Axiomatiskt sa Avellan av Sten H

I torsdags eftermiddag ordnade Malmö Högskola en debatt under den bekanta rubriken ”Idrott och politik” och det blev en bra och upplysande tillställning. På Malmöhögskolan finns en idrottsvetenskaplig institution ledd av Tomas Peterson, känd här för sina gamla rötter i lundavänstern. Det blev han som i debatten tog upp de mera långsiktiga och djupgående aspekterna. Idrottsrörelsen är en folkrörelse med 3 miljoner medlemmar och där bedrivs ett långsiktigt arbete för jämställdhet, integration, folkhälsa etc. Det är saker som så klart inte kan avgränsas från förhållanden i andra länder och då tar man också upp internationella frågor. Idrott är politik, så enkelt är det. Motsatt mening hade från början Heidi Avellan, politisk redaktör på Sydsvenskan. Hon började med att svara ett tydligt ja på debattledarens fråga: jo idrott bör åtskiljas från politik enligt hennes mening. Men under debattens gång gav hon ändå upp den linjen och slog till slut fast att det nu måste betraktas som axiomatiskt att de båda hör ihop.
Stoppa matchen-nätverkets Olov Holmgren hade nyss sett ”Den vita sporten”, Bo Widerbergs film från 1968, och sa att i grunden var allt likadant nu som då. Det kan man väl både hålla med om och säga emot. Visst, insändarskribenterna, idrottsledarna, borgarna, ledarskribenterna hetsar på ungefär samma sätt som då. Vi andra är våldsverkare, huliganer ja numera också antisemiter. Men alla som är något så när tänkande och reflekterande måste ändå sägas ha insett realiteterna: idrott används i politiska avsikter, kräver politiskt stöd, bygger på värderingar som har politiska implikationer. Är det något som har ändrat sig sedan 1968 är det just detta: att se det så är inte längre en vänsterextrem ståndpunkt. Också Riksidrottsförbundets debattrepresentant Rolf Jönsson var ense på den punkten.

Ett ärende för UD
Heidi Avellan hade i debatten en avsevärt lägre profil än den hennes ledarsida brukar visa upp och fick ducka för några publikfrågor. Men hon krävde ett tydligt avståndstagande från våldsanvändning och det var inget problem för Olov Holmgren. Hon stod fast vid att hpn ansåg det felaktigt att Malmö fritidsnämnd tog ställning i en utrikespolitisk fråga. Sådant borde överlämnas till Utrikesdepartementet. Hon avvisade också parallellerna till bojkotten av Sydafrika.. Där fanns ju ett officiellt avståndstagande, både av Sverige och FN. Det var lätt för Olov Holmgren att svara att det var ju inget som kom ur fria luften utan något som växte fram efter ett långt opinionsarbete på gräsrotsnivå.
Jaha, vad borde då göras, borde matchen ställas in? Ja, tyckte nog Tomas Peterson, av säkerhetsskäl. Det skulle kunna gå riktigt illa. Vad som behövs är att de svenska spelarna lämnar walk-over, dvs tar ett personligt ansvar. Och det var kring detta med frågan om idrottsrörelsen faktiskt tar sin demokratiska uppgift på allvar som den intressantaste diskussionen uppstod. Det gör vi redan, sa Rolf Jönsson från Riksidrottsförbundet, jag är samhållspolitiskt ansvarig där och vi skickar ut sådant material till specialförbunden och skriver om det i ”Svensk Idrott”, men vi kan inte tvinga någon.

Den goda idrottsrörelsen?
Till detta kan man bara säga att det säkert finns välmenande ambitioner på hög nivå. Men sanningen är väl ändå att idrottsrörelsen i hög grad sitter fast i sin gamla klädedräkt och den bär inte någon prägel av demokrati. Den är snarare präglad av nationalism, ja rentav militarism, allt detta som omgav idrottsrörelsen när den en gång formades i början av 1900-talet. Jag har naturligtvis inga formella bevis för detta, men om man tar del av vad ledare och sportjournalister brukar säga tvekar man inte om diagnosen. Hundratusentals idrottsledare på gräsrotsnivå, javisst, de är goda demokrater och gör ett fantastiskt jobb med att fostra ungdomar. Men att Svenska Tennisförbundet skulle bry sig om något annat än tennis och möjligen exportindustrin är väl ändå inte till att tänka på. Och den bild Tomas Peterson målade upp av den goda idrottsrörelsen känns för mig mera som en förhoppning än en realitet.
OK, sa Tomas, men jag känner ju ändå en tvekan inför lördagens demonstration. Riskerar jag att hamna sida vid sida med nynazister från Karlskrona som det står i dagens tidning? Det är en ren provokation sa Olov Holmgren, vi känner till dem och garanterar att de kommer att avvisas. Och vad gäller vår demonstration kommer den att bli lugn och fredlig och den tar vi fullständigt ansvar för.