillnyktring man välkomnar.
Svagast blev behandlingen av spårvägarna som inte hade någon riktigt tung företrädare på plats. Mp driver ett projekt i Malmö men saken skulle vinna på ett ordentligt samarbete mellan flera skånska kommuner, däribland Lund.
Stoppa SJ:s skogsavverkning längs Gröna Stråket!
av Gunnar Stensson
Som ni nog läst hotas grönområdet mellan Klostergårdens idrottsplats och järnvägen av nästan total skövling. Det är SJ som tillämpar ett regeringsbeslut om att alla träd inom 20 meters avstånd från järnvägen ska fällas.
Som ni nog också sett tänker parkintendent Lars Brobeck sätta hårt mot hårt i förhållande till SJ. Han påpekar att naturområdet är värdefullt och att kommunen planerar att flytta några kolonilotter dit när parkeringshuset byggs vid Högevallsbadet.
Lars Brobeck påpekar också att markeringen av vilka träd som ska fällas är slarvig. Många står mycket längre från järnvägen än 20 meter.
Han menar vidare att man kan toppa träd som eventuellt är för höga och att kanske något enstaka träd kan gallras ut.
Diskussionerna kommer att äga rum vid ett möte i Stadshallen den 29 maj. Alla markägare i Lunds kommun informeras samtidigt om SJ:s planer. Även andra avverkningsplaner kan komma att ifrågasättas. Enligt uppgift har miljön runt stationen i Lomma redan skövlats, vilket chockat närboende.
Gröna stråket och den biologiska mångfalden. Ekodukten.
Vi brukar kalla området Gröna stråket. Vi har i samband med remisser om utbyggnaden av Klostergårdens idrottsplats och planförslaget om stadsparken påpekat för stadsbyggnadskontoret hur viktigt det är för miljön och den biologiska mångfalden i stadsparken.
Stråket utgör en förbindelse mellan stadsparken och Höje å. Många cyklister, motionerare och flanörer använder det regelbundet. Det fungerar också som kommunikationsled till Källbybadet om sommaren.
Vi har också föreslagit att man ska planera för en ekodukt från stadsparken till Gröna stråket i närheten av järnvägsbron för att främja den biologiska mångfalden i stadsparken.
Häromdagen såg jag två vackra rådjur på Gröna stråket en tidig morgon.
Arenatransporter hotar Gröna stråket och Nordanväg i Klostergården!
Det är gott och väl att Lars Brobeck värnar om gröna stråket och är beredd att kämpa för det. Men det föreligger dessutom ett annat hot.
Det består i att de intressen som står bakom evenemangsarenan tänker sig att förvandla det till en transportväg för distributioner till arenan. Vi trodde att alla sådana planer var skrinlagda, men av Ingrid Nathells artikel i Sydsvenskan idag, den 14 maj, framgår att de fortfarande är aktuella.
Om de kommer till stånd så drabbas utöver det gröna stråket, som helt föröds, också Nordanväg som är den enda tänkbara anslutningsvägen till en sådan transportväg. Trafiken på den skyddade vägen mångfaldigas och blir tyngre.
Mot den möjligheten har redan kraftiga invändningar rests, och vi trodde som sagt att idén förkastats. Bättre vore att genomföra transporterna till hallen mellan det tilltänkta nya långa huset och Stattenavägen.
Att tanken att dra transporterna längs Nordanväg och gröna stråket fortfarande är aktuell har chockat oss.Vi kommer med största kraft motsätta oss det.
Vi förväntar oss starkt stöd från alla de partier och politiker som värnar om miljön! Och naturligtvis från enskilda naturvänner.
För Klostergårdens byalag
Gunnar Stensson
Som ni nog också sett tänker parkintendent Lars Brobeck sätta hårt mot hårt i förhållande till SJ. Han påpekar att naturområdet är värdefullt och att kommunen planerar att flytta några kolonilotter dit när parkeringshuset byggs vid Högevallsbadet.
Lars Brobeck påpekar också att markeringen av vilka träd som ska fällas är slarvig. Många står mycket längre från järnvägen än 20 meter.
Han menar vidare att man kan toppa träd som eventuellt är för höga och att kanske något enstaka träd kan gallras ut.
Diskussionerna kommer att äga rum vid ett möte i Stadshallen den 29 maj. Alla markägare i Lunds kommun informeras samtidigt om SJ:s planer. Även andra avverkningsplaner kan komma att ifrågasättas. Enligt uppgift har miljön runt stationen i Lomma redan skövlats, vilket chockat närboende.
Gröna stråket och den biologiska mångfalden. Ekodukten.
Vi brukar kalla området Gröna stråket. Vi har i samband med remisser om utbyggnaden av Klostergårdens idrottsplats och planförslaget om stadsparken påpekat för stadsbyggnadskontoret hur viktigt det är för miljön och den biologiska mångfalden i stadsparken.
Stråket utgör en förbindelse mellan stadsparken och Höje å. Många cyklister, motionerare och flanörer använder det regelbundet. Det fungerar också som kommunikationsled till Källbybadet om sommaren.
Vi har också föreslagit att man ska planera för en ekodukt från stadsparken till Gröna stråket i närheten av järnvägsbron för att främja den biologiska mångfalden i stadsparken.
Häromdagen såg jag två vackra rådjur på Gröna stråket en tidig morgon.
Arenatransporter hotar Gröna stråket och Nordanväg i Klostergården!
Det är gott och väl att Lars Brobeck värnar om gröna stråket och är beredd att kämpa för det. Men det föreligger dessutom ett annat hot.
Det består i att de intressen som står bakom evenemangsarenan tänker sig att förvandla det till en transportväg för distributioner till arenan. Vi trodde att alla sådana planer var skrinlagda, men av Ingrid Nathells artikel i Sydsvenskan idag, den 14 maj, framgår att de fortfarande är aktuella.
Om de kommer till stånd så drabbas utöver det gröna stråket, som helt föröds, också Nordanväg som är den enda tänkbara anslutningsvägen till en sådan transportväg. Trafiken på den skyddade vägen mångfaldigas och blir tyngre.
Mot den möjligheten har redan kraftiga invändningar rests, och vi trodde som sagt att idén förkastats. Bättre vore att genomföra transporterna till hallen mellan det tilltänkta nya långa huset och Stattenavägen.
Att tanken att dra transporterna längs Nordanväg och gröna stråket fortfarande är aktuell har chockat oss.Vi kommer med största kraft motsätta oss det.
Vi förväntar oss starkt stöd från alla de partier och politiker som värnar om miljön! Och naturligtvis från enskilda naturvänner.
För Klostergårdens byalag
Gunnar Stensson
Axplock ur nyhetsfloden
av Lucifer
Ibland får man försöka orientera sig i vad som händer, t.ex i det dynamiska näringslivet. Jag gick till tidningarnas affärssidor och fann följande
En näringslivsidol
Johan Staël von Holstein, vd för Iqube och tidigare presenterad för VB:s läsare, har fått utmärkelsen "Global Leader of Tomorrow" av den amerikanska tidningen Chief Executive Magazine. Han är en av de tolv som hedrats med utmärkelsen. Nyheten når honom när han sitter i ett sammanträde i sin nya funktion som medlem av Kulturrådets styrelse.
Man kan undra hur han kan slita sig från arbetet i sina många företag men han förklarar för Dagens Industri: "När staten kallar tackar man ja." Plikten framför allt alltså.
Samtidigt är han klar över att alla kanske inte uppskattar honom. Det har ju t.ex. blivit en del konkurser med åren, ”Jag skulle aldrig ha fått frågan av en socialdemokratisk regering, det kan jag med säkerhet säga" medger den frejdige entreprenören, som vi har lärt känna som en av dem som varit störst i käften i svenskt näringsliv.
Katastrof
En katastrof har inträffat. Den tilldrar sig inte i Burma eller Indien. Nej, det är här, mitt ibland oss.
”Katastrofsiffror för H&M i april” meddelar Svenska Dagbladet under torsdagen. Det visar sig nämligen att Hennes & Mauritz butiker har minskat försäljningen med 1 procent jämfört med föregående år.
Debaclet förmodas bero på vädret under april, som ju inte alltid var det bästa. Analytikerna hade förespått en ökning med 6 procent och det är därför man talar om en katastrof.
Den tanke man får är att det ändå är tur att analytikerna inte hade förespått en ökning med t.ex. 10 procent. I så fall hade det väl snarast varit en fruktansvärd katastrof?
Hästveda ska rädda landet
Försvaret befinner sig i kris, kanske den värsta sedan Poltava. Försvaret har en budget på så där 40 miljarder om året. Det är pengar som i stor utsträckning går till försvarsindustrin Men visst, det finns också andra kostnadsställen, t.ex. Fortifikationsverket som till stora kostnader spränger och förstör landets bergrum och försvarsanläggningar. FMV, materielverket och FOI, forskningsinstitutet är inte billiga heller. Det är FMV som ihop med Saab har gett oss JAS och det är FOI som har gett oss de tänkare som rekommenderar oss att gå in i NATO.
Försvaret ska ju stå under civil ledning. Det anmärkningsvärda är då att de politiska partierna rutinmässigt lämnar försvarspolitiken till sina klenaste politiker. Det är ju så det har gått till när Sverige överger försvaret av landet och i stället skickar folk till Afghanistan och Tchad för att med de gamla kolonialmakterna slåss mot de infödingarna. Alltså: jag har inget till övers för de höga militärer som har krossat det svenska försvaret (”kreativ förstörelse” sa en av dem) men politikerna får ta huvudansvaret.
Vad sen gäller pengabristen i försvaret så är det ju inte precis en nyhet. Jag har full förståelse för finansministrar som slår näven i bordet och säger stopp. Pengarullningen så fort det handlar om militära projekt är ju klassisk – pengar är inga problem brukar det heta i den världen. Men varför har man låtit dem fortsätta. Varför föll inte försvarskostnaderna med hälften 1991?
Och så väntar vi nu på listan över vad ÖB ska spara in på. Arvidsjaur, ja det är alltid på tal. Ytterligre mindre pansarförband, jodå, Sveriges armé ska bestå av 8,000 man. Halvera hemvärnet sägs det, finns det pengar at hämta där, är det möjligt?
Så till slut som pricken över i: stridsledningscentralen i Hästveda. Jag ser framför mig hålet i berget där i skogen och även om jag inte varit där inne är det lätt att föreställa sig. Visst, det drar el med pumpar och värme och lottorna ska ju också betalas. Men ska besparingen här rädda försvarets finanser, är det det som ska finansiera kustartilleriförbandet i Tchad, eller slagstyrkan under EU, alltid redo att fara ut med amerikanska flyggplan?
Hur länge ska det militära vansinnet pågå?
Uppgivet
Ja, ni ser själva, när nyheterna är sådana , vad ska en politisk kommentator med satiriska ambitioner göra? Man bara förstummas.
En näringslivsidol
Johan Staël von Holstein, vd för Iqube och tidigare presenterad för VB:s läsare, har fått utmärkelsen "Global Leader of Tomorrow" av den amerikanska tidningen Chief Executive Magazine. Han är en av de tolv som hedrats med utmärkelsen. Nyheten når honom när han sitter i ett sammanträde i sin nya funktion som medlem av Kulturrådets styrelse.
Man kan undra hur han kan slita sig från arbetet i sina många företag men han förklarar för Dagens Industri: "När staten kallar tackar man ja." Plikten framför allt alltså.
Samtidigt är han klar över att alla kanske inte uppskattar honom. Det har ju t.ex. blivit en del konkurser med åren, ”Jag skulle aldrig ha fått frågan av en socialdemokratisk regering, det kan jag med säkerhet säga" medger den frejdige entreprenören, som vi har lärt känna som en av dem som varit störst i käften i svenskt näringsliv.
Katastrof
En katastrof har inträffat. Den tilldrar sig inte i Burma eller Indien. Nej, det är här, mitt ibland oss.
”Katastrofsiffror för H&M i april” meddelar Svenska Dagbladet under torsdagen. Det visar sig nämligen att Hennes & Mauritz butiker har minskat försäljningen med 1 procent jämfört med föregående år.
Debaclet förmodas bero på vädret under april, som ju inte alltid var det bästa. Analytikerna hade förespått en ökning med 6 procent och det är därför man talar om en katastrof.
Den tanke man får är att det ändå är tur att analytikerna inte hade förespått en ökning med t.ex. 10 procent. I så fall hade det väl snarast varit en fruktansvärd katastrof?
Hästveda ska rädda landet
Försvaret befinner sig i kris, kanske den värsta sedan Poltava. Försvaret har en budget på så där 40 miljarder om året. Det är pengar som i stor utsträckning går till försvarsindustrin Men visst, det finns också andra kostnadsställen, t.ex. Fortifikationsverket som till stora kostnader spränger och förstör landets bergrum och försvarsanläggningar. FMV, materielverket och FOI, forskningsinstitutet är inte billiga heller. Det är FMV som ihop med Saab har gett oss JAS och det är FOI som har gett oss de tänkare som rekommenderar oss att gå in i NATO.
Försvaret ska ju stå under civil ledning. Det anmärkningsvärda är då att de politiska partierna rutinmässigt lämnar försvarspolitiken till sina klenaste politiker. Det är ju så det har gått till när Sverige överger försvaret av landet och i stället skickar folk till Afghanistan och Tchad för att med de gamla kolonialmakterna slåss mot de infödingarna. Alltså: jag har inget till övers för de höga militärer som har krossat det svenska försvaret (”kreativ förstörelse” sa en av dem) men politikerna får ta huvudansvaret.
Vad sen gäller pengabristen i försvaret så är det ju inte precis en nyhet. Jag har full förståelse för finansministrar som slår näven i bordet och säger stopp. Pengarullningen så fort det handlar om militära projekt är ju klassisk – pengar är inga problem brukar det heta i den världen. Men varför har man låtit dem fortsätta. Varför föll inte försvarskostnaderna med hälften 1991?
Och så väntar vi nu på listan över vad ÖB ska spara in på. Arvidsjaur, ja det är alltid på tal. Ytterligre mindre pansarförband, jodå, Sveriges armé ska bestå av 8,000 man. Halvera hemvärnet sägs det, finns det pengar at hämta där, är det möjligt?
Så till slut som pricken över i: stridsledningscentralen i Hästveda. Jag ser framför mig hålet i berget där i skogen och även om jag inte varit där inne är det lätt att föreställa sig. Visst, det drar el med pumpar och värme och lottorna ska ju också betalas. Men ska besparingen här rädda försvarets finanser, är det det som ska finansiera kustartilleriförbandet i Tchad, eller slagstyrkan under EU, alltid redo att fara ut med amerikanska flyggplan?
Hur länge ska det militära vansinnet pågå?
Uppgivet
Ja, ni ser själva, när nyheterna är sådana , vad ska en politisk kommentator med satiriska ambitioner göra? Man bara förstummas.
Mörkrets hjärta 8
av Gunnar Stensson
Amerikansk statsterrorism
Ni minns nog att Säpo i mitten av mars utpekade den somaliska motståndsgruppen al Shabaab som en terroristorganisation. Utpekandet var ett led i Säpos ansträngningar att stoppa de somaliska flyktingarnas penningbistånd till sina familjer i Somalia. Det gav rättsligt underlag för att stoppa en somalisk organisation för överföring av pengar till Somalia. Organisationens huvudmän anklagades för att stödja terrorism. De är nu häktade.
Säpos utpekande av al Shabaab skedde sannolikt på order av USA:s State department, i vilken Säpo utgör en av de mest aktiva cellerna.
Strax därpå utpekade också State department Al Shabaab som ”en våldsam och brutal extremistgrupp vari många medlemmar av al Qaida ingår. Gruppens ledare har gett sina fighters order att attackera AU:s fredsbevarande styrkor i Mogadishu.” (Det handlar förstås om det somaliska motståndet mot den etiopiska ockupationsarmén som USA skickade in i slutet av 2006).
FN avvisar USA:s påståenden
Trovärdigheten i State departments (och svenska Säpos påståenden) underminerades redan följande dag av FN, som förklarade att ”FN inte kan bekräfta rapporter om länkar mellan al Shabaab och internationella terroristceller”.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tillade i en FN-uppdatering riktad till FN:s säkerhetsråd följande:
”Man bör observera att al Shabaab tycks fokusera sina upproriska aktiviteter mot de etiopiska väpnade styrkorna och övergångsregeringen i Mogadishu snarare än mot andra mål utanför Somalia.”
Lögnernas syfte
Vilket var då syftet med USA:s och svenska Säpos osanna påståenden? Det vet vi nu. Klockan två på natten till1 maj anföll fyra amerikanska plan staden Dhusamareb i centrala Somalia. USA:s regionala militärhögkvarter bekräftade att planen var amerikanska, anfallet ingick i ”det globala kriget mot terrorismen”. Ett stenhus blev fullständigt förintat. Tio till trettio personer dödades. Kroppsdelar ligger spridda överallt bland skrotet. Folket räknar huvudena för att få veta exakt hur många som dog. (Sydsvenskan 2 maj). Mord på politiska ledare och civila
En av de dödade är Moalim Aden Hashi Ayro, ledare för al Shabaab, som är den militära grenen av de islamiska domstolarnas förbund. Det var de som under sin tid vid makten lyckades trygga fred och säkerhet för Mogadishus invånare innan USA och Etiopien slog sönder ordningen.
En annan av de islamiska domstolarnas ledare, Muhaydin Omar, dödades samtidigt. Och kanske trettio civila som sov i huset när de fyra amerikanska planen genomförde detta terroristdåd som förbereddes av svenska Säpo och amerikanska State department under mars månad.
FN-protesterna är snart glömda och de amerikanska propagandadefinitionerna kommer så småningom troligen att accepteras. Så förbereder och genomför världens största och farligaste terrororganisation sina illdåd.
Strax efter de amerikanska dåden uppstod upplopp i Mogadishu, där människorna protesterade mot morden, plundringarna och bristen på mat och vatten,.
Samtidigt hotar massvält den miljon somalier som flytt till områden utanför Mogadishu.
Ni minns nog att Säpo i mitten av mars utpekade den somaliska motståndsgruppen al Shabaab som en terroristorganisation. Utpekandet var ett led i Säpos ansträngningar att stoppa de somaliska flyktingarnas penningbistånd till sina familjer i Somalia. Det gav rättsligt underlag för att stoppa en somalisk organisation för överföring av pengar till Somalia. Organisationens huvudmän anklagades för att stödja terrorism. De är nu häktade.
Säpos utpekande av al Shabaab skedde sannolikt på order av USA:s State department, i vilken Säpo utgör en av de mest aktiva cellerna.
Strax därpå utpekade också State department Al Shabaab som ”en våldsam och brutal extremistgrupp vari många medlemmar av al Qaida ingår. Gruppens ledare har gett sina fighters order att attackera AU:s fredsbevarande styrkor i Mogadishu.” (Det handlar förstås om det somaliska motståndet mot den etiopiska ockupationsarmén som USA skickade in i slutet av 2006).
FN avvisar USA:s påståenden
Trovärdigheten i State departments (och svenska Säpos påståenden) underminerades redan följande dag av FN, som förklarade att ”FN inte kan bekräfta rapporter om länkar mellan al Shabaab och internationella terroristceller”.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tillade i en FN-uppdatering riktad till FN:s säkerhetsråd följande:
”Man bör observera att al Shabaab tycks fokusera sina upproriska aktiviteter mot de etiopiska väpnade styrkorna och övergångsregeringen i Mogadishu snarare än mot andra mål utanför Somalia.”
Lögnernas syfte
Vilket var då syftet med USA:s och svenska Säpos osanna påståenden? Det vet vi nu. Klockan två på natten till1 maj anföll fyra amerikanska plan staden Dhusamareb i centrala Somalia. USA:s regionala militärhögkvarter bekräftade att planen var amerikanska, anfallet ingick i ”det globala kriget mot terrorismen”. Ett stenhus blev fullständigt förintat. Tio till trettio personer dödades. Kroppsdelar ligger spridda överallt bland skrotet. Folket räknar huvudena för att få veta exakt hur många som dog. (Sydsvenskan 2 maj). Mord på politiska ledare och civila
En av de dödade är Moalim Aden Hashi Ayro, ledare för al Shabaab, som är den militära grenen av de islamiska domstolarnas förbund. Det var de som under sin tid vid makten lyckades trygga fred och säkerhet för Mogadishus invånare innan USA och Etiopien slog sönder ordningen.
En annan av de islamiska domstolarnas ledare, Muhaydin Omar, dödades samtidigt. Och kanske trettio civila som sov i huset när de fyra amerikanska planen genomförde detta terroristdåd som förbereddes av svenska Säpo och amerikanska State department under mars månad.
FN-protesterna är snart glömda och de amerikanska propagandadefinitionerna kommer så småningom troligen att accepteras. Så förbereder och genomför världens största och farligaste terrororganisation sina illdåd.
Strax efter de amerikanska dåden uppstod upplopp i Mogadishu, där människorna protesterade mot morden, plundringarna och bristen på mat och vatten,.
Samtidigt hotar massvält den miljon somalier som flytt till områden utanför Mogadishu.
Nån som kommer ihåg första maj?
Lite film från årets firande kanske friskar upp minnet. Här nedan kan man se lite från de olika manifestationerna denna dag. Den som vill lyssna på en del av Lars Ohlys tal kan klicka här.
Näsduksträdet blommar!
Veckobladet fortsätter på sitt hortikulturella stickspår. Denna gång slår vi ett slag för näsduksträdet eller duvträdet, som det också heter. Vi hoppas hinna före de stora tidningarna med nyheten att näsduksträdet, Davida involucrata, nu blommar. Åtminstone näsduksträdet i S:t Larsparken (intill det hus som ligger rakt öster om den byggnad där Thomas-församling bedriver dagisverksamhet). Näsduksträdet (som är den enda arten i släktet Davidia, härstammar från sydvästra Kina, där en europé, en fransk präst vid namn Armand David, ”upptäckte” detta träd 1869. Naturligtvis var trädet ”upptäckt” redan i den grå forntiden av lokalbefolkningen. Trädet är i Sverige härdigt endast här nere i södern på väl skyddade platser.
Den som vill beskåda näsduksträdets prakt måste skynda på – blomningstiden är kort, oftast bara några dagar!
(Ett näsduksträd finns också i Botan. Huruvida detta blommar är för VB:s barfotareportageteam okänt. Vi stod förstummat hänförda i St. Larsparken ända fram till pressläggning av detta nummer).
2008-05-08
Återinför asylrätten!
Landsomfattande protestdag på lördag.
Demonstration från Gustav Adolfs torg i Malmö 13:30
Stoppa utvisningarna!!
Aldrig har det varit så svårt att få asyl i Sverige som idag. Svensk flyktingpolitik är utmärkande för sin omänskliga behandling av nödställda och har satt rekord i antalet anmälningar av FN:s tortyrkommitté. Den omänskliga flyktingpolitiken skriver ut dödsdomar och kan beskrivas som politiska misshandel. Antalet flyktingar i världen har fördubblats de senaste årtiondena. Det beror på krig och diktatur som följs av fattigdom och ökande miljö och svältkatastrofer. Samtidigt stängs gränserna allt mer för flyktingar som tvingas fly. Det är bara en bråkdel som lyckas ta sig till de rikare länderna.
För alla de som efter Flyktingamnestirörelsen 2005 trodde att situationen skulle förbättras har blivit starkt besvikna. Återigen tvingas människor gömma sig för att inte utvisas till länder som Iran, Irak eller Afghanistan. Vad gäller de två senare så menar den nya högerregeringen och Migrationsverket att ingen väpnad konflikt råder i varken Irak eller Afghanistan trotts att det i Irak dör i snitt över 100 personer per dag. På grund av situationen i Afghanistan har UNHCR stoppat 14 utvisningar från Landvetter i Göteborg, men Sverige fortsätter ändå att utvisa dit. Till Iran utvisas människor trots att de dödas i kampen för att få uttrycka sina fri- och rättigheter. Sverige kan inte bortse från dessa omständigheter längre.
En massiv opinion håller nu på att växa fram mot den omänskliga flyktingpolitiken. Runt om i hela landet demonstrerar elever och lärare mot utvisningar av klasskamrater, studenter mot att kurskompisar utvisas. Allt fler inser det omänskliga i den rådande flyktingpolitiken. Asylrörelsen2008 har bildats som ett direkt resultat av att asylrätten idag i praktiken är avskaffad.
Nu krävs det kamp för att göra asylpolitiken human igen. Återinför asylrätten. Anslut dig, eller din organisation redan idag!
Asylrörelsen2008
Kontakta: Robert Olsson, Asylgruppen i Malmö, 070 695 42 88
Demonstration från Gustav Adolfs torg i Malmö 13:30
Stoppa utvisningarna!!
Aldrig har det varit så svårt att få asyl i Sverige som idag. Svensk flyktingpolitik är utmärkande för sin omänskliga behandling av nödställda och har satt rekord i antalet anmälningar av FN:s tortyrkommitté. Den omänskliga flyktingpolitiken skriver ut dödsdomar och kan beskrivas som politiska misshandel. Antalet flyktingar i världen har fördubblats de senaste årtiondena. Det beror på krig och diktatur som följs av fattigdom och ökande miljö och svältkatastrofer. Samtidigt stängs gränserna allt mer för flyktingar som tvingas fly. Det är bara en bråkdel som lyckas ta sig till de rikare länderna.
För alla de som efter Flyktingamnestirörelsen 2005 trodde att situationen skulle förbättras har blivit starkt besvikna. Återigen tvingas människor gömma sig för att inte utvisas till länder som Iran, Irak eller Afghanistan. Vad gäller de två senare så menar den nya högerregeringen och Migrationsverket att ingen väpnad konflikt råder i varken Irak eller Afghanistan trotts att det i Irak dör i snitt över 100 personer per dag. På grund av situationen i Afghanistan har UNHCR stoppat 14 utvisningar från Landvetter i Göteborg, men Sverige fortsätter ändå att utvisa dit. Till Iran utvisas människor trots att de dödas i kampen för att få uttrycka sina fri- och rättigheter. Sverige kan inte bortse från dessa omständigheter längre.
En massiv opinion håller nu på att växa fram mot den omänskliga flyktingpolitiken. Runt om i hela landet demonstrerar elever och lärare mot utvisningar av klasskamrater, studenter mot att kurskompisar utvisas. Allt fler inser det omänskliga i den rådande flyktingpolitiken. Asylrörelsen2008 har bildats som ett direkt resultat av att asylrätten idag i praktiken är avskaffad.
Nu krävs det kamp för att göra asylpolitiken human igen. Återinför asylrätten. Anslut dig, eller din organisation redan idag!
Asylrörelsen2008
Kontakta: Robert Olsson, Asylgruppen i Malmö, 070 695 42 88
Kulturtips
LUND QUEER FILM FESTIVAL 2-11/5 2008
För andra året i rad arrangerar Folkets Bio i Lund en filmfestival med hbt-tema. Vi har ju bytt namn också till Lund Queer Film Fest, men upplägget är detsamma.
För andra året i rad arrangerar Folkets Bio i Lund en filmfestival med hbt-tema. Vi har ju bytt namn också till Lund Queer Film Fest, men upplägget är detsamma.
Miriam Aïda
Picknickteater på Victoria
9-10 Maj 19.30
Soniquete Flamenco
Eldig flamenco med dans, sång, slagverk, på Jeriko 9 maj
Flogging Molly (US)+ Support Pepper
Mejeriet, Lund 10 Maj
Lars-Erik Larsson 100 år JUBIELUMSKONSERT
söndag den 11 maj kl.18.00 i Åkarp
Leonard Cohen Songs
CD-RELEASE och konsert med Lena Måndotters publikhyllade Cohen-tolkningar på Restaurang SMAK på Malmö Konsthall onsdag 14 maj kl 20.30
Calaisa
på Palladium onsdag 14 Maj
Roffe Wikström
Victoria
Torsdagen den15/5 kl 19.30 - UTSÅLT!
Fredagen den 16/5 kl 19.30 - UTSÅLT!
Lördagen den 17/5 kl 19.30 - EXTRA INSATT!!
Ett litet urval från kulturcentralens digra utbud.
Läs om alla deras begivenheter
EU-öppningar i vänsterpartiet?
av Gunnar Sandin
Jag la märke till en sak i Lars Ohlys förstamajtal som kan vara intressant trots att inga politiska kommentatorer (de stora redaktionerna för ju manuset) såvitt jag vet har tagit upp det. Han påpekade att socialdemokraterna genom sin röststyrka i riksdagen har makt att stoppa en ratificering av Lissabonfördraget, och han uppmanade dem att villkora ett godkännande med att Sverige får undantag beträffande arbetsrätten som gör att det inte blir några ändringar i kollektivavtalens status och att lönedumpning omöjliggörs. Visst, men anta att s går med på detta. Kan då vänsterpartiet för egen del rösta nej till fördraget? Ja, säger Ohly själv tillsammans med Josefin Brink och Jonas Sjöstedt i Dagens Nyheter. Men här brister den politiskt-praktiska logiken. Det skulle inte höja vänsterpartiets anseende hos socialdemokraterna, till exempel i en regeringsförhandling, om det inte följde den bibliska principen ”allt vad ni vill att mänskorna ska göra mot er” etc. Därför tolkar åtminstone jag Lars Ohlys utspel som en fingervisning om att vänsterpartiets EU-linje kan vara en smula förhandlingsbar om det skulle knipa.
Jag noterade också att Ohly inte tryckte speciellt hårt på kravet om folkomröstning om fördraget. Han har väl märkt svårigheterna att mobilisera en opinion i frågan.
Ett annat EU-utspel gör Jonas Sjöstedt i veckans Flamman. Nu handlar öppnandet om att vänsterpartiet borde släppa in representanter för andra på sin kandidatlista i EU-valet. Oavsett hur mp-kongressen ställer sej verkar partiet inte längre pålitligt i sin EU-negativism, menar Sjöstedt, och då återstår bara vänsterpartiet om man bortser från junilistan (och sverigedemokraterna som han inte nämner). I det läget tycker han att v borde släppa in EU-kritiska miljöpartister och socialdemokrater på valsedeln. Om man vill kan man i förslaget ana en viss kritik från den erkänt skicklige Sjöstedt av hur vänsterpartiets nuvarande ledamöter i EU-parlamentet sköter sej.
Det skulle vara intressant om hans förslag gick igenom. Utsikterna verkar emellertid mycket små – åtminstone ifall det handlar om placeringar i närheten av valbarhet. Det föreslogs en gång för längesen att den partilöse vänsterekonomen Sven Grassman skulle placeras högt på en Stockholmslista, men trots att Grassmans uppmärksammade kritik av s-regeringen gillades starkt av vänstern kunde han inte tränga undan en trägen arbetare i (v)ingården. Och partiet har blivit slutnare sen dess. Lokala försök att nominera partilösa brukar mötas med förtrytelse.
Men det ska bli ett intressant EU-val. Kommer v att få fler mandat än sd?
Jag noterade också att Ohly inte tryckte speciellt hårt på kravet om folkomröstning om fördraget. Han har väl märkt svårigheterna att mobilisera en opinion i frågan.
Ett annat EU-utspel gör Jonas Sjöstedt i veckans Flamman. Nu handlar öppnandet om att vänsterpartiet borde släppa in representanter för andra på sin kandidatlista i EU-valet. Oavsett hur mp-kongressen ställer sej verkar partiet inte längre pålitligt i sin EU-negativism, menar Sjöstedt, och då återstår bara vänsterpartiet om man bortser från junilistan (och sverigedemokraterna som han inte nämner). I det läget tycker han att v borde släppa in EU-kritiska miljöpartister och socialdemokrater på valsedeln. Om man vill kan man i förslaget ana en viss kritik från den erkänt skicklige Sjöstedt av hur vänsterpartiets nuvarande ledamöter i EU-parlamentet sköter sej.
Det skulle vara intressant om hans förslag gick igenom. Utsikterna verkar emellertid mycket små – åtminstone ifall det handlar om placeringar i närheten av valbarhet. Det föreslogs en gång för längesen att den partilöse vänsterekonomen Sven Grassman skulle placeras högt på en Stockholmslista, men trots att Grassmans uppmärksammade kritik av s-regeringen gillades starkt av vänstern kunde han inte tränga undan en trägen arbetare i (v)ingården. Och partiet har blivit slutnare sen dess. Lokala försök att nominera partilösa brukar mötas med förtrytelse.
Men det ska bli ett intressant EU-val. Kommer v att få fler mandat än sd?
Etanolbrev 8
av Erik Kågström
Tal vid Röda Kapellets appellmöte med Vänsterpartiet på Mårtenstorget 19 april
Världen står inför en livsmedelskris. Under 2000-talet har konsumtionen av spannmål alla år utom ett varit större än produktionen. Världens spannmålslager håller på att tömmas. På ett år har priserna på vete och majs fördubblats. Från olika delar av världen strömmar det nu in rapporter om upplopp och protester mot matpriser och brist på mat. Det är ingen tillfällighet att protesterna kommer från de länder som är hemvist för flertalet av de 800 miljoner människorna som svälter, är undernärda och skall klara sig på mindre än en dollar om dagen. De konkurrerar om livsmedel med 800 miljoner bilister varav alltför många nu tror att etanol i tanken skall minska växthuseffekten, vilket inte är sant när det gäller etanol på majs eller vete. Men spannmålsproducenterna är förstås glada för att få ut ett ökande mervärde på sina produkter.
FN:s rapportör för globala livsmedelsfrågor, Jean Ziegler, säger att etanolboomen är ett brott mot mänskligheten. Mycket talar för att han har rätt.
Det finns andra faktorer än etanol som bidragit till spannmålsbrist och prisstegringar. Men vi kan inte hindra kineser från att äta mera kött, vi kan inte hindra att olja till traktorer och transporter blir dyrare, vi kan inte hindra att megastäderna i världen breder ut sig på odlingsbar mark, vi kan inte hindra torkan som lamslagit Australiens veteproduktion, vi kan inte hindra ökenspridningen i världen, vi kan inte hindra att jordens befolkning ökar med 70 miljoner varje år. Men vi kan säga nej till etanol som tillverkats av grödor på mark som hade kunnat användas till livsmedelsproduktion. Det gäller även brasilianska sockerrör som nu breder ut sig på det landets bördigaste jordar och leder till avskogning i Amazonerna. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand har sagt att hon är stolt när hon tankar sin bil med etanol från Brasilien. Själv är jag är stolt över att jag bara använder etanol som kosttillskott.
Erik Kågström
Tillägg: En väsentlig orsak till livsmedelsbristen i världen är naturligtvis de subventioner och exportstöd som EU och USA tillämpat sedan decennier. Ett skrämmande exempel är Haiti. Detta fattiga land var självförsörjande på ris för tjugofem år sedan. När diktatorn Baby Doc Duvalier kastades ut ur landet (flögs ut av USA) tog han statskassan med sig. Haiti beviljades ett stort lån av IMF. Förutom de vanliga villkoren - privatiseringar och minskade statliga bidrag till sjukvård och undervisning – skulle Haiti också sänka sina tullar på bland annat ris. Landet översvämmades av billigt subventionerat ris från USA och den egna risproduktionen upphörde efter hand helt och hållet. Nu importerar Haiti varje år 240 tusen ton ris från USA. Den 18 april i år tillrättavisade New York Times Haiti: ”Haiti, its agriculture industry in shambles, needs to better feed itself”. Skuldavskrivning kom igång sent för Haiti. Först 2006 kom det landet med på listan. Medan folket svälter betalar Haiti i dag en miljon dollar i veckan i räntor till banker som en gång skapades för att avskaffa fattigdomen i världen.
Världen står inför en livsmedelskris. Under 2000-talet har konsumtionen av spannmål alla år utom ett varit större än produktionen. Världens spannmålslager håller på att tömmas. På ett år har priserna på vete och majs fördubblats. Från olika delar av världen strömmar det nu in rapporter om upplopp och protester mot matpriser och brist på mat. Det är ingen tillfällighet att protesterna kommer från de länder som är hemvist för flertalet av de 800 miljoner människorna som svälter, är undernärda och skall klara sig på mindre än en dollar om dagen. De konkurrerar om livsmedel med 800 miljoner bilister varav alltför många nu tror att etanol i tanken skall minska växthuseffekten, vilket inte är sant när det gäller etanol på majs eller vete. Men spannmålsproducenterna är förstås glada för att få ut ett ökande mervärde på sina produkter.
FN:s rapportör för globala livsmedelsfrågor, Jean Ziegler, säger att etanolboomen är ett brott mot mänskligheten. Mycket talar för att han har rätt.
Det finns andra faktorer än etanol som bidragit till spannmålsbrist och prisstegringar. Men vi kan inte hindra kineser från att äta mera kött, vi kan inte hindra att olja till traktorer och transporter blir dyrare, vi kan inte hindra att megastäderna i världen breder ut sig på odlingsbar mark, vi kan inte hindra torkan som lamslagit Australiens veteproduktion, vi kan inte hindra ökenspridningen i världen, vi kan inte hindra att jordens befolkning ökar med 70 miljoner varje år. Men vi kan säga nej till etanol som tillverkats av grödor på mark som hade kunnat användas till livsmedelsproduktion. Det gäller även brasilianska sockerrör som nu breder ut sig på det landets bördigaste jordar och leder till avskogning i Amazonerna. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand har sagt att hon är stolt när hon tankar sin bil med etanol från Brasilien. Själv är jag är stolt över att jag bara använder etanol som kosttillskott.
Erik Kågström
Tillägg: En väsentlig orsak till livsmedelsbristen i världen är naturligtvis de subventioner och exportstöd som EU och USA tillämpat sedan decennier. Ett skrämmande exempel är Haiti. Detta fattiga land var självförsörjande på ris för tjugofem år sedan. När diktatorn Baby Doc Duvalier kastades ut ur landet (flögs ut av USA) tog han statskassan med sig. Haiti beviljades ett stort lån av IMF. Förutom de vanliga villkoren - privatiseringar och minskade statliga bidrag till sjukvård och undervisning – skulle Haiti också sänka sina tullar på bland annat ris. Landet översvämmades av billigt subventionerat ris från USA och den egna risproduktionen upphörde efter hand helt och hållet. Nu importerar Haiti varje år 240 tusen ton ris från USA. Den 18 april i år tillrättavisade New York Times Haiti: ”Haiti, its agriculture industry in shambles, needs to better feed itself”. Skuldavskrivning kom igång sent för Haiti. Först 2006 kom det landet med på listan. Medan folket svälter betalar Haiti i dag en miljon dollar i veckan i räntor till banker som en gång skapades för att avskaffa fattigdomen i världen.
Valfrihet och besparingar
insändare från V
Så lanserar borgerligheten upphandlingen av driften av äldreboenden och grupp-och servicebostäder.
Före valet 2006 sa alla partier att omsorg och vård måste få kosta för att garantera god kvalitet. När grundbemanningen i äldreboendena nu sänks från 0,99 årsarbetare per vårdtagare till 0,80 och personaltätheten i grupp-och serviceboende från 2,15 till1 1,75 så finns ingen risk för försämringar enligt den borgerliga majoriteten.
Det får man säga är en fantastisk slutsats. Den personal som hittills skött dessa uppgifter är alltså förklarad ineffektiv och inkompetent liksom den organisation som svarat för verksamheten d.v.s. vår egen.
Beträffande den omskrivna och utlovade valfriheten är det också en intressant debatt. Vems valfrihet handlar det om? Vårdtagarna? Nej de är inte tillfrågade. Ej heller deras anhöriga. Men de anställda då? Vårdpersonalen som hittills skött verksamheten och som torde vara de som är väl insatta i densamma? Nej, de har inte fått lämna anbud. Den enda valfrihet som funnits är borgarnas val av entreprenör. Så har man också utsett de stora världsomspännande företagen Carema och Attendo Care. Självklart kan dessa lämna billigaste anbud. I Linköping har Carema lämnat anbud på 0 kronor för äldrevården. Där sparar förvaltningen 45 miljoner i år. ”Ett strategiskt beslut. Det kommer att löna sig på sikt” säger Caremas regionchef Gertrud Öjetoft.
Detta är inte valfrihet det är en utveckling mot oligopol.
Saima Jönsson Fahoum (v)
Lars A.Ohlsson (v)
Före valet 2006 sa alla partier att omsorg och vård måste få kosta för att garantera god kvalitet. När grundbemanningen i äldreboendena nu sänks från 0,99 årsarbetare per vårdtagare till 0,80 och personaltätheten i grupp-och serviceboende från 2,15 till1 1,75 så finns ingen risk för försämringar enligt den borgerliga majoriteten.
Det får man säga är en fantastisk slutsats. Den personal som hittills skött dessa uppgifter är alltså förklarad ineffektiv och inkompetent liksom den organisation som svarat för verksamheten d.v.s. vår egen.
Beträffande den omskrivna och utlovade valfriheten är det också en intressant debatt. Vems valfrihet handlar det om? Vårdtagarna? Nej de är inte tillfrågade. Ej heller deras anhöriga. Men de anställda då? Vårdpersonalen som hittills skött verksamheten och som torde vara de som är väl insatta i densamma? Nej, de har inte fått lämna anbud. Den enda valfrihet som funnits är borgarnas val av entreprenör. Så har man också utsett de stora världsomspännande företagen Carema och Attendo Care. Självklart kan dessa lämna billigaste anbud. I Linköping har Carema lämnat anbud på 0 kronor för äldrevården. Där sparar förvaltningen 45 miljoner i år. ”Ett strategiskt beslut. Det kommer att löna sig på sikt” säger Caremas regionchef Gertrud Öjetoft.
Detta är inte valfrihet det är en utveckling mot oligopol.
Saima Jönsson Fahoum (v)
Lars A.Ohlsson (v)
Om åtgärder för att motverka förstörelse
av DV
Bilden är lånad från Jönköpings webb,
kanske nåt för Lund?
DV-interpellation
Det finns goda skäl att anta att påverkan av alkoholhaltiga drycker spelar stor roll för förstörelse och nedskräpning i Stadsparken under valborgsmässoafton. Det förefaller därför egendomligt att regler för alkoholförtäring på allmän plats saknas i Lunds ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Lunds kommun”. Om det offentliga rummet utlyses som alkoholfri zon - dvs att alkoholförtäring, vid valborg och kanske också vid en del andra tillfällen, inte tillåts på allmän plats, och om brott mot alkoholfriheten resulterar i kännbara böter skulle sannolikt den genomsnittliga berusningsgraden minska och därmed också förstörelse- och nedskräpningslustan.
Man kan också konstatera att det i ordningsstadgan inte finns något förbud mot nedskräpning på allmän plats. Givetvis kan det diskuteras i vilken utsträckning ett förbud mot nedskräpning har effekt, men ett förbud gör det möjligt för polis att ingripa när så anses påkallat. Det ger också stöd för allmänheten och ordningspersonal att påtala att nedskräpning är olagligt.
För att en alkoholfrihetsföreskrift och förbud med nedskräpning ska ha effekt fordras givetvis att kommunen kan förmå polisen att ingripa mot överträdelser av förbudet.
Våra frågor till kommunalrådet, tillika ordföranden i Tekniska nämnden är därför
är du beredd att verka för att i de lokala ordningsföreskrifterna reglera alkoholförtäring på allmän plats
är du beredd att verka för att i de lokala ordningsföreskrifterna förbjuda nedskräpning på allmän plats
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
VB citerar VA
Dödligt miljövänligt
Brittiska vapentillverkaren BAE Systems har lanserat miljövänligare vapen. Bland miljönyheterna finns ammunition med mindre bly, bepansrade fordon med minskade koldioxidutsläpp, och reducerad utsläpp i granaterna. Även robotar som skjuts i känsliga maritima miljöer har minskad utsläpp för att skydda känsligt naturliv.
Detta är så vitt red vet första gången VB lånat material från VA (Veckans Affärer). Exemplet ovan är det vansinnigaste som setts på länge men de övriga exemplen går inte av för hackor de heller, följ gärna länken nedan.
Åtta gröna bluffar
Företagens hetsjakt på miljöstämplar har nu fått ett eget begrepp, greenwashing. Eller vad sägs om Lexus klimatvänliga SUV. Här är åtta gröna magplask. Publicerad 2008-05-06 kl 07:50 http://va.se/nyheter/bildspel/2008/05/sex-grona-missar/?picture=5#page-content
Nya tankar om Israel-Palestina
av Gunnar Stensson
Salomonisk visdom
Israel fyller sextio år. I anledning av detta arrangerade Palestinagruppen ett seminarium lördagen 26 maj.
Sune Persson från Göteborgs universitet inledde seminariet med att efterlysa salomonisk visdom i hanteringen av Palestinakonflikten.
I den bibliska berättelsen fäller kung Salomo en dom i en rättegång där två kvinnor gör anspråk på samma barn. Eftersom ingen av kvinnorna kan bevisa sin rätt bestämmer Salomo att barnet ska huggas mitt itu så att de får en halva var. Då säger hon som var mor till den ännu levande pojken: ”Herre, ge honom hellre åt henne, döda honom inte”. Då befaller kungen: ”Ge det levande barnet åt kvinnan där. Döda honom inte. Det är hon som är hans mor.”
Berättelsen finns att läsa i Första kungaboken, tredje kapitlet. Brecht lånade in den i sitt drama Den kaukasiska kritcirkeln.
Enstatslösning
Sune Persson, som under årtionden forskat i konflikten, har kommit fram till att enstatslösningen är den enda möjliga. Erfarenheten av sextio års blodiga strider har visat att tvåstatslösningen är omöjlig.
Innan staten Israel bildades fanns en lång tradition av fredlig samlevnad mellan muslimer, judar och kristna i Palestina.
Den av FN beslutade delningsplanen innebar att palestinierna som utgjorde 33 procent av befolkningen fick 7 procent av territoriet.
Arabstaternas motstånd mot en uppdelning av Palestina var ett motstånd mot uppdelningen av landet (försöket att hugga barnet mitt itu).
När FN-beslutet ändå genomdrevs fördrevs 700 000 palestinier. Situationen förvärrades av sexdagarskriget då ytterligare hundratusentals palestinier tvingades fly och Israel ockuperade stora delar av det område som FN tilldelat Palestina. Sedan dess har bosättarrörelsen lagt under sig ytterligare delar av de ockuperade områdena. Att klyva det nu hopplöst fragmenterade landet är idag svårare än någonsin.
Sune Persson påpekade också att definitionen av Israel som en judisk stat inte stämmer med verkligheten. Tjugo procent av befolkningen är muslimer och många är kristna. Dessutom finns en stor andel importerade gästarbetare utan medborgerliga rättigheter.
Tvåstatslösning via EU
Jorge Buzaglio, docent i nationalekonomi och verksam i organisationen Judar för israelisk-palestinsk fred, menade att man genom en dra en gränslinje mellan judar och palestinier skapat en apartheid-situation.
Många av de palestinska flyktingarna kommer aldrig att kunna återvända, men kan kanske kompenserar ekonomiskt, något som flera arabstater förklarat sig beredda att göra.
Efter Bushregimens försvinnande kommer USA få möjlighet att koncentrera sig på att skapa fred i området.
Kanske är en mjuk tvåstatslösning möjlig, utan murar och gränspassager. Den kunde undrlättas genom att både Israel och den palestinska staten erbjöds medlemskap i EU på de villkor för EU-medlemskap som gäller beträffande demokrati, likabehandling, mänskliga rättigheter osv. Därmed skulle det hat, den rasism och diskriminering som existerar i båda länderna så småningom kunna bringas att upphöra.
Varianter av enstatslösning
Den tredje talaren var Nu´man Kanafani från Köpenhamns universitet, avdelningen för internationell ekonomi och politik. Han påpekade att begreppet enstatslösning inte är entydigt utan förekommer i en rad olika varianter, varianter som redan idag existerar i olika delar av världen.
För det första finns naturligtvis den sekulära demokratiska staten. Det är den som de flesta tänker på. Både den socialdemokrati som grundade Israel och al Fatah var sekulära rörelser. Att alltfler sökt sig till fundamentalistiska politiska grupper försvårar denna modell för enstatslösning.
För det andra kan man tänka sig att skapa någon form av binationell stat. Det innebär att innanför en gemensam gräns och inom en gemensam huvudstruktur skapa två parallella samhällsorganisationer, en palestinsk och en judisk. De två folken skulle båda åtnjuta samma fundamentala rättigheter och leva inom samma territorium.
Nya perspektiv och utopier
Alla, inte minst de tre talarna själva, är medvetna om att dessa tankar är utopiska och långt ifrån färdigformulerade. Men alla är också överens om att den lösning som man hittills under sextio år försökt tvinga på folken visat sig omöjlig att förverkliga. Nya tankar måste prövas, nya modeller måste konstrueras.
I historien finns många exempel på att problemlösningar som länge framstod som orealistiska till slut förverkligades eftersom de var nödvändiga.
Seminariet var i högsta grad tankeväckande.
Om jag missförstått eller försummat delar av seminariets tankeinnehåll så finns ju möjlighet att rätta mig och att komplettera och kommentera idéerna här i Veckobladet.
Under nuvarande förhållanden gäller det dock att fortsätta solidaritetsarbetet i Palestinagruppen i Lund och andra organisationer.
Al-Qaida och vägen till 11 september
av Gunnar Stensson
Bakgrundsfakta att minnas vid läsningen:
Egyptens förnedring som brittisk koloni under kung Farouk, nederlaget i samband med staten Israels bildande, Nassers maktövertagande 1952, nationaliseringen av Suezkanalen 1956, katastrofen i sexdagarskriget 1967, Yom Kippur-kriget 1973, Egyptens fredsfördrag med Israel 1979, Khomeinis islamiska revolution i Iran 1979, Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan 1979, mordet på president Sadat 1981, Sovjetunionens sammanbrott 1989, Kuwaitkriget 1991 och den förhatliga amerikanska närvaron i Saudiarabien, intill islams heliga stad Mecka.
SÅ FÖDDES AL-QAIDA
”En teori är att USA:s tragedi den 11 september föddes i Egyptens fängelser. Förkämpar för mänskliga rättigheter i Kairo anser att tortyren skapade ett begär efter hämnd, först hos Sayyid Qutb och senare hos hans efterföljare Ayman al-Zawahiri.”
När Nasser gripit makten 1952 erbjöds han att bli rådgivare åt det Revolutionära kommandorådet. Men Nasser var sekulär nationalist och brukade kalla sig socialist medan Qutb var islamist. Det skar sig snart mellan de båda männen.
Efter ett mordförsök mot Nasser 1954 fängslades Qutb och många andra islamister. Flera hängdes omedelbart. Andra utsattes för svår tortyr. Under den långa fängelsevistelsen skrev Qutb bland annat ett manifest med titeln ”Milstolpar”. Wright jämför dess betydelse med Lenins skrift ”Vad bör göras”.
Efter åratal av umbäranden och svår tortyr dömdes Qutb 1966 till döden. Demonstranter mot dödsdomen fyllde Kairos gator. För att blidka demonstranterna var Nasser villig att benåda Qutb, men Qutb vägrade. Han hängdes 29 augusti 1966.
Arvet efter Qutb
Ayman al-Zawahiri kom från en inflytelserik egyptisk familj och var en stillsam och vänlig ung man. Han utbildade sig till kirurg. Han hörde berättelserna om Qutbs lidanden i fängelset, studerade Qutbs skrifter och blev anhängare till den islamism som Qutb givit sitt liv för.
Zawahiri deltog i det afghanska befrielsekriget mot Sovjetunionen som kirurg för mujaheddin.
Efter Nassers död 1970 blev Sadat Egyptens president. Han ingick 1979 ett fredsfördrag med Israel. Det upprörde hela arabvärlden och i synnerhet jihadisterna i Egypten. Den 6 oktober 1981 mördades han under en stor militärparad (jämför talibanernas överfall på en militärparad i Kabul härom veckan). Hundratals jihadister greps och spärrades in i trånga stenceller i Citadellet, som byggts av Saladin på 1100-talet.
Fångarna utsattes liksom tidigare Qutb för grym tortyr. I den ingick sexuell förnedring och användande av hundar enligt samma metoder som kvinnliga amerikanska soldater tillämpade mot irakiska fångar i Abu Ghraib. Samt naturligtvis elektrisk tortyr. USA utnyttjar fortfarande den egyptiska tortyrtraditionen, och som vi minns skickade svenska Säpo i samarbete med CIA-agenter två egyptiska män till Kairo.
Jag minns ett tv-inslag från rättegångens inledning den 4 eller 5 december 1982 då 300 fångar visades upp i burar. Plötsligt framträder en av dem. Det är Zawahiri. Han säger: ”Vi är här – den verkliga islamiska fronten och den verkliga oppositionen mot sionismen, kommunismen och imperialismen.”
Zawahri kunde inte motstå tortyren utan angav flera av sina kamrater varpå han släpptes 1984. Tortyren präglade honom så att han resten av sitt liv utstrålade stor misstänksamhet och en överväldigande hämndtörst. Många av fångarna berättade att de efter tortyren fått visioner av änglar och av det rättvisa islamiska samhället. (Sigurd Hoel, den norske författaren, berättar i ”Möte vid milstolpen” om liknande effekter på fångar som utsattes för nazistisk tortyr).
Usama bin Ladin
Fadern till Usama var en fattig saudisk analfabet som genom att bygga vägar, oljeanläggningar, moskéer och bostadsområden kom att bli en av Saudiarabiens rikaste och mest inflytelserika män.
Själv var Usama en tystlåten islamist som studerade Koranen och Qutbs manifest ”Milstolpar”. Liksom fadern var han också en effektiv vägbyggare, vilket han bland annat visade i Afghanistan, där hans vägbyggen blev viktiga i kampen mot Sovjetunionen och hans befästningsanläggningar i bergsgrottorna trotsade både ryssar och amerikaner. Under kriget mot Sovjetunionen levde han tidvis i Peshawar där han besökte sjukhusen med sårade mujaheddin-kämpar. Han blev populär för sin rikedom och generositet.
I Afghanistan bildade han en egen stridsgrupp med islamister från Saudiarabien och Egypten. Han deltog i några häftiga strider mot överlägsna sovjetiska förband men hans arabiska brigad var på det stora hela av liten militär betydelse. Den stora insatsen var vägbyggena och befästningarna.
1986 kom Zawahiri till Peshawar och öppnade en praktik på ett Röda Halvmånen-sjukhus, vars personal dominerades av medlemmar i Muslimska brödraskapet.
När Sovjetunionen 1988 började dra tillbaka sina styrkor från Afghanistan hade Zawahiri och bin Ladin börjat bygga en organisation som de kallade ”Basen”, al-Qaida. Kampen skulle fortsätta till sista andetaget eller tills den islamiska staten var grundad. Ett geografiskt stort område mättes upp. Det omfattade de södra sovjetrepublikerna, Bosnien, Filippinerna, Kashmir, Centralasien, Somalia, Eritrea och Spanien, hela det område som en gång utgjorde det stora islamiska imperiet.
Vi vet vad som hände sedan
Jag slutar min framställning här. Wright ger en detaljerad redogörelse för attentat, konflikter och rader av påfrestningar av olika slag inom al-Qaida.
USA var efter Sovjetunionens fall den enda supermakten. Amerikanska trupper fick i samband med Kuwaitkriget baser i Saudiarabien. För bin Ladin var det ett helgerån.
Bin Ladins förmögenhet som varit viktig under al Qaidas uppbyggnad gick förlorad. Man får intrycket att organsationen höll på att bli en perifer, skör och ineffektiv, trots ett par framgångsrika attentat. Men under ytan växer planerna på angreppet mot World Trade Center fram.
Al-Qaida är en bisak i historien, men en bisak som kom att förändra verkligheten. Man påminns om studenten Princip som genom mordet i Sarajevo utlöste första världskriget.
Mindre intressant i mina ögon är skildringen av händelseutvecklingen på den amerikanska sidan. Både CIA och FBI hade tidigt mängder av material om bin Ladin och al-Qaida. De hade var för sig koll på flera av de piloter som genomförde 9/11. Men de var extremt byråkratiska och motarbetade varandra som ett par klumpiga kunskapsdinosaurier fullproppade med oändliga mängder av osorterad information.
Det är emellertid denna del av historien som intresserat de amerikanska läsarna mest. De är fascinerade av inkompetensen i underrättelseorganen och insikten att 9/11 mycket väl kunde ha undvikits. Det påminner om den svenska polisens tafflighet i Engla-fallet.
Engla mördades och 9/11 blev verklighet. Katastrofen fick ett bestämmande inflytande på global politik och maktkamp under hela den förflutna delen av 2000-talet.
Falnad glöd
av Sten H
Den 3 maj, dvs i lördags, var det precis fyrtio år sen tennismatchen mellan Sverige och Sydrhodesia stoppades i Båstad. Vi var några från Lund som for upp till Båstad för att fira jubiléet och satte upp en minnesskylt Det blev en fin liten ceremoni: utomordentliga tal av Bo Lindblom (återges nedan) och Herman Schmid, musik av en grupp ur Röda Kapellet. Vi var väl så där tjugofem Båstadbor och tillresta..
Varför gjorde vi så, var det en nostalgitripp för överlevande 68-or? Nej, faktiskt inte. Jag tror att det handlar om stolthet, om behovet att säga att vi hade rätt och att inte bara ta skit. Det saknades förvisso inte missriktade och misslyckade aktioner 1968 (kårhusockupationen!) men Båstaddemonstrationerna var en framgång: vi lyckades stoppa matchen och ingen påstår längre att idrott saknar relationer till politik.
En backlash mot vänstern
Det pågår sedan länge en väldig backlash mot vänstern: vi är eller var diktaturkramare som snarast borde klä oss i säck och aska och ångra våra ställningstaganden. Jo, vi sa och gjorde en del dumheter, det är inte det. Men vi hade rätt om Vietnam, vi hade rätt om Chile och Nicaragua, vi hade rätt om Jugoslavien, om Israel, om Sydafrika, vi hade rätt om Irak. Och vi var inte en pöbel som drog fram genom Båstads gator.
Jag skulle fylla trettio år den gången, hade familj och var aktiv socialdemokrat. Alltså inte precis den sortens huligan tidningarna utmålade oss som. Jag for till Båstad med några kompisar därför att jag tyckte att jag måste, jag kunde inte sitta hemma medan Wallenberg triumferade. Jag var rädd när vi satt vid grinden, särskilt när poliserna började släpa bort folk och en motorcykelpolis gjorde utfall mot oss genom att dra på in emot oss sittande. Jag var lättad när det sades att vi kunde gå därför att matchen var inställd sedan andra och djärvare kamrater hade kastat ägg på planen
En första spik i kistan
För mig blev Båstad en första spik i kistan. Jag var född socialdemokrat och anhängare till Tage Erlanders starka samhälle och nu utsattes jag för detta starka samhälle av dess motorcykelpoliser. Senare upplevelser i Vietnamdemonstrationer och avslöjandet av IB gjorde att det inte var möjligt för mig längre att kalla mig socialdemokrat. Jag kan så här i efterhand beklaga att det blev så. Vi var ju många som stöttes bort från socialdemokratin dessa år och därmed från samhällsinflytande. 68, vad som nu innefattas i det, var ett politiskt misslyckade, vilket märktes allt tydligare under 70-talets gång. Socialt och kulturellt var det däremot framgångsrikt och har färgat vårt hela vårt sätt att leva. Dess idéer och organisationsformer har nått en bred spridning, t.ex. i den kvinnorörelse och den miljörörelse som föddes då. Fackföreningsrörelsen radikaliserades, med tidsfördröjning, men ändå med vinster som MBL Dessvärre väckte vi också våra motståndare som med sin bedövande ekonomiska och mediamässiga styrka sedan länge har övertaget i striden om samhället.
Historieskrivning är aldrig bara en fråga om vad som faktiskt hände. Makten över historien är också en makten över nuet och ibland också framtiden. Nyhetsredaktionen på Sydsvenskan fullföljde en lång högertradition när man på första sidan i söndags publicerade en bild där man på långt avstånd ser ett patetiskt litet gäng som spelar på gatan utanför Tennisförbundets pampiga anläggning. Rubriken löd ”Glöden från 68 har falnat”. För all del, glöd om det nu var en sådan, tenderar att falna på fyrtio år. Men vi ångrar nog inget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)